Hur ska vi göra med en ärvd förlovningsring?

Vill han inte göra om den så att den passar så är det ju så.. men då kanske ni ska satsa på en ny ring istället som förlovningsring?

Vad gäller storleken: Skaffa en "spärr-ring", en enklare ring i din storlek som sätts utanpå/efter den ärvda ringen. Då funkar den som stoppkloss och du riskerar inte att tappa den ärvda ringen.

Är det inte bättre att spara den som ett minne men att han får en ring som passar i så fall?

Man kan i andra fall sätta på små kulor av metall på insidan av ringen som gör att den passar ett mindre finger men vill man ha en massa gravyr kvar går klart inte det heller.

Ni kan skaffa era egna vigselringarna och så kan han ha sin farfars på långfingret på den högra eller vänstra handen som ett minne av hans farfar & farmor?

Jag hade antingen fixat storleken och graverat in namn så att den blev hans egna ring och inte att han bär farfars ring.

Om det inte känns bra att ändra ringen fullt ut så hade jag köpt en ny och antingen haft ringen på det fingret den passar eller lagt den i ett skrin för minnessaker.

Lutar mot att vi skaffar en ny ring till han. Han har varit inne på det själv, så blir nog så. Ska man försöka matcha min förlovningsring med hans? Typ om han har en hammrad ring bör jag också ha det då? Bör man ha samma märke på ringarna ex om jag har en ring av märket Sarek bör han också ha det då? Färgen blir lika iaf men sätter inte på en massa ädelstenar på hans ring till exempel.

Det finns inget som säger att man måste ha matchade ringar idag, men många vill på något vis att de ska höra ihop utseendemässigt.

Det finns de som har olika t.ex. om mannen vill ha en enklare eller mer hållbar ring om han har jobb där den kan få mycket stryk, eller vet med sig att han kanske slarvar bort den. Jag vet även en kvinnlig slarvmaja som började sitt äktenskap med en silverring, och löftet var att om hon kunde hålla reda på den i fem år så skulle hon få uppgradera.

Bara ni är nöjda så får väl alla andra gilla läget?