Mitt hjärta är krossat och jag undrar om jag någonsin kommer kunna gå vidare

Det här skulle kunnat vara samma kille, med skillnaden att jag hann gå innan han träffade en ny tjej (men jag vet att han letade efter någon annan i smyg. Han påstod ibland att han var nöjd som han hade det, trots att han inte var kär i mig, och inte letade efter någon, men så fick jag ändå veta att han dejtade och ibland sa han saker som gjorde att jag förstod att jag kunde förlora honom till någon annan vilken sekund som helst). Han sa exakt så här och jag fortsatte träffa honom för att jag ändå hoppades att något skulle förändras tror jag och som du säger sex, sällskap och närhet. Men usch, man känner så fruktansvärt värdelös. Jag tänker nu att jag vart knappt snäppet högre för honom än en porrfilmskväll ensam i soffan. Ingen har fått mig att må så dåligt förut.

Vi är värda mer än så!

Jag är ledsen för din skull och att du råkade ut för det här. Hoppas du kan kämpa dig ur det här och bli en gladare, mer självsäkerstarlare och lyckligare person efter det här.

Känner igen mig i det du skriver. Nästan så att man kan tro att det är jag själv som skrivit. Jag och "killen" höll på i ca 5 år. Han va tydlig med att han inte ville ha en relation, ändå drog han "tillbaka" mig varje gång jag ville lämna och varje gång jag faktiskt lämnade. Det gör så fruktansvärt ont och man vill inte acceptera eller inse sanningen heller. Man försöker bara leta efter de där små tecknen och livna sig på det. Ibland kunde han själv säga att han sakna mig när vi inte sågs, tog ut mig på middagar, låg i sängen länge med mig, krama om mig och sa fina saker, men när det väl kom till kritan då ville han inte ha någon relation. Han har heller inte träffat någon annan. Han vill vara liksom inte ha någon. Tror att han är så rädd för förhållanden och dess innebörd (jobbnarkoman). Idag har jag inga känslor för honom, men kan ändå inte släppa taget, inte han heller. Ibland ses vi och har sex fortfarande. Och ärligen så känns det inte skönt längre. Och när vi inte pratar så blir jag nästan galen efter honom. Vet fortfarande inte varför, trots att han är ett svin mot mina känslor.

Oj, ja det låter som väldigt lik situation.

Ja tyvärr känner man ju sig riktigt värdelös efter. Men vi måste komma ihåg att en annan människa bestämmer inte ditt värde, det är du själv som gör det. Jag har nedvärderat mig själv och därför funnit mig i att bli behandlad som en madrass när det passar honom. Tragiskt så här i efterhand när man tänker på det, varför tyckte jag inte att jag var värd bättre än så liksom.

Tack, det värmer. Är ledsen för din skull med och även för alla andra som hamnar/sätter sig själva i en sån här situation. Har sett att det är många här som skriver om liknande upplevelser. Vi alla får kämpa på och satsa på att må bra och tycka om oss själva i fortsättningen och ha sunda relationer istället :)

Jag börjar sakta känna att jag saknar honom mindre och mindre. Jag kan nästan bara se negativa saker med vår relation nu och inser att det jag saknar är det som jag önskade skulle bli, men av förklarliga skäl aldrig blev. I min fantasi så fanns det så mycket mer, men det var aldrig verkligt.

Vi tar oss igenom detta! <3

Just nu verkar det inte som att vi kan övervinna det, kanske längre fram...

Våra familjer vet inte om vår relation, ingen gör mer än vi, det är en smutsig historia som inte ska få ta fokus från ditt problem och mående!

Du kan greja det här, det kommer du att göra!! Förmodligen kommer du också se tillbaka på det så småningom och fundera på hur sjutton du tänkte... Det finns någon som är helt perfekt för dig och som också inser ditt värde!!!

Vad skönt att du känner så, det är ju jätte bra! Ett steg längre för varje dag som går.

Precis, jag känner igen det där, att man saknar det som man önskade skulle bli och att det var endast fantasier allting.

Ja, vi tar oss igenom det till slut, det får ta den tid det tar.

Låt ingen människa krossa dig.Det är inte värt det.Hur ledsen du än är så är det bara dina tankar,inte du.Med tiden känns det bättre och bättre,lita på det.Du kommer över det.

Ta hand om dig.

