Föräldraledighet m. olika inkomst

Ja och det är kanske så vi kommer att göra, men det är något som jag försökte diskutera och problematisera här. 

Pengar betyder alltid något... den som säger att det inte gör det tror jag lurar sig själv. Man försöker ju hitta den bästa lösningen utefter sin situation? 

Mitt sparande är ok och säkert bra jämfört med en låginkomsttagare. Men varför måste man jämföra sig själv hela tiden och så länge man inte har det sämst i världen så skall man vara tyst? En låginkomsttagare i Sverige tjänar mer än större delen av världsbefolkningen men de har såklart rätt till sin röst ändå! 

Vill bara flika in här att jag tycker det vore rimligt, oavsett om det hjälper er eller inte, att ersättning räknades på bådas inkomster.

Skulle även föredra sambeskattning... I mina föräldrars fall där pappa jobbade med hög lön och mamma med låg föräldrapenning så fick han skatta bort väldigt mycket pengar. Två personer med medellön drabbades inte alls lika hårt och fick ut mer pengar trots att den gemensamma inkomsten var densamma. Hade varit fördelaktigt även för min mamma, folk hävdar ofta att sambeskattning skulle vara en kvinnofälla, med sambeskattning.

Det enda ni kan göra är nog att titta på om du kan komma undan statlig skatt. Finns nog tyvärr inga andra ?kryphål?

Hur mycket semester har du möjlighet att spara? Och kan du få den utbetald som lön? En idé kan ju vara att lägga föräldraledighet istället för semester och sedan plocka ur semestern i pengar istället (bör ju dock inte kombineras med att undvika statlig skatt om du inte räknar ordentligt på att du klarar dig ändå). På så sätt så får du ut dina dagar utan ekonomiskt tapp. Ger ju inte mer ledig tid med barnet men dina föräldrapenningdagar förfaller åtminstone inte.

Arbetsgivaren är ju egentligen skyldig att se till att du tar fyra veckors semester. Men jag har varit på flera arbetsplatser där de skiter i det totalt

Det går inte att resonera med människor som är så där enkelspåriga, men det hedrar dig att du försöker, TS.

Naturligtvis är det ett jätteproblem att tappa halva din inkomst eller mer, det är inget konstigt med det. Folk här verkar tycka att 60 000 ut varje månad är Jeff Bezos-summor men det är det inte för ni har säkert skaffat er lite vanor och så som gör att det tappet märks, eller hur?

Kan en lösning vara att ditt barns mor är hemma nu och så kompenserar du henne ekonomiskt (pensionsspar, till exempel) och på andra vis senare? Om du är relativt etablerad i ditt yrke kanske du framöver kan gå ner i arbetstid medan hon får satsa ordentligt för att ta igen det hon tappar nu? Jag såg att du skrev att deltid inte var ett alternativ nu, men kanske framöver? Man känner ju gärna att man vill göra allt rätt direkt, men ni kanske behöver slå ut detta på 3-4-5 år för att räkna ihop det?

Enkelspåriga? Kommer från hon som vägrar föda sitt barn pga du inte vill skita ner dig :D

Haha! Kul att ses igen, men skulle inte du lägga ner diskussionen? Det var ju ingen idé att prata med mig sa du ju?

Just detta beteende som gör att man ogärna skriver annat än anonymt här. För att inte få skit för sådant man skrivit i andra trådar.

Jag är en av dem som ifrågasatt uttalandet om att inte vilja föda vaginalt pga råka bajsa inför personalen. Men tycker inte beteendet med att dra det i andra trådar är ok alls

Om ni inte klarar er med en inkomst på 30.000 kronor +det som din fru tjänar när du är pappaledig uppmanar jag er till att se över er ekonomi. Om "vanliga" familjer klarar att ständigt leva med en inkomst om 25.000 kronor x 2 bör även ni kunna klara er. Det handlar ju lite om vad man prioriterar. Om du väljer att skaffa barn till världen får du ta ansvar och göra avkall på annat, exempelvis inkomstbortfall under ett år så att du kan få kvalitétstid med ditt eget barn. Annars avråder jag dig starkt från att skaffa barn. Du vet väl om att barn resulterar i att ditt liv KOMMER att bli annorlunda jämfört med vad det tidigare var? Du kan inte både äta kakan och ha den kvar. Du skall dessutom vara tacksam över att du lever i en av få stater som besitter ett såpass bra socialt skydd som gör det möjligt för dig att vara hemma med dig barn. Det är ingen vanlig företeelse ens i Europa.

Ja, det är ju helt sjukt att någon blir så provocerad av ett selektivt snitt att de stalkar en in i en annan tråd och går helt off-topic där. Jag tycker att om man nu som K är obrydd av att bajsa ner sig inför folk så är väl det kul, det får väl vara upp till var och en.

Men nu tillbaka till ämnet, va?

Vi har liknande löneskillnad och har delat rakt av då vi prioriterar barnen. Skulle aldrig i livet släppt över dagar med mina barn till andra föräldern av ekonomiska skäl.

Planera er föräldraledighet och spara pengar. Ni har ju god ekonomi, jag förstår faktiskt inte problemet.

