Rätt tillfälle. När är det?

Min man och jag är båda i 50 årsåldern. Två barn som är vuxna och har egna familjer.  De senaste två åren har jag mer o mer känt att det enda som håller ihop maken och mej är typ katten. 
I makens familj finns spritmissbruk, ni vet, det där missbruket som finns bakom den stora villan och den där skrytiga poolen. Under barnens uppväxt har maken varit mycket försiktig med alkoholen. Har aldrig varit några problem. Han har haft fullt upp med en drickande förälder. Om jag skulle komma till ungarna nu och säga att deras pappa hade spritproblem skulle de inte tro mej, eller så skulle de det, vem vet. Äpplet ramlar ju inte alls så långt från trädet.
När sista barnet flyttade för ett par år sedan satte han sig i rutchkanan. Det smög sig på och blev mer och mer alkohol ( vin ). Fortfarande i liten mängd, men ofta och oftare.
Jag pratade med honom och han slutade ett tag. Den sommaren ( 2018 ) var han semesteralkis med vin typ varje kväll. Vi var utomlands och han började dricka vin redan på planet som gick tidigt på morgonen. Och ja, jag pratade med honom. Men nej, han drack inte. Han slutade ett tag och tog upp det igen när han trodde jag hade släppt det. 
Sen följde ett år med måttlig konsumtion. Eller så hade han börjat gömma vinet för mej redan då. Under 2019 började han få problem med samlivet, det rann ut i sanden och nu 2020 är det noll gånger. Mej gör det inget. Han är inte så attraktiv när han väljer att dricka bakom min rygg.
Han har också blivit manisk. Tokmotionerar om dagarna och har tappat 15 kg. Borde vara ett stor plus, men det är det inte, för det är inte sunt.  Inte är han snygg heller, smal som en räka och skinnet hänger i ansiktet.
I januari kände jag att det hela är på väg att gå överstyr, så från januari har jag börjat föra dagbok. Jag har också hittat hans gömmor och håller stenkoll. Från januari och fram dricker han ca 3-4 liter i veckan. Han köpte box förut, och det gör han fortfarande, men nu har han börjat köpa små ( 37.5 cl) flaskor som han sitter och halsar direkt ur flaskan hemma på kvällen när jag har lagt mej, eller vid båten när han pysslar med den. Andra båtägare dricker typ kaffe, han halsar vin direkt ur vinflaskan. 
Men jag har tröttnat nu. Orkar inte en enda dag till. Orkar inte ta striden heller, utan låter honom hållas. Jag skiter faktiskt i om han tar sig i kragen eller inte. Jag orkar inte hålla på att försöka rädda äktenskapet heller. Om några veckor har jag sommarlov, och då kommer jag att vänta på rätt tillfälle att konfrontera honom. Tills dess kommer jag att ha tagit proffshjälp. 
Suck.