• Anonym (lia)

    Svårt med tillit till min bonusdotter

    Hej!
    Nu söker jag tips, råd. vad som helst på bara mina knän!

    Jag är bonusmamma till en tös på 7 år.
    Träffade pappan för snart 3 år sen och vi har liksom haft det bra.
    Vi började jobba på att skaffa barn efter ett och ett halvt år. (orsaker jag inte behöver dra upp)
    Fick en son och allt var bra.

    Halva graviditeten ville jag inte ha henne vid mej för var rädd om barnet vi väntade på (hon var och fortfarande är väldigt klumpig, tappar fokus eller har ingen fokus alls)


    Hon höll på att sätta sig på honom när han var ca 1 månad. Missade tydligen att hennes pappa låg vid honom på madrassen på golvet.
    Nästan gått på han, hade vi inte reagerat så hade hon nog gjort det.
    Inte haft koll och nästan sparkat ner han när han har stått mot soffan medan hon kollat på tv fast vi talat om att han är där.
    Ingen koll alls när sonen började gå och nästan gått in i honom. (hon har svårt att fokusera eller ens titta var hon går fast vi talar om för henne)

    Vi bor även litet och hon är bara hos oss varannan helg så har blivit att grabben fått tösens rum. min sambo höll på att förlora jobbet pga att dom störde varandra på nätterna, drav bytet.
    Men sambon är varm och likväl hans dotter så där blir så hemskt om nätterna när hon är här.
    Pga allt som har hänt vill jag inte att hon ska dela rum med min son.
    Jag vill inte att hon ska vara här imed hon har en sida av rummet vilket går in på vårt privata, litar inte alls på henne pga allt som har hänt. Jag vågar inte ens lämna min son med dom. Vill inte att hon ska ens leka med dom vilket hon borde göra som andra syskon gör. Men jag får panik så fort hon är nära honom!
    Min sambo tycker det är jättejobbigt (full förståelse) och jag har träffat en från familjerådgivningen men det hjälpte inte.
    Vi har inte råd att flytta till större och bara känner att allt detta kväver mig mer och mer. Har försökt "tänka positivt" men slår bakut.

    Hjälp vad ska jag göra?! Någon som varit med om liknande och hur gick det?

  • Svar på tråden Svårt med tillit till min bonusdotter
  • Anonym (Ghj)
    Anonym (333) skrev 2020-08-25 16:24:46 följande:

    Fast nej.

    Känslor är inte alltid logiska. Bara för att man känner en sak så har man inte per automatik rätt.

    Oavsett vems barn det är så är alla barnen värda lika mkt. Både du och ts borde kanske tvärtom försöka tänka hur ni ville att situationen skulle lösas om det faktiskt var ert barn?!

    TS. Ni kastade ut barnet för att det blev bökigt för pappan? Var hon inte värd mer än så, hans andra barn? Hans förstfödde? Bekymrar inte det dig alls? Du som också har barn med honom, hur lätt han verkar åsidosätta sina barn? Du vet, gör ni slut så kan även ert barn få bonusförälder. Tycker du att ditt barn är värd mindre omtanke och mindre kärlek när han är hos sin pappa?

    Jag har ett barn med diagnoser. Han är inte biologisk son till min make som jag har barn med.

    Men alla barn är lika mkt värda här. Min make hämtar/lämnar äldsta barnet, hittar på saker på tu man hand, han har tagit vaken-nätter, torkat spya, plåstra sår och torkat tårar, precis som med de andra barnen. Han har vart utsatt för mitt barns utåtagerande sida massor med gånger men han var också den första person som min son sa "jag älskar dig" till.

    Ju mer man engagerar sig, ju lättare får man ju också en bra relation. Men det är upp till den vuxna att faktiskt bete sig som vuxen och ge barnet en chans.

    Barn kan ha många föräldrar, och föräldrar har inget med blod att göra. Kan man inte bry sig om barnets absoluta bästa, samt värdera barnen lika, då bör man faktiskt inte vara i den relationen.

    Ni måste sluta tro att det är normalt, det där som ni sysslar med.


