• smellycat

    Fula bröstvårtor

    Jag har alltid haft inåtvända bröstvårtor och skämts över det. När jag träffade min sambo var jag först obekväm med att visa brösten men han var väldigt mån om att jag skulle vara bekväm med att vara naken med honom, och efter ett tag blev jag det för första gången i mitt liv. Vi fick barn för ett halvår sen (tidigt i förhållandet) och efter rätt misslyckad amning med svamp i mjölkgångarna och amningsnapp kände jag att jag ändå ville operera ut bröstvårtorna för min egen skull. Efter operationen använde jag sugkoppar i några månader och då stod de ut efteråt, och jag kände mig nöjd över det, då jag fick en helt ny känsel i vårtan som ju alltid varit inbäddad i bröstet. Min sambo verkade också väldigt nöjd och gav dem mycket uppmärksamhet.

    Dock varade inte resultatet, och nu har de åkt in igen :( Jag är väldigt besviken och känner mig mer obekväm än nånsin, eftersom jag trodde jag hade fått normala bröst och plötsligt inte har det längre. Min sambo har inte upptäckt detta än, vi har som sagt småbarn så jag har lyckats undvika närmare inspektioner.

    Mitt stora problem ligger i en kommentar från min sambo som han klämde fram en dag när han bytte kläder på sonen. "Vilka konstiga bröstvårtor han har, de går inåt istället för utåt". Sonen har alltså likadana som mig. Det var hans spontana reaktion som säkert inte var nån pik mot mig men det känns väldigt jobbigt att han reagerade så starkt. Jag känner nu att då måste han ju tycka samma om mina.

    Inser att detta borde vara en bagatell och gillar han mig gillar han mina bröst också, men är så tråkigt att han ska gilla mig trots mina bröstvårtor och inte att de för en gångs skull kan få vara precis vad han gillar med mig, om ni fattar. Jag känner mig så fruktansvärt ful och vill absolut inte att han ser hur mina ser ut nu. Vill inte heller ta upp det då jag vet att det är sjukt osexigt med osäkerhet och bekräftelsebehov. Vet inte vad jag ska göra, känner mig så himla ledsen.

    Hade jag inte opererat mig och han inte fällt kommentaren hade jag väl kunnat leva med detta, men nu känns det förjävligt, jag kan inte tro honom nu om han säger att han gillar dem i deras nygamla form bär jag vet att han tycker bröstvårtorna är konstiga. Brösten är väldigt små så inget annat som väger upp för detta. Ärligt talat, hur ser brösten ut egentligen? Deser ut såhär i "styvt" läge så finns ingen andra växel att ta till. Annars ser de ännu slappare ut i själva vårtorna.

    I övrigt har jag väl rätt fin kropp, smal men med muskler och höfter, smal midja etc. Jan tillägga att jag är 32 år och har 2 barn.

    Tjejer, hur hade ni känt och vad hade ni gjort i samma situation?

    Killar, skulle ni bli väldigt besvikna om er tjej hade utstående bröstvårtor och sen istället blev som de här?

  • Svar på tråden Fula bröstvårtor
  • smellycat
    Anonym (H) skrev 2020-12-10 12:49:37 följande:

    1. Dina bröstvårtor är helt normala. Ser massor av bröst i mitt jobb på bb och du har helt normala, vanliga bröstvårtor.

    2. De flesta bebisar får indragna vårtor när de börjar tjocka till sig vid några månaders ålder :). Alla mina barn har haft det.


    Hej, tack för svar! Jag upplevde på bb att de tyckte mest tyckte de var besvärliga, med båda barnen. Men det innebär ju inte att de inte är normala såklart, rätt stressig miljö på BB också. Tror du har rätt i att sonens dök upp när han blev lite knubbig ????
  • smellycat
    Anonym (..) skrev 2020-12-10 13:13:04 följande:

    Kan du dra ut dem med en sugkopp nu? Typ avent niplett eller liknande? För i så fall skulle du kunna pierca dem i basen och det hindrar den från att vändas innåt. Då står de ut hela tiden ist.

