Råd kring oplanerad graviditet

Vad vill du ha råd kring? Om du ska göra abort/behålla? Förslag på preventivmedel?

Jag tolkar det som att du vill ha råd i uppkommen situation. Det är dock lite svårt eftersom det inte finns så mycket information i trådstarten kring hur du känner det. Vad säger tex mannen? Vad känner du för honom och skulle det inte bli något mer; hur skulle han hantera papparollen? Hur känner du; känns det bra att vara gravid eller jobbigt? Jobb? Bostad? (Lämplig för fler menar jag) Kontaktnät? Känns det annorlunda nu jämfört med tidigare gånger du blivit gravid? Vill gärna svara men känner att det behövs lite mer bakgrund.

Lägg av, självklart handlar inlägget om graviditeten ska avslutas eller fortskridnas. Varför all denna info om inlägget skulle varit en fråga om preventivmedel. Patetiskt att låtsas undra.

Bara du kan ju känna om barnet är välkommet eller inte. Om det finns tid, rum, råd och engagemang att ta emot ett liv som ändå kräver väldigt mycket. Tänker du att du skulle köra på själv om din kille säger att han inte vill vara en del?

Första steget är helt klart att prata med din kille. Se vart han står i livet och om du är själv i detta eller om ni är två.

Fruktansvärt tufft att göra detta själv, men självklart går det. Inget jag rekommenderar men är barnlängtan stor och du känner att du inte kan göra en abort till så är det ju så. Har du ett bra stödsystem runt dig? Familj och vänner?

Lycka till!

Tack snälla för svar och resonemang kring detta. Helt rätt tolkat.

Det känns lite annorlunda från tidigare gånger, dels är jag äldre nu, dels skulle det liksom funka rent praktiskt med bostad, arbete och allt sådant. Jag har ett bra kontaktnät som skulle stödja mig i detta. Mannen är en bra person och vi har pratat om detta nu. Hans första reaktion var lite lätt panik/chock och sedan efter ett tag blev han glad. Ungefär så som även jag kände. Han säger att han lutar 30% åt att behålla och 70% åt abort. Jag känner väl typ 60/40 i samma fråga. Ursäkta att jag är väldigt rätt fram med detta. Hpppas ingen triggas.

Skulle vara häftigt att få vara gravid och bli mamma men samtidigt skulle livet som jag känner till det ändras, det känns läskigt på ett sätt.

Det som gör mig kluven är att det absolut inte var planerat och att jag och mannen inte har någon stabil relation ännu.

Jag förstår! Tack för att du delar med dig!

Det ser ju helt klart ljusare ut med lite mer info om att båda bostad, jobb och tid passar bättre. Och att han är informerad och sagt sitt. Ni har ju lite tid att bolla men ändå väldigt lite tid för ett sådant stort beslut.

Det är enormt påfrestande med en bebis, det blir oftast inte som man kanske tänkt sig och allt blir satt på som spets.

Samtidigt som det är livet gåva och att göra något du ångrar är ju det ni verkligen måste tänka igenom. Man blir så luddig men det är verkligen bara ni som kan känna. Jag önskar dig/er all lycka till! Det kommer bli jättebra oavsett vad ni bestämmer :)

Hur har det gått?