Min kille vägrar berätta hur mycket han har på sparkontot

Nej, hon uttrycker sig inte alls så väl i skrift. En person som skriver "han" hela tiden, även när det ska vara "honom" är i mina ögon inte speciellt välutbildad. 

Skrev fel.
Jag delar inte med mig exakt vad jag har för tillgångar.
Hur mycket pengar jag har sedan innan är inte relevant.

Hur är er kommunikation annars?

Pengar känns viktigt att kunna prata om, speciellt när ni ska bilda familj. Han kan väl ha två sparkonton om han vill sära på sitt enskild spar från ert gemensamma spar. Min make sen 10+år vet ej exakta summor på mina enskilda konton.

Jag hade inte visat mina sparkonton till någon.Det är privat.

Intressant sätt avgöra någons utbildningsnivå. Själv så brukar jag kolla på om personen har glasögon eller ej. Intelligenta människor har alltid glasögon.

Visst kan man bo i en tvåa. Men deras överenskommelse/avtal var att flytta och att han skulle spara 50.000kr.

Klart hon har rätt att få reda på om han avser att bryta den överenskommelsen. Hennes magkänsla på grundval av hans agerande tyder ju på det. Sannolikt är det så enkelt att han inte vill berätta eftersom han håller på med att misslyckas med sitt sparande.

Det fungerar inte att han ska leva loppan medans hon står för fiolerna. Samtidigt så är detta ett problem som kan lösas utan att göra slut. Något måste dock ändras för att problemet i förläningen inte ska bli större.

Ett förslag är att han betalar en summa till henne varje månad som motsvarar alla nödvändiga utgifter. Sen sköter hon sparandet. Sen har dom ett avtal som titulerar att sparandet ska delas i två om dom separerar. Hon får då löpande redovisa sparandets storlek till honom.

Jag instämmer med de som tycker lägenheten är stor nog. Det tar flera år innan barn, på riktigt, har behov av ett eget rum (att många tror att de behöver det tidigt är något annat. Det handlar mer om flockbeteende). Och att "förvaringen är usel och vi har inte plats med något" handlar ju såklart primärt om att ni har onödigt mycket grejer. Släng eller ge bort och bli fri, liksom.

Men med det sagt - vill ni köpa lägenhet ska ni såklart göra det (vem vet? Kanske ni planerar fler i tät följd?). Min kommentar utgår ifrån att din pojkvän baserat på ditt inlägg inte verkar motiverad att spara på det sättet. Då är det ju bättre att ta det senare.

I övrigt håller jag också med de som skriver att han verkar omogen. Å andra sidan är han knappast den förste i historien som varit det, och det är ju trots allt en del människor som höjt sig när de fått ansvar. Även om den generella familjelivstesen är att "Har du inte gjort optimala val och tänkt igenom ALLT i förhand går det åt helvete och du får skylla dig själv!". Det är något slags sjukt halvfascistiskt medeklasstänk. Bry dig inte om de människorna. Men med det sagt: säg till din pojkvän att sluta köpa skit, och skärpa sig.

Lycka till!

Visst kan man bo i en tvåa men är planen större och man har råd så är det bra att göra det än när behovet är som störts.
Priserna kommer inte vara sammma om 5 år och det är en investering som lönar sig så det är inte fel att köpa bostad tidigt.

Så kan det vara. Men om han inte vill spara är det ju svårt.

Gällande priserna: så kan det också vara. Men beror helt på. I Stockholmsområdet där jag bor är priserna ca 15 procent under vad de var under toppen 2017.

Jo det kom ju en liten dipp men det är ju inte så att det har stannat av.
Jag personlige köpte 2015 om jag väntat till nu och köpa större så hade jag ändå fått betala mer.

Fast även om priserna stiger så är det ju så att TS äger en lägenhet idag. Så hennes stiger då rimligen också. Min poäng var inte att det är "dåligt att köpa", utan det enda jag kommenterade var att det går bra att på på 57 kvadrat, med en bebis (många tror att små barn tar mer plats och yta än vad de gör, behöver göra). Detta då om killen varken har råd eller vill. Dum idé att pressa någon som inte vill att spara ihop till och dela på ett bostadsköp.

Jag tänker såhär: hade han verkligen prioriterat lägenhetsköp hade han väl sparat mer? Eller så är han på ren och skär lyxfällanivå, dvs har noll ekonomisk koll och kan omöjligt stå emot köpimpulser. Och är det så kommer detta inte bli något lyckligt framtida samboende. Vi får väl hoppas att det inte är så illa.

Jag håller med. Är ni gifta så är det en annan femma, men annars tycker jag att han har rätt att hålla sina sparpengar hemliga om han så vill 

Är inte att skaffa barn lite större förbindelse än att gifta sig?

Jag är nu benägen att hålla med sedan det visat sig att min sambo har tagit lån i smyg. Förvisso hennes ekonomi men eftersom vi nu fått barn så dras jag nu med i elädet