Kan relationen bli bra igen?

Familjerådgivning kan göra underverk!

Först och främst så behöver han ta tag i sin depression. Det är faktiskt ganska vanligt att blivande pappor också mår dåligt av graviditeten och omställningen att bli föräldrar. Han måste börja där.

Sen får ni ta tag i äktenskapet med tex rådgivning

Ja, han äter antidepressiva sen några månader och har börjat gå i terapi även om han inte riktigt tror på det. Undrar dock om det är normalt att tappa intresset för sociala relationer oavsett depression och att det är något jag bara får acceptera? Vi är båda kring 30 och jag vet inte om det kan vara normala förändringar i livet att sluta roas av vänner/sociala träffar..?

Rådgivning är ju en bra idé, enda är ju att det kostar en hel del. Men det får man kanske ta.

Att han inte gillar vännerna längre beror nog på depressionen. När du beskriver att ni för det mesta har det bra, så låter det fantastiskt. Håller han med också? Då ska ni absolut inte tappa hoppet och slänga bort det här, tiden som småbarnsföräldrar är ett eldbad för alla relationer.. Jag tycker inte heller ni har varit ihop så länge. Att vara nykär och vilja hitta på massor är en sak, positivt ändå att han hänger på dina förslag trots sin deppighet. Tycker du ska träffa vänner ändå, men samtidigt göra det mysigt och fint för er hemma med enkal medel, verkar vara det ni behöver. Strunta i det sociala som familj med vänner, det är ju coronatider. Han vill umgås med barnet, också positivt. Dejta det får ni nog också lägga på hyllan. Jag är i samma sits som du, relation på två år och bebis om en månad. Inser att jag egentligen inte känner min man till 100%, vad händer om någon av oss/båda går in i väggen efter förlossningen? Men vi ska klara det för vår kärlek är unik, som er <3

Det har ju också varit ett väldigt speciellt år, tänker jag. Folk reagerar olika på isoleringen och att man inte kunnat umgås som vanligt. Många blir ringrostiga och tycker det är svårt att ta upp ett socialt liv igen, lättare att bara vara hemma. Vissa blir deprimerade och kommer inte ur spiralen, men jag tror absolut det kan ändras, men det kan ta tid!
I mina depressioner tycker jag inte det är värt ansträngningen att hitta på nåt. Vad är poängen med att träffa en kompis som kanske bara tjatar om nåt tråkigt hela kvällen. Stannar man hemma blir det enklare och ingenting som stör. Man får vara ifred i sitt dåligtmående. På en promenad kanske det händer nåt jobbigt. Att gå på en tillställning där man måste vara uppåt och social är jätteansträngande för den som känner sig deprimerad.
Medicin och terapi är ju jättebra, då är ju arbetet igång. Ge det tid och fortsätt hitta på saker! Plötsligt lättar det och den där promenaden eller fikan med en kompis fick en faktiskt att le och känna sig nästan lite glad.

Boka familjerådgivning! De är proffs på att hjälpa par med problem.

Att få barn är ju en enorm omställning, både graviditet och att ta hand om ett litet barn är krävande och påfrestar vilken relation som helst.

Jag tänker att ni har ju inte varit tillsammans så länge än, mindre än tre år, ni kanske fortfarande håller på att lära er varandras egenheter? Ta hjälp som sagt.

Ger en helt annan vinkel på detta.. Som kanske i detta fallet är helt fel.

Men du skriver att ni har varit tillsammans i snart 3 år men är redan gifta samt har fått barn... Kanske kom verkligheten ikapp?

Ibland så rusar man in i ett förhållande, gifter sig, skaffar barn snabbt etc. för att göra upp med något som saknats av ens förväntningar i livet, olycklig fd. kärlek man flyr ifrån eller mål etc.

Så, är det något förflutet som spökar..? Något som inte blev som han tänkte?

Familjerådgivning är gratis i många kommuner.