Ni som har fått barn ihop men kanske inte varit ihop av olika anledningar, när bebis kommer till världen. Hur har ni löst allt rent praktiskt med förlossning, eftervård, besök med bebis hur ofta osv?
Här är det en blivande pappa som tyvärr är rätt.. Bråkig skulle jag kanske inte kalla det men älskar starta diskussioner, så det gärna blir ett litet mindre bråk typ.
Ni behöver medlingshjälp. Det är fullt sjå med en bebis, du har inte tid till att tjafsa! Kontakta kommunens familjerådgivning (det kanske heter något annat). Börja där.
Familjerätten kan också vara ett bra ställe. Där kan ni få hjälp att prata ihop med tredje part och ni kan upprätta ett umgängesavtal.
Förlossning bestämmer du själv om han ska vara med på, där har han ingenting att säga till om. Du bestämmer själv när du känner dig redo för besök.
Tänk noga igenom om du vill ha gemensam eller ensam vårdnad. Vid gemensam vårdnad får han hälften av föräldradagarna, måste godkänns förskola, om du vill flytta till porten bredvid med barnet osv. Har du ensam vårdnad får du alla dagar, kan flytta utan hans godkännande, söka pass, förskola osv.
Upprätta ett umgängesavtal på familjerätten som ni båda ska hålla er till, gör om utifrån hur barnet blir äldre och dess behov av pappan ökar. Första månaderna har bebis inte så stort behov av pappan mer än få en anknytning till honom, vilket är viktigt att hen får. Korta men täta besök. Kan vara tillexempel en timme varannan dag hemma hos dig eller vart du nu vill vara. Ju snabbare han och bebis får en relation ju snabbare kan han gå ut och gå någon timmes promenader osv själv med bebis.
Såhär löste min syster det (säger inte att det var rätt eller fel, men du kan bilda en uppfattning):
- Barnets pappa var inte med på förlossningen eller BB, det var jag. Förlossningen handlar om mamman, och för att allt ska gå så bra som möjligt behöver hon vara trygg. Då är det inte alls självklart att pappan är bästa stöd! På BB blev jag kvar med henne, för även där handlade det mycket om hennes trygghet (trösta henne vid hormonstormar, hjälpa på toaletten när hon hade det struligt med en kateter hon inte fixade och personal som var rätt obrydd, någon som hämtade mat till henne etc). På vissa BB kan besökare komma, men här vi bor är det inte tillåtet.
- När hon fick åka hem från BB var det jag och vår mamma som turades om att ta de 10 föräldradagarna som fås efter förlossningen. Hon var inte trygg med att ha pappan där, det skulle ha varit mer diskussioner och bråk snarare än lugn, ro etc. Amningen strulade dessutom, och vid några tillfällen fick jag hjälpa henne få in bröstet i bebisens mun, något hon absolut inte hade velat att barnets pappa gjorde. Däremot kom han och hälsade på ca 1-2 timmar ungefär varannan dag. Och ja, det blev en del diskussioner då om helt banala saker på hans initiativ. Det sista min syster och bebisen behövde.
- Min syster skrev på för faderskapet, men INTE gemensam vårdnad. Hon litade inte alls på att han skulle ta sitt ansvar och faktiskt vara föräldraledig om hennes dagar tog slut. Som ensamstående/självstående finns inte alltid möjlighet att spara dagar helt enkelt. Han flaggade redan under graviditeten för att han skulle använda dagarna till förlängd semester i 12 år, snarare än föräldraledighet när barnet var litet om hennes dagar tog slut. Hon misstänkte också att han skulle strula med att skriva på papper om förskoleplats, skolval, vårdgrejer etc.
- De gick på samarbetssamtal hos familjerätten några gånger när barnet var ca 1 år. Det gav väl en del, främst insikt till pappan att det inte går att ha en 1-åring varannan vecka direkt, utan det blev ett annat slags umgänge. Idag är barnet 4 år och bor ungefär 3-3-2-aktigt. Planen var från början att det skulle bli varannan vecka, men pappan börjar bli ganska opeppad på det, och han lutar mer mot varannan helg (han är inte alls särskilt sugen på vab, tandläkarbesök, bvc-besök, besök hos logoped, utvecklingssamtal och allt sådant som hör barnlivet till).