Trivs du eller har du nöjt dig bara?

Vad är det du vill syssla med då? :):)

Vad kul att höra! Vad jobbar du med?

Ganska svårt att komma ifrån det där.. alltid en person som inte gör sitt jobb bra eller har dålig attityd typ.

Jag trivs sjukt bra på mitt jobb. Det var ingenting jag drömde om att jobba med eller ens visste att jag skulle som att jag hittat hem. Men efter att ha kommit fram till vad jag behöver så började jag söka tjänster som jag trodde skulle passa. Denna var perfekt på pappret och visade sig vara perfekt även i praktiken. Kollegorna är fantastiska, ledningen är skitbra och jag har antagligen en av Sveriges bästa chefer. Tjänar inte alls bra men det gör inget, har många förmåner som väger upo. Så just nu är det här mitt drömjobb.

Kul att höra! Får man fråga vad du jobbar med? :):)

Jag tycker att allt blir tråkigt när det blir ett jobb = krav. Det jobbiga är att passa tider och dyka upp och prestera var eviga dag trots huvudvärk t ex. Allt blir tråkigt, även ens stora intresse när det blir ett heltidsjobb med krav, tider och prestation. Inga jobb!

Hahahah vilken härligt svar!

Min erfarenhet är att människor med "rutinjobb" är mer benägna att gnälla och att vanliga anställda gnäller mer än de som har någon form av ansvar/chefsposition.
Självklart finns det de med rutinjobb som är supernöjda och trivs också!
Jag har aldrig jobbat inom vare sig vård- eller barnomsorg och min fördom är att detta är yrkesgrupper där det förekommer mycket gnäll.
Har jobbat i butik, men då som cykelsäljare/reparatör så det var inte så många andra kvinnor där
Ja, fördomen är att kvinnor gnäller mer än män.

Jag har när jag känt mig uttråkad bytt jobb. Nu är jag på en mindre arbetsplats där jag är enda kvinnan. Blir inte särbehandlad, diskriminerad eller får göra typiskt "kvinnliga" saker.
Varje dag är full av olika nya utmaningar och jag lär mig massor hela tiden. Jobbar som ordermottagare/innesäljare av skärande bearbetning och industriförnödenheter mot tillverkningsindustrin. 99% av de kunder och leverantörer jag pratar med är män

Jag utbildade mig till mitt drömjobb och jobbade med det några år, men det är ett krävande jobb där det är lätt att börja tvivla på sig själv så jag blev sjuk av stress och självförebråelser. Gav upp till slut och nu jobbar jag med något helt annat. Jag trivs med det jag jobbar med nu, får mycket uppskattning och är duktig på det men det är inte så bra betalt och det är ganska slitigt så får se hur länge jag orkar. Jag önskar att jag hade utbildat mig till något som jag hade klarat av, nu har jag inte tid eller råd att utbilda mig till något lite mer kvalificerat och bättre betalt utan kan bra söka okvalificerade arbeten. Så det är inte alltid rätt att följa sina drömmar. Och helt ärligt blev även drömjobbet en vardag som också blev tråkigt till slut.

Håller med 100%

Håller med 100%

Jag har haft världens bästa jobb. Ett jobb som jag är skapad för. Det krävdes en längre utbildning på universitetet och det var roligt varje dag.
Jag älskade verkligen mitt jobb, det var hela mitt väses.

Såklart att det ledde till att jag blev utbränd och det tog flera år innan jag blev frisk.
Men för att bli frisk så var jag tvungen att inse att jag inte kunde fortsätta med världens bästa jobb.

Idag jobbar jag med något helt annat i ett yrke som inte kräver så mycket utbildning. Jag halverade lönen.
Men eftersom det inte är världens bästa jobb, det är inte ens det näst bästa utan det är mest en inkomst så kommer jag att förbli frisk. Det är inte så pjåkigt, att få vara frisk. Inte är det heller så dumt att jag idag har tid och energi att ägna mig åt mina hobbies. Det kunde jag inte förr eftersom hjärnan alltid var upptagen av mitt yrke.

Så man ska inte förakta de som bara har jobbet som en inkomstkälla. Tvärtom är det de som många gånger gör det smarta valet.

Jag har aldrig haft någon dröm om något visst yrke. Jag har provat lite olika saker och hela tiden känt att det är kollegorna som gör jobbet roligt oavsett vad jag arbetar med.

När jag gick ur gymnasiet var vi mitt i en lågkonjunktur under många år och det var svårt att få jobb i huvudtaget även om jag hade tur och fick ett. Däremot hade jag mindre tur när jag ville flytta till en annan stad och sökte jobb i 2 år utan att knappt få komma på intervju.

Därför utbildade jag mig tilllslut inom ett bristyrke som jag inte direkt brinner för men tycker är rätt spännande och verkligen påverkas av vilka kollegor man har. Så jag är nöjd eftersom jag har hyfsad lön, lätt att byta/få jobb och arbetsuppgifter som är rätt roliga.

Jag tror mycket också hänger på hur ens liv ser ut för övrigt. Jag har alltid uppskattat att komma hemifrån, träffa andra människor, få nya infallsvinklar på jobbet, hur folk lever sina liv, kollegors intressen och politik osv. 
Jobbet har varit ett avbrott i den trista grå vardagslunken som hemmalivet har varit för mig.
Provade att vara hemma och jobba i x-makens och mitt företag, men jag blev knäpp av isoleringen och sökte mig en halvtidstjänst för att få träffa lite normala människor och komma hemifrån.
Har alltid haft ont om vänner, litet umgänge med min egen familj och x-maken blev arbetsnarkoman. Jag höll på att gå under av ensamhet.
Och så är det fortfarande efter att jag skilde mig. Jobbet har varit mitt enda social liv sedan dess...

Jag jobbar med kultur, men är hemlig med vad med tanke på vad jag just skrev om min chef.

Vi har haft otur med chefer hos oss tyvärr. Tidigare ledning prioriterade fackkunskap istället för ledaregenskaper och organisationsförmåga. Inom kultur finns ju få anställningar, så har man lyckats få en ska det mycket till för att man ska lämna den.

Jag jobbar med mitt intresse och funderade flera gånger på om jag verkligen skulle satsa på det. Jag var rädd att det du beskriver skulle inträffa. Men det blev istället väldigt lyckat. Klart att det finns delar av jobbet som är trist. Men generellt är det så att jag får göra det jag gillar om dagarna och samtidigt tjäna pengar.

Jag jobbar som handläggare på en myndighet :)