Hur länge ha en affär?
Hur länge tror ni man kan ha en affär utan att det kommer fram?
Vad är det längsta ni stött på?
-
-
Svar på tråden Hur länge ha en affär?
-
Om man inte vill bli avslöjad så sköter man det snyggt. Jag har haft en i fem och en i sjutton år och den senare pågår fortfarande.
-
Har alltid känt på mig när killen haft andra i tankarna. Men i vardagens lunk är det säkert många som inte känner efter.
-
Ok. Imponerad att ni fick ihop det.Anonym (Mim) skrev 2020-10-10 19:10:34 följande:
Båda upptagna ja
-
VarförAnonym (17 år) skrev 2020-10-10 20:35:10 följande:
För mig handlade det om att vi inte hade någon gemensam vardag. Ibland kände jag mig inte ens som en människa tillsammans med min man utan mer som ett smycke. Han åkte runt i hela världen på affärsresor och jag satt hemma med barnen. Jag och barnen hade det materiellt bra, det var bland annat därför jag inte tog ut skilsmässa på så otroligt länge, men ibland kändes det som att jag inte var hans fru utan snarare en extra fin slipsnål eller något. Något han tog fram när han ville visa upp sig. Eller visa upp mig. Barnen var också bra att ha på fina familjeporträtt och så i plånboken och på mobilen, även affärsmän kan bonda över att de har familj, men han vet knappt ens hur gamla de är eller vad de heter i mellannamn. Han vet väl knappt ens om att de är hans.
Otrohetsaffären började som emotionell. Jag och äldsta barnets kompis pappa bondade unde väntetiden när barnen hade aktiviteter. Han hade skilt sig och var ensam och behövde stöd och jag var väldigt ensam i min situation och behövde stöd. På något sätt så makades våra vardagar så smått ihop och en dag satt vi hemma i soffan efter middag och barnen hade somnat allihop och skrattade åt faktumet att vi levde våra liv ihop mer än jag och min man någonsin hade gjort. Steget d
ärifrån till att dela säng var inte särskilt långt.
Avslutade
Ni? -
Vi ses än.Sexlicens skrev 2020-10-11 08:54:26 följande:
Ok. Imponerad att ni fick ihop det.
Det är inte särskilt svårt att få ihop det faktiskt. -
Min erfarenhet är att den bedragna instinktivt känner på sig att något är fel, börjar kolla upp det och då finner bevis och på så vis kommer sanningen fram.Anonym (Hela livet?) skrev 2020-10-10 18:25:15 följande:
Sånt kommer alltid fram genom en annan person är min erfarenhet. Det är inte partnern som kommer på, den otrogne som erkänner eller den som är "andra kvinnan" som berättar, utan någon annan än de egentligen inblandade som avslöjar det.
-
Det kan nog vara så för många . Jag hade inte litat på mig själv med den känslan dock, då jag är svartsjuk av mig. Om jag hade trott på "Känns det som något är fel då är det fel" för egen del, då hade jag blivit bedragen varje dag. Kanske för att nästan alla jag känner vänstrar, eller har vänstrat och jag har blivit bedragen tidigare. Men lite taskigt att lägga det på nya snubben som jag när jag inte lyssnar på svartsjukan känner att jag kan lita 110% på att han inte vänstrar, så försöker undvika det.Aurora Borrealis skrev 2020-10-11 12:24:52 följande:Min erfarenhet är att den bedragna instinktivt känner på sig att något är fel, börjar kolla upp det och då finner bevis och på så vis kommer sanningen fram.
-
Vad konstigt! Är man älskad känner man ju det och märker det, är man uppskattad känner man ju det. Får man någons tid, uppskattning, energi och kärlek märker man ju det tydligt. Det syns i ögonen på en person om hen är kär i den hen tittar på. Men alla har inte lika utvecklade känselspröt att känna in en annan människa. Känner du inte heller av när din partner är arg, ledsen, glad, kåt eller förälskad? Känner du inte av när någon ger dig sin fulla uppmärksamhet heller?Anonym (Hela livet?) skrev 2020-10-11 12:53:27 följande:
Det kan nog vara så för många . Jag hade inte litat på mig själv med den känslan dock, då jag är svartsjuk av mig. Om jag hade trott på "Känns det som något är fel då är det fel" för egen del, då hade jag blivit bedragen varje dag. Kanske för att nästan alla jag känner vänstrar, eller har vänstrat och jag har blivit bedragen tidigare. Men lite taskigt att lägga det på nya snubben som jag när jag inte lyssnar på svartsjukan känner att jag kan lita 110% på att han inte vänstrar, så försöker undvika det.