    Jag hade också innåtvända innan barn, men efter amning så kan jag trycka ut dem också. Tänker pierca dem när jag ammat klart sista barnet för att slippa att de vänder sig innåt när ingen suger på dem.


    Hej, jag har använt niplette innan barnen och efter, men med resultatet att huden kring själva vårtan töjdes och jag fick istället för ett hål som en glad mun. Jag tänkte samma efter sista barnet, men att operera dem. Gick ju sådär. Men kirurgen tyckte det var en bra idé med niplette efteråt, men det har inte funkat heller, den är för stor för mig så hela vårtgården åker med i koppen och töjs. Vill inte pierca när den är med ut. Sen misstänker jag att vårtan ändå kan liksom sjunka in i mitten fram till själva staven och liksom blaffa ut på kanterna, det är iaf så jag upplever att de funkar nu. Har fått erbjudande att operera om mig och sätta en tråd i basen som dras åt, men då är risken också att det blir så, plus att man tydligen kan få ont/besvär senare om man går upp i vikt t ex :/
  • Anonym (Mi2)

    Det skulle inte bry mig alls....

  • smellycat

    Anonym (...) jag menade såklart inte att dina inte kan bli bra av att pierca, lät väldigt negativ där, var inte meningen! Menade mer att mina aldrig vill ut av stimulans, kyla, graviditet, amning, eller ens efter en korrigerande operation, och därför är jag mycket skeptisk till att försöka pierca, när jag vet hur de brukar bete sig. När jag använde niplette höll det sig utåt nån stund innan just mitten sjönk in igen. Men har läst att piercing funkar för många som normalt har såna som pluppar ut när de fryser etc :)

  • Anonym (..)
    smellycat skrev 2020-12-10 13:45:21 följande:
    Hej, jag har använt niplette innan barnen och efter, men med resultatet att huden kring själva vårtan töjdes och jag fick istället för ett hål som en glad mun. Jag tänkte samma efter sista barnet, men att operera dem. Gick ju sådär. Men kirurgen tyckte det var en bra idé med niplette efteråt, men det har inte funkat heller, den är för stor för mig så hela vårtgården åker med i koppen och töjs. Vill inte pierca när den är med ut. Sen misstänker jag att vårtan ändå kan liksom sjunka in i mitten fram till själva staven och liksom blaffa ut på kanterna, det är iaf så jag upplever att de funkar nu. Har fått erbjudande att operera om mig och sätta en tråd i basen som dras åt, men då är risken också att det blir så, plus att man tydligen kan få ont/besvär senare om man går upp i vikt t ex :/
    smellycat skrev 2020-12-10 15:01:51 följande:

    Anonym (...) jag menade såklart inte att dina inte kan bli bra av att pierca, lät väldigt negativ där, var inte meningen! Menade mer att mina aldrig vill ut av stimulans, kyla, graviditet, amning, eller ens efter en korrigerande operation, och därför är jag mycket skeptisk till att försöka pierca, när jag vet hur de brukar bete sig. När jag använde niplette höll det sig utåt nån stund innan just mitten sjönk in igen. Men har läst att piercing funkar för många som normalt har såna som pluppar ut när de fryser etc :)



    Mina går inte ut när jag fryser, men kan liksom trycka ut dem genom att trycka vid basen, så därför tror jag att piercing kommer funka för mig. Jag vill inte operera ifall vi skulle få något mer barn sen, vill inte skära av mjölkgångarna. I mitt fall så känns det tydligt att det är mjölkgångarna som är korta och drar in vårtan. Om jag håller tryck bakom, där piercingen sikulle sitta så stannar de ute.

    men förstår om de ör opererade så skärs de av, och då förstår jag dig om du vill göra annorlunda. Låter jobbigt att ha gjort så mycket och att det ändå inte funkar. Svårt val. Du får görna uppdatera om hur du gör sen, hittar så få andra Med riktigt indragna vårtor (var superstruligt att amma första och upplevde att många kunde för lite om detta).

