Allt på hennes villkor

Min bästa vän är likadan, min man har också en kompis som är så. Säg bara nej. Gå inte in i debatt. Lova dig själv att inte säga ett ord till, förutom nej igen.

Okej men blir du inte ifrågasatt då?

Men du kommer inte att rubba maktobalansen så länge du är mer angelägen än henne att träffas

Något jag observerat att många som säger sig vara konflikträdda ofta pratar om konfrontation etc. Jag får en känsla av att konflikträdda skapar mer konflikter kring sig än vi som inte är konflikträdda.

Du har hängt upp ditt liv kring en enda väninna. Gör andra saker. En del saker kan man göra helt själv, även om det inte alltid är det roligast.

Så börja skapa ett liv där hon inte är nödvändig.

Träffa henne när det är saker som även du tycker är kul.

Och till sist, att sätta gränser kring sig själv är inte att skapa en konflikt, behöver inte innebära sätta ned foten, behöver inte innebära konfrontation. Det är bara val man gör

Ja. Då säger jag bara "- Nej." Kanske lägger till ett "- Jag vill inte det."

Pratade med henne igår kväll & tydligen är det jobbigt att hitta parkering här (nej det är det inte) och hon har en större trädgård att vara i (vi har bara en liten uteplats). Känner mig mer ledsen o överkörd än tidigare. Blev inget trevligt samtal. Hon avslutade med att jag gärna får komma dit snart. Vet inte vad jag ska göra längre. Känns inte bra.

Nej men om jag ställer krav är jag ju rädd att vänskapen försvinner.

Men vad är hon för vän om hon inte kan acceptera folk som ställer krav? Vad är hon för vän om hon måste få köra över folk för att känna sig nöjd? Hon värdesätter inte er vänskap om hon har de kraven.

Vilken vänskap? Vad är det för vänskap om den ena är så rädd för den andra att den ständigt låter sig köras över?

Du måste sluta vara så beroende av henne. Du viker dig varje gång. Sluta ha så mycket kontakt med henne. Säg "vi träffas aldrig hos mig, den här gången vill jag att vi gör det". När hon i stället föreslår något annat ställe, så tacka bara nej. Säg ev "nej, jag orkar inte gå ut den här gången, det får bli hos mig eller inte alls". Försöker hon pressa dig, säg att du inte har tid/orkar prata mer och avsluta samtalet.

Du tycks tro att det värsta som kan hända är att din väninna blir sur. Tänk om hon inte vill träffas mer, då går världen under! Nej, det gör den inte. Om din väninna plötsligt flyttade långt bort/utomlands, skulle du inte överleva då?

Låter som en tjejvänskap i skolan. Den ena är den som leder, den andra är den som följer. Du är vuxen nu.

Skriv en lista över positiva och negativa saker med att låta henne fortsätta som hon gör. Om de positiva överväger så släpp det och låt henne fortsätta och om det negativa överväger så sätter du ner foten fastän det riskerar vänskapen. 

Du kan ju säga så här (om du nu vågar):

De senaste sex gångerna har vi ju träffats hemma hos dig Och andra gånger på fik. Det vore jättetrevligt och känns viktigt för mig att få bjuda dig i mitt hem. 

Hade en liknande relation. Jag vågade aldrig säga vad jag ville när vi var yngre. Sen fortsatte det tills jag upptäckte att allt var på hennes villkor. Jag tar liten plats socialt och hon väldigt stor.

Typ hon vill ses, ofta inom en halvtimme vilket jag tyckte var ok. Likt "breadcrumbing".

Idag har vi ingen kontakt. Har insett att många vänskapsrelationer varit överskattade. Att man sätter andra på piedestal typ. Bättre att skippa det då och lägga tiden på något kul istället!

Då är det faktiskt ingen riktig vänskap. Ni har vuxit ifrån varandra.

Tycker du ska ignorera henne ett tag. Se om hon ens hör av sig.

Jag hade en sådan vän. Som tur var så hade jag fler vänner än så.
Vår vänskap varade i 20 års tid. I början hade vi båda två mycket problem i våra dåvarande äktenskap, så det var många promenader där vi bollade våra tankar med varandra. Fint på många sätt.
Sedan skilde hon sig, och sedan skilde jag mig. Jag träffade min sambo kort efter och har egentligen inte haft relationsproblem sedan dess, i ungefär 15 år.
Hon träffade en ny man, och deras relation har varit extremt on and off, hela tiden 300% eller helt pausad. Utifrån det har vår relation präglats, när hon behövt samtal så har hon kunnat ringa tio gånger på en dag, mitt i natten och helt gränslöst. 
Men åt andra hållet har hon varit märkligt onåbar för kontakt när de haft sin relation aktiv. 
Allt skulle gå enligt hennes villkor. 
Denna insikt växte långsamt under åren, och jag blev alltmer trött när jag tänkte på relationen. Försökte att förändra den, för att känna mig lite mindre som terapeut. Och jag har haft andra närmre, bättre vänner där jag kunnat ha normal vänskap.
Under många år intalade jag mig att jag kunde ha kvar relationen på mina villkor.
Men så hände en sak i vår familj

...och då var hon den absolut sista person jag berättade för. Vi hade vänner som dök upp med mat, klippte gräset, fanns fanns fanns. Min allra bästa vän ringde varenda dag så att jag hela tiden skulle kunna uttrycka mig. Diakonen och prästen kom efter en timme.
Men just denna väninna valde jag att inte berätta för förrän efter många veckor. Varför? Jo för att jag innerst visste att hon inte skulle utgöra den solida grundbult som jag just då behövde, och i den kris jag var hade jag inte hanterat att bli sviken/lämnad av någon jag litade på just då i den situationen. Alltså valde jag att berätta och ringa till människor jag verkligen visste skulle steppa in på en sekund.
Insikten om detta fick mig att långsamt dra mig ur relationen.
Även insikten om att vi aldrig skulle kunna prata om vad som inte fungerat i vår vänskap. Insåg att hon aldrig skulle bli någon som såg mig eller lyssnade på mig, och att det definitivt aldrig att skulle bli en vän i nöden för mig, så som jag varit för henne.
Dessutom frågade min sambo en dag hur jag skulle beskriva denna väninna med ett ord, och det enda jag tänkte var: EGO
Så jag avslutade relationen till sist, utan affekt eller hårda ord. Det är ingen idé att ödsla tid och förhoppningar på människor som bara ser sig själva.
Det är så väldigt ledsamt att inse det bara

Testa henne. Säg när din man är bortrest att du är ensam hemma och ska baka och göra en god middag och bjud över henne. Tänker att hon kanske har något emot din man men inte vill säga det rakt ut.

Nej i den här situationen är för snäll fel uttryck, du är för mesig.