Det låter som att de är riktigt lika, men jag kan inte påstå att min är jobbnarkoman. Han är mer inne på att träna hela tiden och sen att träffa vänner (som inte heller har djupa relationer med, men vill ändå vara med dem mycket).

Min har också gjort så när jag varit på väg att försvinna. Tjatat tillbaka mig. Oftast har han varit som finast just då och jag har gått på det och fallit dit igen, men nu kommer det inte att hända igen. Vi har inte haft minsta kontakt, men jag vet att vi så småningom kommer att träffas. Jag vill ha kommit över honom då, så han inte kan lyckas få mig i fällan igen. Önskar jag kunde känna som du gör nu, men får jag fråga varför du har sex med honom fortfarande om du inte längre tycker om det?

Dels för att det är bekvämt och "tryggt" att ha sex med en och samma sen även det att jag inte behöver hålla på att dejta eller fixa upp mig för ett "ligg" så varje gång jag varit sugen så har det varit enkelt. Sen har jag bara haft kvar den där känslan av att jag är olyckligt kär och längtat efter honom, men när vi väl legat, så som jag skrev tidigare så känns det knappt något längre. Känner mig känslomässigt distanserad på något vis. Just nu känner jag bara att jag vill va själv och jobba upp min självkänsla. Men en sak är jag stolt över mig med, att jag aldrig låtit han ta mina barns tid. De är viktigast. Mest ledsen för att jag slösat mina år på en sån skit som inte ens kan sätta värde på en! Kan säga en sak bara: ju mindre du har med han att göra så kommer det att kännas lättare att släppa de olyckliga känslorna.

Att jag fortfarande träffar honom idag, gör så att jag får det bekräftat att "ja jag vill inte ens ha dig längre".

Bor ni nära varandra? Har du råkat stöta på honom? Han han under tiden träffat någon? (då han varit med dig)

Styrkekramar till dig! Kom ihåg att du är värd mycket mer än så.

Dels för att det är bekvämt och "tryggt" att ha sex med en och samma sen även det att jag inte behöver hålla på att dejta eller fixa upp mig för ett "ligg" så varje gång jag varit sugen så har det varit enkelt. Sen har jag bara haft kvar den där känslan av att jag är olyckligt kär och längtat efter honom, men när vi väl legat, så som jag skrev tidigare så känns det knappt något längre. Känner mig känslomässigt distanserad på något vis. Just nu känner jag bara att jag vill va själv och jobba upp min självkänsla. Men en sak är jag stolt över mig med, att jag aldrig låtit han ta mina barns tid. De är viktigast. Mest ledsen för att jag slösat mina år på en sån skit som inte ens kan sätta värde på en! Kan säga en sak bara: ju mindre du har med han att göra så kommer det att kännas lättare att släppa de olyckliga känslorna.

Att jag fortfarande träffar honom idag, gör så att jag får det bekräftat att "ja jag vill inte ens ha dig längre".

Bor ni nära varandra? Har du råkat stöta på honom? Han han under tiden träffat någon? (då han varit med dig)

Styrkekramar till dig! Kom ihåg att du är värd mycket mer än så.

Då förstår jag varför du fortfarande träffar honom.

Hittills har vi vi inte träffat på varandra. Jag har undvikit att röra mig i områden där där jag vet att risken finns att att jag skulle kunna träffa på honom.

Det är svårt att förklara utan att berätta allt, men kortfattat kan jag säga att vi jobbar på samma ställe. Just nu är tiderna speciella så jag behöver inte träffa honom och jag kommer söka mig därifrån, men risken är stor att vi kommer vara tvungna att ses några gånger i juli. Jag både hoppas och hoppas inte på det för jag känner att jag egentligen skulle behöva ett år på mig innan jag träffar honom igen.

Jag tar med värme emot din styrkekram och ger en tillbaka också. Du får också se till att ta hand om dig.

Du är som mig som inte kan ha sex utan känslor även om man tutar i sig att det går.

Sex är så emotionellt för många av oss kvinnor så sex framkallar känslor eller mer hat-kärlek.

Skönt att veta att fler inte klarar att ha en KK.

Du är som mig som inte kan ha sex utan känslor även om man tutar i sig att det går.

Sex är så emotionellt för många av oss kvinnor så sex framkallar känslor eller mer hat-kärlek.

Skönt att veta att fler inte klarar att ha en KK.

<3

Helt sant. Klarar verkligen inte av sex utan känslor eller någon "koppling". Har provat för att se om jag kan komma över honom, men då slutade det med världens ångest istället.