Jag undrar hur vanligt otrohet är i en djupare och seriös relation.
Om det är någon skillnad mellan män och kvinnor.
Om du varit/är otrogen, varför har du valt det?
Finns det något din partner hade kunnat göra annorlunda för att du inte skulle vara otrogen? (Obs- skyller inte på partnern, men är intresserad av att veta/förstå om det funnits problem i relationen).
Kanske för att jag är snäll, respektfull med mycket kärlek
Jag älskar närhet, värme, ömhet kramar osv
men jag gillar också kravlös sex
Svartsjuka finns inte hos mig
vill min kvinna ha sex med någon annan
skulle jag tycka det var upphetsande och helst göra det tillsammans
Min fru var i samma sits som dig. Hon var älskarinna åt en femton år äldre man när hon var mellan 25 och 30. Hur gammal är du?
Jag är äldre än vad din fru var...
Har verkligen så många varit otrogna? Det är osannolikt.
Varför ligger förresten inte den här tråden i forumet för otrohet? Det passar bättre där än här i det allmänna forumet för sex & sånt.
Nej det har jag aldrig varit. Men mitt ex var otrogen sista halvåret av vår relation fick jag reda på ett år efter separationen.
Ok. För henne var det första partnern. Du har väl hunnit med någon förut då.
Att ge efter för sina njutningar men samtidigt riskera att såra någon är ju ett svårt dilemma!
Visst kommer det, iaf vid längre otrohetsaffärer, nästan alltid in någon form av känslor i bilden, men man måste ju faktiskt också skilja på kärlek/djupa känslor och... vild, spännande, porrig sex och det där pirret i magen som är i princip omöjligt att uppnå i ett förhållande där vardagsmiddag, disk, barnens träning, läxor, byte av tvättmaskin, etc etc, tar upp alltför stor del.
Det är ju, i mina ögon, sällan i börja av ett förhållande, under förälskelsen, som man är otrogen?
I mitt fall så var förhållandet fantastiskt då, för 11 år sedan. Sexet var hett, spännande, lite så där extra dirty som jag vill ha det och allt var allmänt fantastiskt.
Det är svårt att sätta fingret på NÄR sånt där förändras, och även om man VET att man ska ?vårda? sitt förhållande så är det inte helt enkelt.
Sexet dog i samband med att vi hade svårt att få barn. Det blev en ?tillverkningsrutin? och när det väl funkade så gick det inte att vrida tillbaka. Iallafall inte till hur det var, trots att vi har försökt. Visst, det blir lite missionären då och då, men det där vilda... det experimenterande, de porriga sms:en, tuttbilderna... nä, det känns bara konstlat nu. Tyvärr!
Så... de gånger som tillfället uppenbarat sig... chansen att få lite uppmärksamhet, att få sväva iväg i en fantasi på mess eller chatt, att veta att man fortfarande kan hetsa upp en tjej tills hon måste låsa in sig och smeka sig samtidigt som hon läser mina mess... För att inte tala om de gånger man får till en hemlig dejt... någonstans där ingen känner oss, ingen vet... och som kanske slutar med ett hett knull i ett hotellrum eller på en restaurangtoalett...
DET är jävligt tändande!
Och det gör även MIG gladare i min vardag. Och på så sätt, faktiskt också min sambo... fast hon naturligtvis inget vet.
Men om det nu känns så, lämna då säger den som håller moralen högt.
Hm... ja... bryt upp familjen, slit upp barn från skola och kompisar, strukturera om hela livet, som i sig inte är dåligt, bara... inte så spännande. För vad? Är det säkert att något annat är bättre? Nja...
Så... jag kanske är hemsk, och vem vet, kanske det finns en chans att sexlivet blir bättre igen... men tills dess, så har jag gärna en spännande affär vid sidan av...
Och om jag fick veta att min sambo gjort samma sak... så hade det gjort mig ASKÅT! ???????
Att ge efter för sina njutningar men samtidigt riskera att såra någon är ju ett svårt dilemma!
Visst kommer det, iaf vid längre otrohetsaffärer, nästan alltid in någon form av känslor i bilden, men man måste ju faktiskt också skilja på kärlek/djupa känslor och... vild, spännande, porrig sex och det där pirret i magen som är i princip omöjligt att uppnå i ett förhållande där vardagsmiddag, disk, barnens träning, läxor, byte av tvättmaskin, etc etc, tar upp alltför stor del.
Det är ju, i mina ögon, sällan i börja av ett förhållande, under förälskelsen, som man är otrogen?
I mitt fall så var förhållandet fantastiskt då, för 11 år sedan. Sexet var hett, spännande, lite så där extra dirty som jag vill ha det och allt var allmänt fantastiskt.
Det är svårt att sätta fingret på NÄR sånt där förändras, och även om man VET att man ska ?vårda? sitt förhållande så är det inte helt enkelt.
Sexet dog i samband med att vi hade svårt att få barn. Det blev en ?tillverkningsrutin? och när det väl funkade så gick det inte att vrida tillbaka. Iallafall inte till hur det var, trots att vi har försökt. Visst, det blir lite missionären då och då, men det där vilda... det experimenterande, de porriga sms:en, tuttbilderna... nä, det känns bara konstlat nu. Tyvärr!
Så... de gånger som tillfället uppenbarat sig... chansen att få lite uppmärksamhet, att få sväva iväg i en fantasi på mess eller chatt, att veta att man fortfarande kan hetsa upp en tjej tills hon måste låsa in sig och smeka sig samtidigt som hon läser mina mess... För att inte tala om de gånger man får till en hemlig dejt... någonstans där ingen känner oss, ingen vet... och som kanske slutar med ett hett knull i ett hotellrum eller på en restaurangtoalett...
DET är jävligt tändande!
Och det gör även MIG gladare i min vardag. Och på så sätt, faktiskt också min sambo... fast hon naturligtvis inget vet.
Men om det nu känns så, lämna då säger den som håller moralen högt.
Hm... ja... bryt upp familjen, slit upp barn från skola och kompisar, strukturera om hela livet, som i sig inte är dåligt, bara... inte så spännande. För vad? Är det säkert att något annat är bättre? Nja...
Så... jag kanske är hemsk, och vem vet, kanske det finns en chans att sexlivet blir bättre igen... men tills dess, så har jag gärna en spännande affär vid sidan av...
Och om jag fick veta att min sambo gjort samma sak... så hade det gjort mig ASKÅT! ???????
Tjejen tyckte jag var otrogen men vi hade ett uppehåll då så jag tycker inte det räknas. Det blev en del diskussioner om detta då.
Nej, det har jag inte