    Men kan du bolla med en bra kirurg kanske? Förstår inte helt hur den där tråden skulle sitta...
  • Dekadensen

    Var stolt över din kropp! Absolut inget onormalt eller fult på något som helst sätt :)

    Försök släppa det din sambo sa. Han menade garanterat inget illa.

  • smellycat
    Anonym (..) skrev 2020-12-10 17:50:36 följande:

    Mina går inte ut när jag fryser, men kan liksom trycka ut dem genom att trycka vid basen, så därför tror jag att piercing kommer funka för mig. Jag vill inte operera ifall vi skulle få något mer barn sen, vill inte skära av mjölkgångarna. I mitt fall så känns det tydligt att det är mjölkgångarna som är korta och drar in vårtan. Om jag håller tryck bakom, där piercingen sikulle sitta så stannar de ute.

    men förstår om de ör opererade så skärs de av, och då förstår jag dig om du vill göra annorlunda. Låter jobbigt att ha gjort så mycket och att det ändå inte funkar. Svårt val. Du får görna uppdatera om hur du gör sen, hittar så få andra Med riktigt indragna vårtor (var superstruligt att amma första och upplevde att många kunde för lite om detta).

    Men kan du bolla med en bra kirurg kanske? Förstår inte helt hur den där tråden skulle sitta...


    Visst är det svårt att hitta nån som har samma bekymmer eller vet nåt om det? Min amning funkade jättedåligt, var väldigt stressad på BB nu senast och tog en amningsnapp bara för att slippa ha barnmorskorna hängandes över mig för att klämma och dra och sucka när vi inte fick till det som de gjorde med dottern. Visade sig vara dumt tror jag för sonen orkade inte suga ut allt utan somnade ständigt så jag var tvungen att pumpa också, blev ett heltidsjobb som jag inte kände var bra för nån. Fick rejält med svamp som satt i 7 veckor och hade konstant ont. Ångrade mig sen att jag slutat amma efter 9 veckor, men tänkte att om bröstvårtorna nu är så odugliga ska de i alla fall se snygga ut. Så blev resultatet värsta tänkbara, de är nu helt obrukbara och fula, har inte ens funktionen kvar! De står faktiskt ut men i underkanten istället för i mitten, vilket inte är godtagbart i mina ögon; det är ju hålet/gropen jag vill bli av med, inte att de står ut vart som helst. Bryr mig egentligen bara om att de inte står in i mitten, men var tydligen omöjligt att lösa :( Men men, vad gör man.

    Jag kan uppdatera om det händer nåt på fronten. Kirurgen menade att han syr ihop basen så de inte kan åka in igen tror jag, förstod det så. Som en ring av stygn runt själva vårtbotten. Undrar hur det ser ut, och låter inte som nåt som skulle funka på mig, min hud där verkar vara för mjuk för att få nån stuns. Risken är ju istället att det ser ut ungefär som en badring som ligger på en tratt i formen och där går väl min gräns för hur jag kan acceptera att de ser ut ;) Inte ens säkert att det går, beror på hur mycket vårta som finns, och på mig är det väldigt väldigt lite. Men de är inte helt klara än, ska gå 6 månader och har bara gått 4 så mirakel kan kanske ske.
  • Räkan77

    Tycker absolut att du ska prata med din man, han verkar trots allt ha gjort dig trygg tidigare kring brösten. Ta även upp det han sa om bebisen. Och sen försöker du lita på vad han säger, lättare sagt än gjort men du har allt att vinna på att försöka.