    Lång historia om dig själv, väldigt behjärtansvärt men inget av din historia rör ts. Du pratar om att "ni har kastat ut", det är pappan som skurit ned umgänget eftersom logistiken inte fungerade. Riktigt fult att påstå att ts har kastat ut ett barn, sån retorik gör att det blir meningslöst att ens föra en diskussion med dig. På dig låter det dessutom som att det enda allt handlar om att man ska vara lika god som dig och din sambo. Jag kommer aldrig förstå mig på människor som älskar att framställa sig som bättre än andra. Din sambo är inte förstagångsmamma med ett eget barn som hon har ansvar för. Du har inte ens försökt att sätta dig in i problemet som ts beskriver. Hon bad om hjälp ifrån andra med samma erfarenhet, du har inte samma erfarenhet och du ägnar dig att klandra och förvanska hennes berättelse från första meningen.
  • Anonym (Stabilt)
    Anonym (Ghj) skrev 2020-08-25 18:54:08 följande:
    Lång historia om dig själv, väldigt behjärtansvärt men inget av din historia rör ts. Du pratar om att "ni har kastat ut", det är pappan som skurit ned umgänget eftersom logistiken inte fungerade. Riktigt fult att påstå att ts har kastat ut ett barn, sån retorik gör att det blir meningslöst att ens föra en diskussion med dig. På dig låter det dessutom som att det enda allt handlar om att man ska vara lika god som dig och din sambo. Jag kommer aldrig förstå mig på människor som älskar att framställa sig som bättre än andra. Din sambo är inte förstagångsmamma med ett eget barn som hon har ansvar för. Du har inte ens försökt att sätta dig in i problemet som ts beskriver. Hon bad om hjälp ifrån andra med samma erfarenhet, du har inte samma erfarenhet och du ägnar dig att klandra och förvanska hennes berättelse från första meningen.
    Det är inte säkert att (333) vill föra en diskussion med dig. Hen skrev ett svar till TS. 
  • Anonym (Linnéa)
    Anonym (333) skrev 2020-08-25 16:24:46 följande:

    Fast nej.

    Känslor är inte alltid logiska. Bara för att man känner en sak så har man inte per automatik rätt.

    Oavsett vems barn det är så är alla barnen värda lika mkt. Både du och ts borde kanske tvärtom försöka tänka hur ni ville att situationen skulle lösas om det faktiskt var ert barn?!

    TS. Ni kastade ut barnet för att det blev bökigt för pappan? Var hon inte värd mer än så, hans andra barn? Hans förstfödde? Bekymrar inte det dig alls? Du som också har barn med honom, hur lätt han verkar åsidosätta sina barn? Du vet, gör ni slut så kan även ert barn få bonusförälder. Tycker du att ditt barn är värd mindre omtanke och mindre kärlek när han är hos sin pappa?

    Jag har ett barn med diagnoser. Han är inte biologisk son till min make som jag har barn med.

    Men alla barn är lika mkt värda här. Min make hämtar/lämnar äldsta barnet, hittar på saker på tu man hand, han har tagit vaken-nätter, torkat spya, plåstra sår och torkat tårar, precis som med de andra barnen. Han har vart utsatt för mitt barns utåtagerande sida massor med gånger men han var också den första person som min son sa "jag älskar dig" till.

    Ju mer man engagerar sig, ju lättare får man ju också en bra relation. Men det är upp till den vuxna att faktiskt bete sig som vuxen och ge barnet en chans.

    Barn kan ha många föräldrar, och föräldrar har inget med blod att göra. Kan man inte bry sig om barnets absoluta bästa, samt värdera barnen lika, då bör man faktiskt inte vara i den relationen.

    Ni måste sluta tro att det är normalt, det där som ni sysslar med.


    Varför svarar du till mig? Jag har varit i exakt samma sits som Ts (dvs fått mitt första barn med en man som redan har barn), därför ger jag Ts råd. Du vet ingenting eftersom du inte har fått ditt första barn med en man som redan har barn. Jag vet precis vilka mamma-instinkter som sätter igång när man är nyförlöst med sitt första barn och känner att man inte riktigt har kontroll över hemmasituationen pga att det finns ett bonusbarn som reagerar på olika sätt över att få ett syskon och man själv inte vet hur man ska bemöta detta bonusbarn och samtidigt hinna knyta an till sin bebis. Det är en massa känslor som svallar inombords som nyförlöst med bonusbarn, det har du rätt i. Och det är helt sant att vissa av dessa känslor är så att säga fel och problematiska. Tex om man känner att bonusbarnet är ett hot mot ens bebis och om man känner att man önskar bort bonusbarnet. Det kan vara överdrivna känslor utan grund. Det kan också bara så att bonusbarnet bör hållas ifrån bebisen i början, alltså att mamman behöver skydda sin bebis i början om bonusbarnet är omilt mot det. Precis så som det kan vara i kärnfamiljer. Det är olika från familj till familj. MEN en nybliven förstagångsmamma behöver bli speglad och bekräftad i att dessa känslor är helt normala, till och med vanliga! För oss som gått igenom exakt samma. Först DÅ kan känslorna klinga av och mamman bli trygg i sin roll. Hon behöver inte fördömanden och konstiga åsikter från såna som dig som inte ens delar hennes erfarenheter.
  • Anonym (Linnéa)
    Anonym (Stabilt) skrev 2020-08-25 21:54:57 följande:

    Det är inte säkert att (333) vill föra en diskussion med dig. Hen skrev ett svar till TS. 


