Hur lever ni som är särbos? Ska jag stanna eller gå?

Du kan aldrig ändra nån annan... så gå vidare och finn det du söker.

Jag lever som särbo, vi har varit tillsammans 6 månader. Jag har tre söner sedan tidigare, han har inga barn. Min kille kommer väl ok överens med mina barn men kunde varit bättre. Min särbo har katter som min äldsta son är allergisk emot, så därför har det strandat lite om att flytta ihop. Katterna är lite knepiga så kan bli svåra att placera om och inte så gamla så vi vill ta bort dom.

Nu väntar vi gemensamt barn och jag hoppas att vi (han) hittar en lösning för jag har ingen lust att leva som särbo med gemensamt barn. Ville mest bara säga att vi är fler som drömmer om att flytta ihop.

3-4 nätter varannan vecka låter väldigt lite, vi har kanske 3-4 nätter varje vecka tillsammans, ibland kommer han till mig när jag har barnen, och jag till honom när jag är barnfri. Jag skulle inte orka 3-4 nätter varannan vecka, även om vi inte väntade barn. Man vill ju vara med varandra.

Hur gamla är barnen då? 

Jag hade inte heller tyckt det varit så kul att flytta ihop och bli en 4 barnfamilj varannan vecka. Beroende på vart i Sverige ni bor så blir det svårt med egna rum till alla och ev kan det resultera i att barnen inte vill komma till den föräldern osv.

Kan ni inte köra varannan barnfri vecka med varandra hos den ena och nästa barnfria vecka hos den andra? Lite som på schema? Det blir ju lite mer av en kompromiss och ni ses halvtid och kan leva som sambos när ni inte har barnen?

Mina barn är 6 och 7. Hans är 8 och 10.

Han bor i villa där alla vi skulle kunna få plats i varsitt rum. Våra barn tycker mycket om varandra och de vill gärna ses mer än vad vi gör idag. Självklart blir de osams ibland också.. men det funkar super bra med barnen. Han är dock rädd att hans barn inte ska vilja vara där om vi bor där och så tycker han att vi "stjäl" tid från hans barn.. Han tycker inte att hans får tillräcklig egentid med sina barn om vi är där. För då leker barnen med varandra istället för att vara med honom. Samt att han tycker att det blir väldigt högljutt med 4 barn, vilket jag kan hålla med om.. Så jag behöver inte heller flytta ihop ljust nu.. men vill gärna prata om det och planera om kanske 3 år? När barnen är större och inte lika vilda.. men det vill han inte heller.

Vi bor hos honom de veckor vi inte har barnen, men han jobbar borta.. Så han är bara hemma ca 3 dagar den veckan.. och jag bor i en lägenhet som jag inte trivs i.. Så jag letar hus själv nu då. Och på något sätt känns det helt galet???? jag skulle ju lätt stå ut i lägenheten några år till om jag visste att han ville flytta ihop sen.. men icke..

Du gör nog bäst i att tänka att ni inte kommer ha gemensamt på lång sikt, även om ni skulle fortsätta relationen. Leta hus själv, är mitt bästa tips. Mitt andra tips är att hitta någon som vill samma sak som du. 

Ojojoj... ni har varit ihop ett par månader och du är gravid? Med en man som har katter som en av dina ungar är allergisk mot?
Vill han omplacera sina familjemedlemmar så att din unge kan vara hemma hos honom/er?
Att döda ett djur av den anledningen borde vara straffbart!!!

Fy för fan så arg jag blir!!!!

Du "har inte lust att leva som särbo" om han inte gör sig av med sina älskade djur?
Jag kan lova dig att det finns inte en karl i universum som skulle göra så att jag övergav min hund. Ingen. Aldrig.

Hur tänkte du när du valde att bli med barn under dessa premisser???????

Jag tänkte först svara att jag kan förstå honom, att det är lätt att säga att man gärna vill bli sambo med nya bonusbarn men sen får man en glimt av hur det skulle bli och då kan man ändra sig. Men efter ditt andra svar om hur han sagt tycker jag att han snarare inte är så engagerad i dig och er relation. Alltså, barnen trivs ihop och vill hänga, det är han som inte får ha kvar sin lilla konstellation där det är han och barnen, och det blir ett problem? Det förstod han väl från början. Tror han är bekväm och inte trivs så bra med andras barn som han kanske trodde om sig själv att göra, och så räcker inte hans kärlek till dig så långt. Och ljudnivån är förstås jobbigt, men det kan man ordna med regler och rutiner. Sen att han inte kan se det nån gång i framtiden? Nej, han lekte med tanken på samboskap, men för honom är det han och hans barn som gäller till de blir vuxna tror jag. Att han tycker att det räcker med några kvällar med sig varannan vecka är också talande. Jag tror inte det kommer hålla

Nu tänkte jag inte kapa tråden här, ville mest säga att det finns olika konstellationer som lever som särbo, att jag också vill vara sambo men att det finns hinder.

Jag är också djurälskare och därför menar jag att det finns ingen anledning att ta bort katterna men det kan bli svårt att placera om. Vi var ju två om att planera barn. Har inte åldern med oss heller, så kan inte vänta 5-10 år tills det är bättre förutsättningar med katterna. Han visste att min äldsta var allergisk när vi blev ihop.

Hur som, vänder mig till ts nu, låter som att era barn kommer bra överens även om de bråkar ibland, det gör ju de flesta barnen. Tror du måste känna efter själv om du på sikt vill fortsätta leva som ni gör nu. Eller om du vill försöka hitta någon annan som vill leva tillsammans?