• Anonym (Slutkörd)

    Frivillig familjehemsplacering av 13 åring

    Jag har en dotter med komplicerade beteendestörningar.

    Hon har alltid varit ett "svårt " barn.

    Hon är äldst i en syskonskara på 4 barn. Hennes svårigheter har eskalerat något enormt senaste året.

    Exempelvis har hon eldat det både hemma och på skolan. Hon har varit försvunnen I dagar och jag har varit vaken och ute och letat varenda helg /vecka i snart ett års tid.

    Jag har inte kunnat sova en hel natt på evigheter då oron för henne varit konstant.

    Hon hotar med att skära halsen av sig så fort hon får ett nej eller krav. Hon självskadar och har gett sig på sina syskon (minsta är ett år)

    Hon har inte varit i skolan på hela årskurs 7, hon har slagits i skolan och går i terapi på bup 2 dagar i veckan.

    Jag har kämpat för henne och vänt ut och in på mig själv, jag lovade att aldrig svika henne då hennes pappa ganska nyligen valde att inte vara delaktig pga av att hon anklagat honom för att ha slagit henne. (vilket det visade sig vara något hon sa för att slippa bo där, han hade högre krav på henne)

    Nu har en familjehemsplacering kommit på tal.

    Jag mår skit och känner att jag överger /ger upp mitt barn. Samtidigt är vår situation ohållbar.

    Är det någon som ar sitt barn frivilligt placerat pga av att barnet har beteendestörningar?

    Hur gick det till?

    Hur har det funkat?

    Hur ser ert umgänge ut med barnet?

  • Svar på tråden Frivillig familjehemsplacering av 13 åring
  • Anonym (Mio)

    Tuff situation, men kanske nödvändigt för er båda. Du behöver andrum och hon behöver bryta sitt destruktiva beteende.

    Jag är inte själv i din situation, men har en nära släkting som fått sin dotter LVU:ad nyligen. Det sliter så klart på familjen, men de får alla tid att läka.

  • Dennadagdettaårdennastund

    Det låter jättejättetufft! Du har inget annat val än att göra något drastiskt föratt få ordning på denna situation. Du riskera din hälsa annars och kanske inte kan ta hand om dina andra barn. Jag tycker du gör helt rätt som låter henne placeras. Hon måste förändras föratt det ska funka, du har gjort vad du kan, nu behöver ni professionell hjälp. Lycka till och var stolt över hur stark du varit och är.

  • Anonym (Andra barn)

    Då det finns fler barn i bilden så måsye du tänka på deras säkerhet. De kan ta efter din äldsta då hon får all uppmärksamhet. Hon har kommit med allvarliga anklagelser när hon fick mer krav. Din dotter ärven fara för sig själv och andra. Du är inte mer än en människa och vi vet inte hur de andra barnen ser på situationen. Mamma är trött, arg, ledsen och den äldsta får mer uppmärksamhet.

    Här behövs en enad front och två människor som orkar med en vild trettonåring. Du överger henne inte, du sviker henne genom att ta emot hjälp. Ni kommer att ha kontakt och en utvilad och mindre orolig förälder är den bösta föräldern. Just nu är ni i en dålig vana som ni inte vet hur ni ska bryta. Har hon fel typ av vänner? Ger hon efter för grupptryck?

    Lycka till.

Svar på tråden Frivillig familjehemsplacering av 13 åring