  • Räkan77

    Tycker absolut att du ska prata med din man, han verkar trots allt ha gjort dig trygg tidigare kring brösten. Ta även upp det han sa om bebisen. Och sen försöker du lita på vad han säger, lättare sagt än gjort men du har allt att vinna på att försöka.

  • Pope Joan II

    Han sade inte att dina bröstvårtor är konstiga, och det är garanterat för att han inte tycker det. Att du tycker att dina bröstvårtor och sonens ser likadana ut betyder inte att din man gör det. 

    Du måste väl ha varit på badhus någon gång? Det är en kort stund i tonåren som en del människor tycks vara i avsaknad av fysiska skavanker men därefter har den absoluta majoriteten diverse kroppsliga imperfektioner av diverse slag. Det är ärr, hudförändringar, leverfläckar, ojämnheter, häng här och där - allt man kan tänka sig och ganska mycket man inte ens visste fanns. Det ingår i våra livsvillkor att det förhåller sig på det sättet.

    Om och när vi lever i relationer med människor som älskar oss tenderar det mesta av sådana saker försvinna ut ur partnerns synfält och ofta spelar dylikt inte roll ens vid lösare förbindelser eftersom alla som passerat tonåren vet att det är så här det förhåller med den mänskliga kroppen. 

  • smellycat
    Räkan77 skrev 2020-12-11 08:50:06 följande:

    Tycker absolut att du ska prata med din man, han verkar trots allt ha gjort dig trygg tidigare kring brösten. Ta även upp det han sa om bebisen. Och sen försöker du lita på vad han säger, lättare sagt än gjort men du har allt att vinna på att försöka.


    Jo jag får nog göra det kanske, är svårt att gå runt och låtsas som att det inte hände. Tack gör svar!
  • smellycat
    Pope Joan II skrev 2020-12-11 09:29:21 följande:

    Han sade inte att dina bröstvårtor är konstiga, och det är garanterat för att han inte tycker det. Att du tycker att dina bröstvårtor och sonens ser likadana ut betyder inte att din man gör det. 

    Du måste väl ha varit på badhus någon gång? Det är en kort stund i tonåren som en del människor tycks vara i avsaknad av fysiska skavanker men därefter har den absoluta majoriteten diverse kroppsliga imperfektioner av diverse slag. Det är ärr, hudförändringar, leverfläckar, ojämnheter, häng här och där - allt man kan tänka sig och ganska mycket man inte ens visste fanns. Det ingår i våra livsvillkor att det förhåller sig på det sättet.

    Om och när vi lever i relationer med människor som älskar oss tenderar det mesta av sådana saker försvinna ut ur partnerns synfält och ofta spelar dylikt inte roll ens vid lösare förbindelser eftersom alla som passerat tonåren vet att det är så här det förhåller med den mänskliga kroppen. 


    Hej, nej det gjorde han ju inte, men han beskrev ju vad det konstiga var, och det är ju samma som jag har, vilket han ju vet om. Har svårt att förstå varför han sa det hela, känns som en Freudian slip som han aldrig hade sagt till mig om mina. Hade han inte tyckt det var konstigt när bröstvårtor går in istället för ut hade han ju inte reagerat. Jag är ju vuxen och medveten om att alla har brister, och detta är inte vad som dominerar hela mitt liv. Det är dock ett moln på min himmel, såklart då jag t o m opererat mig för att ändra detta och det inte gav nåt resultat. Att då just den man lever med påpekar att ens brist är påtagligt underlig är ju rätt så tråkigt. Oftast så tycker ju inte andra att ens brister är så tydliga, om inte annat säger de ingenting så man vet inte om deras åsikt.
  • Pope Joan II
    smellycat skrev 2020-12-11 11:33:31 följande:
    Hej, nej det gjorde han ju inte, men han beskrev ju vad det konstiga var, och det är ju samma som jag har, vilket han ju vet om. Har svårt att förstå varför han sa det hela, känns som en Freudian slip som han aldrig hade sagt till mig om mina. Hade han inte tyckt det var konstigt när bröstvårtor går in istället för ut hade han ju inte reagerat. Jag är ju vuxen och medveten om att alla har brister, och detta är inte vad som dominerar hela mitt liv. Det är dock ett moln på min himmel, såklart då jag t o m opererat mig för att ändra detta och det inte gav nåt resultat. Att då just den man lever med påpekar att ens brist är påtagligt underlig är ju rätt så tråkigt. Oftast så tycker ju inte andra att ens brister är så tydliga, om inte annat säger de ingenting så man vet inte om deras åsikt.
    Fast han påpekade inte din "brist", han tittade på er sons bröstvårtor och kommenterade dem (han ser säkert inte heller sonens utseende på bröstvårtorna som en brist), och jag skulle tro att han gjorde det helt utan att över huvud taget tänka på dina bröstvårtor och utseendet på dem. De är förstås något helt annat än sonens och förekommer därför inte alls i samma tankegångar. 

