Pratar du för dig själv när du är ensam?

Jodå, hon svarar vettigt för det mesta. Mjau typ.

Har ju sett några inlägg av Torsten så jag vet va han går för. Den lilla dammråttan! Tror du måste uppfostra honom bättre faktiskt. :P

Hehe. Mjau kan betyda mycket! Det finns en forskare, kommer inte ihåg vad hon heter, som forskar om just katter och vad deras jamande betyder. Rätt intressant faktiskt.

Haha, ja, jag måste nog göra det. Det är svårt att vara ensam förälder. :-P. Haha.

Mjau kan betyda mycket, ja. Kanske som Groot i Guardians of the Galaxy som alltid bara säger ?I am Groot? fast med oändligt många olika betydelser. Men visst, hon säger väl också annat uppblandat med mjauandet.

Du får ta hjälp av andra föräldrar här på FL med hans uppfostran.

Haha, precis! Finns det ingen som forskar på det med, en arborist kanske? Haha.

Nja, jag sköter det nog helst själv, haha. Han är rätt speciell så. .

Jag pratar med allt. Mig själv, djur, småbarn, pensionärer, vädret, kråkor, pianon, hushållsapparater, bilar, datorer...

Vid en väldigt speciell arbetsuppgift på jobbet var jag hänvisad till att vara knäpptyst och fokuserad i 6-timmarspass varje dag i en vecka. Då fick jag gå och pladdra för mig själv resten av kvällen för att liksom komma ikapp...

Det händer samt pratar med katten

Ja, en arborist borde det kanske va när det gäller Groot.

Hälsa T! Jag pratar kanske inte med allt och alla. Är ju ganska blyg irl...men visst pratar jag med djur jag möter och ibland människor, gärna äldre.

Jag brukar bli frustrerad över mig själv och försöker säga åt mig att skärpa mig. Men jag lyssnar aldrig. 

Haha, ja! .

Det ska jag göra. Du får hälsa Saba. Ge henne en kram från  mig och T. .

Precis 

Jag kan stå och småmumla för mig själv när jag lagar mat tex men så kommer det in folk i köket och jag kanske inte märker det och så hör jag: "vem pratar du med?" . Det jag pratar högt om är väl inte så speciellt, det kan vara att jag pratar om maten, att "ja, var ställde jag saltet?" och sånt. 

Om jag är irriterad på något/någon och processar detta, så kan jag däremot köra som dialoger där problemet reds upp, fast jag gör båda rösterna - men sånt gör jag mest när jag står i duschen  

Jag pratar inte mycket. Fast ju mer bekväm jag känner mig med min omgivning, desto mer pratar jag i och för sig. Jag lyssnar hellre. Så när jag har kommit hem från jobbet får jag ta igen det.

Ja. Den vanliga uppfattningen är att man är galen om man gör så. Tror det är tvärtom. Snackar med sig själv för att inte bli galen. Tankarna i huvudet måste ut på något sätt. Är det möjligt att tillbringa veckor eller månader ensam utan att snacka med sig själv? Kanske därför somliga tror på Gud. Då känns det mer rationellt. Man kan alltid snacka med universum. Även om ingen lyssnar sänder man ut sina vibrationer. Tankar blir en del av den fysiska verkligheten.