Slutat med dejting, upplevelser efter?

Hur hanterar du behov av närhet ? Jag har svårt att klara mig utan kramar och närhet.

Nyligen lagt all dejting åt sidan då jag varit aktiv i ett års tid, känns som ett tomt hål i bröstkorgen på nåt vis.

Samtidigt som det var så spännande att kunna få nå ut och "få vara med" i svängarna känns inget av det som skett som någonting långsiktigt.

Känner nu bara en tom hopplöshet inombords men samtidigt har jag puschat mig sen jag började dejta till mycket idrottande så känner att jag funnit något verkligen.

Hur som, hur känner nån här hur tiden efter var då ni lade dejtingen åt sidan?

Man kan behöva paus ibland. Jag gjorde precis likadant efter att jag hade varit ca ett år på en dejtingsite. Tog en paus,, strunta i dejting. Gick in och gjorde ny profil efter några månader och DÅ mötte jag mannen jag idag är gift med. Tror jag behövde en paus, hitta mig själv och bara strunta i alla andra ett tag. När jag gick in igen var jag väldigt mycket mer säker på vad det var jag ville egentligen. 

Det känns skönt. Stabilt, lugnt, tryggt på ett helt annat sätt. Inga besvikelser på idioter till ?män?, inget tidsslösande på chattande och dejtande med folk det visar sig att man inte har något intresse av, inga konflikter, inget behov av att misstänka och utreda lögner, ingen som är otrogen, behöver inte oro sig för uppbrott, behöver inte ha sex (nej jag saknar varken sex eller närhet överhuvudtaget, sex speciellt är extremt överskattat - äcklas nu mer av bara tanken), behöver inte känna att jag ?måste? raka mig eller duscha varenda dag, städa/diska/laga viss mat varje dag för att någon partner vill ha det på ett visst sätt, ingen som gnäller osv. osv. osv. Lever och gör som jag själv vill. Underbart.

Det låter tråkigt för er som skriver strax här ovan, önskar att ni inte behövde känna så verkligen! Av min korta erfarenhet hittills så se er om till de intressen ni känner att ni vill utforska och ha kul med, exempelvis mtb eller gå med i löpargrupp kanske? Närhet till människor oavsett ger något stort tillbaka, så känner jag.

Sen att man verkligen måste flytta till storstan låter jag vara osagt men om det gäller att dejta så ja, då är det storstan som gäller. Men som ni redan märkt här så är ju dejtingen knepig redan där? Ärligt talat vill jag nog inte förespråka dejting, försök istället att haka på roliga aktiviteter som nämnt. Nåt borde ju finnas inom 10 mils radie?

Hur hanterar du behov av närhet ? Jag har svårt att klara mig utan kramar och närhet.

Kunde inte skrivit det bättre själv, är dock kvinna. Har insett att under mitt 16 år långa äktenskap och den 3-åriga relation jag avslutade i höstas har jag kompromissat bort min personliga utveckling, min karriär och mina framtidsplaner. Har väl för dålig simultanförmåga helt enkelt Nu prioriterar jag mina behov (och barnens såklart).

Nyligen lagt all dejting åt sidan då jag varit aktiv i ett års tid, känns som ett tomt hål i bröstkorgen på nåt vis.

Samtidigt som det var så spännande att kunna få nå ut och "få vara med" i svängarna känns inget av det som skett som någonting långsiktigt.

Känner nu bara en tom hopplöshet inombords men samtidigt har jag puschat mig sen jag började dejta till mycket idrottande så känner att jag funnit något verkligen.

Hur som, hur känner nån här hur tiden efter var då ni lade dejtingen åt sidan?

Det låter tråkigt för er som skriver strax här ovan, önskar att ni inte behövde känna så verkligen! Av min korta erfarenhet hittills så se er om till de intressen ni känner att ni vill utforska och ha kul med, exempelvis mtb eller gå med i löpargrupp kanske? Närhet till människor oavsett ger något stort tillbaka, så känner jag.

Sen att man verkligen måste flytta till storstan låter jag vara osagt men om det gäller att dejta så ja, då är det storstan som gäller. Men som ni redan märkt här så är ju dejtingen knepig redan där? Ärligt talat vill jag nog inte förespråka dejting, försök istället att haka på roliga aktiviteter som nämnt. Nåt borde ju finnas inom 10 mils radie?