-
Det gjorde vi inte. Jag skilde mig från min man och idag är vi sambo.Anonym (Hur) skrev 2020-10-11 10:29:09 följande:Varför
Avslutade
Ni? -
Har en väninna som har haft en affär med en gift kille (hon är också gift) i 22 år till och från och varken hennes man eller hans fru vet någonting. Hon vill lämna sin man för sin älskare skull men älskaren vill inte lämna sin fru så dom fortsätter att träffas bakom respektives ryggar.
-
Alltså... tror du på fullt allvar att man själv avgör om man blir påkommen eller ej? Det är väl ganska självklart att INGEN någonsin VILL bli påkommen. ALLA som blev påkomna har ju oxå trott att de aldrig skulle hända dem. Om man själv kunde välja så skulle ju ingen otrohet i hela världshistorien någonsin ha avslöjats.Anonym (Mim) skrev 2020-10-10 18:16:40 följande:
Haft affär i sju år... tänker inte bli avslöjad.
Nej, du kan vara totalt ovetande och inte ha någon som helst misstanke och få reda på det ändå, av ren slump. Människor som för andra bakom ljuset blir många ggr vana vid det. Har du gjort samma sak i 7 år så är det lätt att du blir oförsiktig, och det räcker med ett litet misstag för att din partner ska fatta misstanke och börja gräva. Dessutom kan du bara styra över vad du själv gör inte vad den du är otrogen med gör. Om den andra försäger sig kan det komma fram till din partner den vägen, om personen själv bli avslöjad så kan den personens partner ta kontakt med din partner..Aurora Borrealis skrev 2020-10-10 18:18:46 följande:Det beror på hur stark intuition den bedragna har. Ju starkare intuition desto snabbare kommer sanningen fram.
-
Mjo, så är det ju ofta en otrohet avslöjas man får någon misstanke och börjar gräva. Men när man hittar något skumt så är det inte alltid man gör något av det, rätt ofta är det inte förrän i efterhand som man förstår att alla bevis hela tiden funnits där men man bara inte sett det eller snacka bort det för sig själv.Aurora Borrealis skrev 2020-10-11 12:24:52 följande:Min erfarenhet är att den bedragna instinktivt känner på sig att något är fel, börjar kolla upp det och då finner bevis och på så vis kommer sanningen fram.
Egentligen är det ganska naturligt, alla vill ju tro det bästa om sin partner, ingen vill ju tro att deras partner är en svikare och en lögnare. De flesta har ju en positiv bias till människor man älskar. Det gör en väldigt färgad och lättmanipulerad, och det är anledningen till att man rätt ofta är den siste som får reda på det. Andra som inte varit lika färgade och sett saker mer objektivt kan ha misstänkt det länge.
Det är väl framförallt det som jag tycker är det vidrigaste i en otrohet. Att man så kallblodigt missbrukar sin partners förtroende. -
Jo det är lite konstigt. Jag känner mig älskad och uppskattad, och han har liksom mer än bevisat det för mig...flyttat till en jäkla håla där jag kommer ifrån för att jag inte ville flytta... bytt jobb och gått ner rejält i lön och är alltid kärleksfull. Men jag är svartsjuk ändå...har någon slags bitterhet där jag alltid tänker det värsta om alla. Jag känner av när han är arg, han är aldrig arg så det blir väldigt tydligt ens om han är lite sur...Aurora Borrealis skrev 2020-10-11 13:23:09 följande:Vad konstigt! Är man älskad känner man ju det och märker det, är man uppskattad känner man ju det. Får man någons tid, uppskattning, energi och kärlek märker man ju det tydligt. Det syns i ögonen på en person om hen är kär i den hen tittar på. Men alla har inte lika utvecklade känselspröt att känna in en annan människa. Känner du inte heller av när din partner är arg, ledsen, glad, kåt eller förälskad? Känner du inte av när någon ger dig sin fulla uppmärksamhet heller?
Så det ligger hos mig jag misstror är svartsjuk paranoid...så jag litar inte alls på hur jag känner om det...hade jag gjort det hade jag vart omöjlig att leva med. Jag hade skrämt bort honom.
Visst det är ju mitt fel men jag vill skylla ifrån mig på miljön. Alla vänner jag har beter sig så. Vänstrar själva men blir helt förstörda om de själva blir bedragna. Min ex, mitt barns pappa vänstrade. Jag litar helt enkelt inte på någon och har en inställning att alla är ruttna. Vill inte känna så om honom vet att det är ologiskt och jag vet till 110% att jag kan lita på honom egentligen men en del av mig är svartsjuk bitterhet och är liksom rutten på nåt sätt... trasig. Vill inte utsätta honom för den delen av mig...det är ju inte hans fel alls att jag är sån.