    Du har ju dessutom postat en bild här och dina bröst uppvisar inga likheter med ett barns, inte ens om barnets bröstvårtor är aldrig så inåtvända. 

    Det är du som underkänner dina bröst, det är inte din man som gör det (och jag tvivlar uppriktigt på att det finns särskilt många män som skulle göra det. Män gillar kvinnor och har en default setting som gör att de sällan ser något fel med de kvinnliga attributen oavsett hur de ser ut. 
  • smellycat
    Pope Joan II skrev 2020-12-11 12:34:16 följande:

    Fast han påpekade inte din "brist", han tittade på er sons bröstvårtor och kommenterade dem (han ser säkert inte heller sonens utseende på bröstvårtorna som en brist), och jag skulle tro att han gjorde det helt utan att över huvud taget tänka på dina bröstvårtor och utseendet på dem. De är förstås något helt annat än sonens och förekommer därför inte alls i samma tankegångar. 

    Du har ju dessutom postat en bild här och dina bröst uppvisar inga likheter med ett barns, inte ens om barnets bröstvårtor är aldrig så inåtvända. 

    Det är du som underkänner dina bröst, det är inte din man som gör det (och jag tvivlar uppriktigt på att det finns särskilt många män som skulle göra det. Män gillar kvinnor och har en default setting som gör att de sällan ser något fel med de kvinnliga attributen oavsett hur de ser ut. 


    Okej, jag är inte ute efter att dividera kring detta, att det skulle varit en positiv kommentar som exkluderade mig helt och hållet. Säger nån "vilken konstig näsa han har, den har en knöl på sig" tar nog en person med näskomplex pga en knöl åt sig oavsett om det inte var en direktattack. Det går ju inte att säga att knölen inte finns eller att just den ser okej ut, man känner väl sig lite självmedveten ändå? Vet jag om att nån i min närhet har en öm tå går jag inte runt och kommenterar hur just den grejen är konstig på nån annan utan håller sånt för mig själv, men det kanske bara är jag som fungerar så. Han tänkte inte på mig i den stunden och jag tror inte att han tycker att jag har bebisbröst generellt, men han tycker fenomenet som sådant är konstigt och det stör mig. På ett så intimt ställe som "ska" attrahera är det extra känsligt om den man vill att de tilltalar har problem med just den sorten man själv har. Det kommer inte att ändras för att de är vanliga, normala, andra tycker de ser okej ut etc. Det kan väl inte vara så himla märkligt att man reagerar negativt på detta, vem hade tyckt att det var najs att visa upp sig efter en sån kommentar?
  • smellycat

    Pope Joan II: ursäkta om jag verkar ta allt du säger fel, du är ju väldigt snäll som ger råd och så. Jag har väl hakat upp mig och har oerhörda problem att ta mig ur min fixering. Du har säkert rätt och jag mår väl dåligt i onödan. Tack för dina svar!

Svar på tråden Fula bröstvårtor