Nu har vi aldrig någonsin på den ekonomiska nivån som ni gör, men vi har heller aldrig levt på mer än en lön i taget. Vi har "offrat" oss för varandra. När vi fick vårat första barn gjorde min sambo sitt sista år på högskola. För att han skulle slippa pausa studierna (och för att jag verkligen ville vara hemma) så tog jag föräldraledigt. Vi levde då på drygt 20 000 i månaden sammanlagt. Hans studiebidrag, studielån och min fp. Vi ville också spara så många dagar som möjligt så jag tog ut så få dagar jag kunde. Det blev inte många kronor över i slutet av månaden, men vi var ändå vana med att leva "snålt". När sambon sedan skulle ut i arbetslivet beslutade vi att jag skulle fortsätta föräldraledigheten så att han kunde påbörja sin karriär. Då fick vi i alla fall in en bra lön (enligt oss). Sedan blev vi oplanerat gravida och beräknades föda i samma veva som jag planerade att gå tillbaka till jobbet. Sambons lön ökade så vi fortsatte med att jag skulle vara hemma. Då sambon räknat på vilket bortfall jag skulle få så började han lägga undan pengar åt mig för att täcka upp för den tid som jag varit utan inkomst. Vi har, trots tre års konstant föräldraledighet för min del, kunnat leva med en ytterst bra standard(enligt oss). Har kunnat spara pengar, köpa ett hus och en ny bil samt gjort diverse renovering på huset utan att ha behövt oroa oss. Men det är ju lite annorlunda mot er situation då vi ju aldrig haft någon lyxstandard.

Om du gärna vill vara hemma också så får ni bara sätta er ner och se över ekonomin, spara pengar och se vad ni kan vara utan under den tiden ni får en lägre inkomst. Bestämmer ni att din sambo ska vara hemma hela tiden kan ni ju kika på hur du kan spara eller investera så att hon får ett lägre bortfall.

Taket för beräkning av föräldrapenning är 27000kr.

Vi valde att se över utgifter och hur vi kunde dra ner samt bygga upp sparkapital innan barn.

Jag som tjänar 10 000kr mer än min make fick ändå vara föräldraledig 90%av tiden för han fick nytt jobb när babyn var 10 dagar. Och det fungerade. Ca 2 löner (netto) gick från sparkontot under 1.5 år vi var förädlalediga.

Jg skulle gärna dela på veckorna som f-ledig om de blir fler men de är svårt med jobbet som kan neka de.

Vad menar du med att taket för att beräkna föräldrapenning är 27.000kr/mån?

Du tänker inte på sjukpenning nu? Taket för föräldrapenning ligger på runt 38-39 000:- någonstans.

Vill ge lite perspektiv bara så kanske er situation faktiskt känns lite bättre: Även folk med lägre lön sänker ofta sin inkomst betydligt som föräldralediga. Jag tog inga föräldradagar första året (då man inte behöver göra det för att ha rätt att vara ledig och vi ville spara dagar till senare) utan vi levde på makens lön. Inkomstbortfallet ner till att min inkomst alltså var noll kronor i ett år var ca 25000 kr netto per månad (jag hade inte så hög bruttolön alltså men för oss kändes det som mycket i uteblivna pengar). När barnet var över ett tog jag ut fem dagar i veckan för att skydda SGI och tappade då ändå halva min vanliga nettoinkomst. Det är helt normalt eftersom man även om man inte slår i FP-taket bara får ut ca hälften av sin vanliga nettolön om man tar ut de fem FP-dagar i veckan som krävs för att skydda sin SGI. Detta för att FP beräknas på sju dagar i veckan för att få 80% av inkomsten upp till taket (och sedan är det något så kallat omräkningstal som dessutom gör att man bara får 0,97x0,8 av heltidslönen. Så ca 300 papp gick vi back första året när jag gick hemma utan lön och sedan 75 papp mellan att barnet var 1 och 1,5 när jag gick hemma med fem FP-dagar i veckan i ett halvår och alltså tappade halva lönen. Så 375000 i utebliven inkomst för mig totalt under dessa 1,5 år (beräknat på en helt vanlig lärarlön vid tillfället strax under 30 000 brutto).

Sedan har vi tagit ut alla dagar utom 96 tills barnet fyllde fyra (det måste man göra annars brinner allting över 96 inne). Så vi kommer totalt sett ta ut alla föräldradagar så att vi åtminstone använder hela försäkringen men man ska inte tro att folk med vanliga löner har precis samma Min man gick ner till 80% mellan att barnet var två år och fyra år för att ta ut de 90 dagar som är låsta på vardera förälder (trots att han också har ett sådant jobb där det är svårt att tydligt få minskade arbetsuppgifter) han jobbade då mer intensivt mån-tors och tyckte ändå det var värt det att ha lediga fredagar med sitt barn i NITTIO veckor och kunna göra mysiga, spännande, roliga saker bara de två. Inkomstmässigt gick det jämnt upp ungefär att minska 20% i arbetstid, ta ut en FP-dag och inte betala statlig inkomstskatt.

Men sett i backspegeln hade jag som mamma hellre önskat att han också varit föräldraledig en längre period innan barnet började på förskola men det hade han inte rätt till då vi bodde utomlands vid tillfället. Nackdelen är alltså att mannen som andra beskrivit blir mer lekpappa och att barnet vänder sig till mamma i första hand och inte ser pappan som lika viktig och självklar förälder. Det har min man försökt kompensera på kvällar och helger och kommit ifatt lite genom sina 90 lediga fredagar men det är ändå inte detsamma.