• Anonym (B)

    Separera från utbränd partner

    Vill höra era erfarenheter!

    Min sambo kämpade med utmattningssyndrom för några år sedan. Det har vart några otroligt kämpiga år. Han mår mycket bättre nu men får fortfarande svackor.

    Vi har barn. Hans mående och småbarnsåren har tärt ovanligt mycket på vårt förhållande och jag tvivlar mycket nu. Jag har dragit ett jättestort lass med barnen och hushållet. Tagit ALLA

    nätter själv pga hans sömnproblem. Får ingen uppskattning hemma, men kan samtidigt erkänna att jag inte direkt visar uppskattning mot honom heller, mer än att jag servar honom med i princip alla hushållssysslor fortfarande vilket han tyvärr verkar ha vant sig vid. Vi är dåliga på att kommunicera om just vårt förhållande, däremot är han verkligen min bästa vän i övrigt och vi kan prata om precis allt annat... Jag känner mig ensam i vårt förhållande. Blir avundsjuk på vänner som har ett liv ihop, för det känns som vi har förlorat allt sånt. Vi har sällan sex - aldrig spontant. Lite fysisk beröring överlag. Har funderat och funderat månad ut och månad in och nu vågar jag erkänna för mig själv. JAG ÄR INTE LYCKLIG som det är nu. Kan man bli det igen med denna man?? Är det kört för oss? Ska man leva i en lögn?? Vi har fint hus, god ekonomi, stabilt och tryggt för barnen. Vi bråkar aldrig. Men älskar vi varandra ens?? Skulle jag vara lycklig själv i en lägenhet, där jag kunde rå om mig själv och barnen (varannan vecka - får sån ångest av bara tanken). Så mycket saker som innebär en stor sorg för mig. Ett misslyckande. Känner så mycket känslor jag aldrig känt. Avundsjuka, skuld, skam och rädsla för framtiden. Men samtidigt en strimma hopp och jävlar anamma att JAG är faktiskt viktig. Vill inte sitta där om tjugo år och undra varför jag inte stod upp för min egen lycka, eller varför vi inte klarade av att kämpa tillsammans. Så rädd för att ta fel beslut!

    Vill höra från fler i samma situation!! Både ni som är deprimerade/utbrända och ni som är partnern i det hela. Hur har ni klarat av det? Tog ni er igenom det tillsammans eller gick ni skilda vägar?

  • Svar på tråden Separera från utbränd partner
  • Anonym (M D)

    Skilde mig efter 21 år tillsammans. Kämpade i flera år som dig fast andra problem men spelar ingen roll om man inte är lycklig. Stanna inte pga barnen det är jätte fel. Säger från egen vinkel för barnen kommer att klara sig och du kommer att ångra dig. Om jag hade vetat bättre så skulle jag skilt mig från han för många år sen. Nu lever jag med en ny man sen 3 år och än idag just nu undrar jag är det så här man ska leva , älska ngn och bli älskad? Så lycklig är Jag!

    Så jag hoppas att du ska hitta det du saknar i livet och tar dig genom detta. Du klarar Det!!!

  • Anonym (Mamma 42)

    Först o främst tycker jag att ni borde prata om läget och o börja kommunicera om hur ni har det och om hur du känner det med sysslor och närhet osv. Om han klarar att ta mer ansvar hemma nu så är det dax att göra det för du kan ju inte "bära" allt, det borde han väll förstå om du förklarar hur du känner?

    Kanske inte säga rakt ut att du funderar på att skaffa lägenhet ,, jag vet inte.

    Men öppna dig hur du känner så han får en chans att ändra sig innan du tar något steg vidare.

  • Anonym (A)
    Anonym (Mamma 42) skrev 2020-07-14 13:14:09 följande:
    Först o främst tycker jag att ni borde prata om läget och o börja kommunicera om hur ni har det och om hur du känner det med sysslor och närhet osv. Om han klarar att ta mer ansvar hemma nu så är det dax att göra det för du kan ju inte "bära" allt, det borde han väll förstå om du förklarar hur du känner?
    Kanske inte säga rakt ut att du funderar på att skaffa lägenhet ,, jag vet inte.

    Men öppna dig hur du känner så han får en chans att ändra sig innan du tar något steg vidare.
    Håller med
Svar på tråden Separera från utbränd partner