Pojkvän har ingen tid för mig

Hej!

Jag har nog alltid varit i dåliga förhållanden och dragits till killar med problem.

Men i december träffade jag en jätterar kille, som var hur gullig som helst mot mig, ville träffas hela tiden och han hade precis allt. Allting jag ville ha.

Men när vi träffades hade han precis, verkligen precis lämnat ett två årigt förhållande bakom sig. Bara en vecka innan, hade de gått isär efter bott ifrån varandra ett tag.

Jag sa till honom att jag gärna ville träffa honom ämdå sålänge han var över sitt ex och det var han, sa han då. Han förklarade att de inte haft det bra på ungefär ett år.

Men med tiden blev han mer tillbakadragen, slutade höra av sig om att ses och slutade vara gullig mot mig också. Vi hade då sagt att det var vi två, att vi var i ett förhållande. Så jag frågade ju vad som var fel då det fick mig att må dåligt. Han sa att inget var fel och han blev så när han tyckte om någon väldigt mycket, men efter ett tag kom det fram att han ville "ta det lite lugnt." Han vill inte ses lika ofta, han vill inte heller ses varje helg och han vill knappt skrivas vid på dagarna. Han vill inte prata i telefon så ofta heller. Ett exempel är när han en helg var på utbildning och svarade inte mig på tre dagar. Inte när jag ringde heller. Sen när jag var sårad över det, tyckte han jag skulle förstått att han inte hade tid. För han var trött och hade mycket att göra den helgen. Det var en intensiv utbildning.

Något mer som stör mig som jag också tagit upp är att jag inte träffat hans familj heller, eller vänner. Bara hastigt. Men dom vet vem jag är då han brukar prata med dom i telefon och nämna mig.

Och jag tycker ju verkligen om honom, så jag ville ju ge det hela en chans.

Men det känns så fel, att vi knappt hörs vid, det känns inte som vi är i ett förhållande. Om ni förstår vad jag menar? Och jag tar upp det med honom, men han säger att han vill kunna "chilla" och inte gå så fort fram. Men vi har träffats sen december. Jag vill verkligen vara med honom och när vi träffas så har vi det mysigt. Men det har blivit så sällan nu och jag är så fruktansvärt dålig på att inse när något är dåligt för mig. Jag kan verkligen inte släppa taget. Är det dumt att ge det en chans? Blir jag utnyttjad?