Orkar inte med min sambos familj mer
Hej!
Jag är alltså urless på min sambos familj, framförallt hans mor.
Vi har bott ihop i ca 5 år, han har två barn sedan tidigare som jag älskar som de vore mina egna.
Min och min sambos reaktion till barnens biomamma är tillräcklig för att kommunicera ang barnen. Mer vill vi båda inte ha att göra med henne.
Innan ni dömmer så har vi alla 3 gått hos psykolog och samtalat i familjerätten utan resultat så vi har gett upp.
Då har det vid tillfällen hänt att biomamman frågat mig något ang barnen (vilket är ok i våran överenskommelse) och vi inte kommit överens. Läs (hon får inte som hon vill).
T.ex. kan ni ta barnen i helgen när yngsta fyller år eftersom jag ska jobba.
Jag säger då bara "nej" (vilket vi kommit överens om att det ska räcka eftersom det alltid annars blir tjaffs)
Då blir hon onödig och säger att vi är det ena och det andra. Sedan är det vi som är egoistiska för att vi inte tar barnen när hon väljer att ta på sig extra jobb på barnets födelsedag?! Utan att hon vet vad vi har inplanerat.
Tillägg. Hon ringde alltså oss på våran utlandsresa med barnen och skulle planera yngsta barnets födelsedag 1 månad innan, Bara för att psyka oss.
Så hon visste ju om detta men låttssas som "OJSAN HON FYLLLER VISST ÅR".
Detta slutar med att hon beklagar sig till barnets farmor vilket resulterar i att jag får skit av farmor.
"Jag ska inte skriva till biomamman och lägga mig i osv"
Varpå jag FLIPPAR TOTALT. Alltså jag tappade det.
Hon ger mig och min sambo skit utan att ens ha frågat oss varför vi sa nej.
Vi borde tänka på barnens bästa?..
Här har vi en famror som snackat otaligt mycket skit om barnens biomamma.
HELT JÄVLA OTROLIGT!
Denna farmor har tidigare skällt ut mig i vårat hem om huruvida jag inte får prata ang barnen med biomamman och att allt jag någonsin skulle vara är en flickvän till hennes son!
Det tog henne 2 år att be om ursäkt för den saken och sedan pratar vi ut och så gör hon såhär igen!!
Jag tänker inte ta det nå mer.
Jag är en helt jävla fantastiskt bonus som lever för barnen och jag gör allt för dem. Dem älskar mig och jag älskar dem.
Så hela saken ang detta med yngstas födelsedag resulterade att när vi sitter i fjällen så ringer vi till hon och ska säga grattis!
Då säger hon: Vi ska ha kalas för mig idag med alla, varför kommer inte ni?
HELT OVETANDES PLANERAR DEM ETT KALAS FÖR HANS egna dotter UTAN ATT SÖGA NÅGOT TILL honom. Deras eget kött och blod.
Hela sambons familj va där.
En söndag och vi tänkte ha kalas för henne hos oss 24 timmar senare då vi byter på måndagar.
Som vi alltid gjort alla år innan.
Detta resulterade att vi inte haft kontakt med dem på 7 månader. För ingen i hans familj tyckte de va konstigt att göra så. Inte ens fast dem såg att vi va i fjällen och då borde förstått varför vi sa nej till biomamman för första början.
Nyligen kom sambons syster hit och tyckte att vi liksom lär prata och lösa saken.
Vi 3 pratar om de är sårbart och öppet men hon kan inte förstå att jag sagt ifrån mot deras mor. Hon tycker jag bara ska skita i det och ta det med min sambo eftersom hon innan mig ställt upp så mycket på sambon??
OCH DET GER EN INTE RÄTTEN ATT VA ELAK.
Liksom nej?
Vi bestämde att vi skulle prata allihop och gå vidare. Men blir tydligt igen att jag inte anses som en del i lösningen eftersom jag skulle passa barnen då medan dem pratar?!
Så nu känner jag att han är välkommen att umgås med dem så mycket han vill men dem är inte välkomna hit där jag bor!
För jag orkar inte må såhär psykiskt dåligt över detta mer.
Mvh uppgiven
