Han lever på min ekonomi

Om du inte kan då honom att laga mat så se till att det finns mat toll barnet att mikra till lunch. Så att du inte behöver avbryta arbetet för att laga.

Sedan undrar ju jag vad barnet gör hela dagen när kan sover?

Precis, det har aldrig varit min mening att bråka med han. Jag har bara försökt diskutera med han för att han ska ta sitt ansvar som förälder. Då det är inget bra beteende varken mot mig eller vårt barn. Men då blir han bara väldigt aggressiv och skriker, låser in sig i rummet och sover hela dagen. Som en jävla tonåring

Han har ingen föräldraledighet kvar. Så han har varit hemma 2 månader utan inkomst. 

Får inget svar överhuvudtaget, han blir arg när jag väcker han och påpekar att han måste gå upp och laga mat, duscha barnet, leka förfan och söka jobb. 

Då blir han förbannad och låser in sig i sovrummet och kommer inte ut förens mella 13.00-17:00. 
Jag har försökt väcka han runt 08-09 varje morgon, vilket jag tycker är rimligt då jag redan jobbar då och jag går upp med barnet kl 06

Håller med! jag är verkligen en snäll fru och mamma. Jag har försökt få han att bara skaffa ett deltidsjobb iaf så att han kan betala sitt lån och halva hyran. Sen klarar vi oss jätte bra. Men då måste han ju framförallt umgås med barnet, och vara trevlig och hjälpa till hemma!

Varför ska jag ta hand om en jätte bebis och vår bebis när han skriker och bråkar och låser in sig på rummet och bara sover

Låter som att du skulle behöva slänga ut honom... hur ska han klara sig då utan inkomst?

Säg att du vill separera, ni har förmodligen bostaden tillsammans men eftersom det är du som betalar så ge honom 3 månader på sig att flytta ut. Säg att du inte accepterar detta beteende, spelar ingen roll om han är deprimerad, då får han gå till en läkare. Finns inga ursäkter alls för ett sånt beteende!

Antingen anmäler man sig som arbetssökande och söker jobb eller går man till doktorn och blir kanske sjukskriven. Det finns inget mellanting- välj ett.

Man kan inte leva med en människa bara för att man tycker synd om dem och en del behöver verkligen en spark där bak för att få koll på sin skit. Genom att fortsätta försörja utan bergfasta krav möjliggör du hans beteende och han har ingen anledning att ändra på sig.

Snäll? Jag skulle säga konflikträdd eller struts eller något liknande. Jag hade kanske kunnat haft överseende med en urflippad reaktion om jag misstänkte tillfällig psykos eller dylikt hos sambon. Jag jobbar hemma, skulle hon en dag när barnen är hemma ligga och sova och börja gapa och skrika på mig och låsa in sig på rummet för att sova vidare istället för att ta hand om barnen. Vet jag helt ärligt inte vad jag skulle göra, men att hon skulle få fortsätta sova finns inte på kartan.

Jag ser inte anledningen till varför du inte redan skiljt dig. 

Vilken fruktansvärd situation ts. Dock finns det saker du kan göra. Du kan skicka in skilsmässopapper (kan göras själv utan hans samarbete) och göra en bodelning (du behöver juridisk hjälp om han motsätter sig) . Då har ni separerat era ekonomier och du är inte fast längre. Jag tror det snabbaste sättet att komma ut är att flytta om ni inte äger bostaden förstås. Äger ni bostaden så är det nog lättast att köpa ut honom, problemet är väl bara om han inte vill flytta ut men hjälp finns där också på juridisk väg.

Du är alltså inte som i första svaret är fast med honom i 9+ månader från den dagen du ansöker om skilsmässa utan det kan gå mycket snabbare än så, speciellt om han samarbetar. Dock med tanke på att han blir aggressiv när du försöker prata så kanske du behöver ringa en kvinnofridslinje för hjälp att ta dig ur det här?

Jovisst, men problemet här är ju inte detta utan att TS man latar sig medan TS förväntas jobba samtidigt som hon ska hålla igång hushållet och underhålla barnet.

Absolut. Jag tycker dock ts bör vara medveten om sina rättigheter. Jag tolkar det tyvärr som att problemet inte kommer lösa sig förens dottern börjar förskolan, han verkar ju inte lyssna. Och då vill jag ju underlätta hennes situation fram till dess

Har du verkligen ingen annanstans du kan sitta och jobba? Jag förstår att chefen protesterar...

Om ts lämnar datorn mer än 5 minuter i timmen så förstår jag att chefen protesterar. Om så inte är fallet har ts laglig rätt att avbryta arbetet 5 minuter per timme

Vill tillägga att fem minuter i timmen inte är specificerat på det sättet i lagen. Men har varit tidigare. Det lagen säger idag handlar helt enkelt om att man ska kunna ta en nypa luft, ta en kaffe eller gå på toa

Tjat hjälper ju inte och han kan säkert vara deprimerad men då får han söka hjälp för det....
Du kanske kan prata med någon av hans vänner eller hans föräldrar och berätta hur du känner och upplever situationen. Kanske lyssnar han på dem.
Jag tänker att om du skriver ett brev till honom om vad du tycker vore en rimlig ansvarsfördelning i hemmet och att han söker jobb eller ansöker om att bli sjukskriven. Skriv med en saklig lugn ton. Sen behöver du ändå förklara att det är en ohållbar situation för dig som det är nu.... att ditt jobb påverkas och din hälsa påverkas oxå. 
Fråga honom vad han tycker hur ni ska lösa problemen? (så han inte känner sig som ett problem...även om det är han som borde ändra sig mest) Säg att du gärna stöttar honom i att att göra en förändring....
som det är nu så behöver du säkert få ut din ilska o irritation, så prata av dig med någon du har förtroende för....o kring allt som hänt...
Sen fråga vilken typ av kommunikation han vill ha....om han tänker bli arg och skrika så fort han får kritik....?