    Nej, hen skrev ett svar till mig. Obegripligt, osammanhängande och helt irrelevant.
  • Anonym (Ghj)
    Anonym (Stabilt) skrev 2020-08-25 21:54:57 följande:

    Det är inte säkert att (333) vill föra en diskussion med dig. Hen skrev ett svar till TS. 


    Nej, det kanske hon inte vill men hon har inte uttryckligen undanbett sig. Ts har bett om råd från personer med erfarenhet, du har ingen erfarenhet, hur gjorde du med den informationen?
  • Anonym (Stabilt)
    Anonym (Linnéa) skrev 2020-08-26 08:20:12 följande:

    Nej, hen skrev ett svar till mig. Obegripligt, osammanhängande och helt irrelevant.


    Hon citerade dig men störee delen av hennes inlägg var riktat till TS.
  • Anonym (Stabilt)
    Anonym (Ghj) skrev 2020-08-26 08:25:44 följande:

    Nej, det kanske hon inte vill men hon har inte uttryckligen undanbett sig. Ts har bett om råd från personer med erfarenhet, du har ingen erfarenhet, hur gjorde du med den informationen?


    Du har ingen aning om vilken erfarenhet jag har. Dina inlägg i tråden är till stor provokationer så jag är inte intresserad av att tjafsa med dig.

    Du får fortsätta lusläsa tråden och se om du hittar fler gamla inlägg att hacka på.
  • Anonym (Ghj)
    Anonym (Stabilt) skrev 2020-08-26 08:37:00 följande:
    Du har ingen aning om vilken erfarenhet jag har. Dina inlägg i tråden är till stor provokationer så jag är inte intresserad av att tjafsa med dig.

    Du får fortsätta lusläsa tråden och se om du hittar fler gamla inlägg att hacka på.
    Du har föräldrar som har skilt sig och du tar åt dig äran av att de har kämpat. Jag kommer ihåg. Är det lite jobbigt att du inte har personlig erfarenhet så att du faktiskt har något att dela med dig av? 

    Hur är det med dig? Har du en lite lagom tråkig vardag och letar efter någon som du kan slänga lite skit på? 

    Så du uppfattar mina inlägg som till stor del provokationer? Mina svar till ts var inte det. Dina svar har inte gått ut på något annat än raljera över någon som bad om hjälp. Hur många barn tänker du att du räddade med det? 
  • Anonym (Ghj)
    Anonym (Stabilt) skrev 2020-08-26 08:31:14 följande:
    Hon citerade dig men störee delen av hennes inlägg var riktat till TS.
    Hennes inlägg var inte riktat till ts eftersom hon tyckte att hennes sambo och ts var i samma situation, och de var de ju inte. Du kanske inte lusläste inläggen tillräckligt? 
  • Anonym (Stabilt)
    Anonym (Ghj) skrev 2020-08-26 10:30:25 följande:

    Du har föräldrar som har skilt sig och du tar åt dig äran av att de har kämpat. Jag kommer ihåg. Är det lite jobbigt att du inte har personlig erfarenhet så att du faktiskt har något att dela med dig av? 

    Hur är det med dig? Har du en lite lagom tråkig vardag och letar efter någon som du kan slänga lite skit på? 

    Så du uppfattar mina inlägg som till stor del provokationer? Mina svar till ts var inte det. Dina svar har inte gått ut på något annat än raljera över någon som bad om hjälp. Hur många barn tänker du att du räddade med det? 


    Anonym (Ghj) skrev 2020-08-26 10:33:10 följande:

    Hennes inlägg var inte riktat till ts eftersom hon tyckte att hennes sambo och ts var i samma situation, och de var de ju inte. Du kanske inte lusläste inläggen tillräckligt? 


    Bra försök..
  • Swarls

    Tuff sits för pappan :( 


    Han träffar inte sitt första barn ordentligt, och ska han göra det så måste han träffa sitt nya barn mindre då du kommer lämna. 


     


    Det krävs att man får egen erfarenhet av "bonuslivet" innan man förstår att för normalt fungerande människor så kommer det aldrig fungera. 

Svar på tråden Svårt med tillit till min bonusdotter