Vill skiljas - men han har spelmissbruk

Starkt av dig TS att fatta detta beslut. Uppdatera gärna tråden i din resa, vilka problem du stöter på, om pappan börjar ta ansvar och rycker upp sig etc.

Detta är ett allt vanligare problem och jag blir ledsen när barnen kommer i kläm. Du gör alla en tjänst när du lämnar.

Förstår att detta måste så jobbigt för dig och något man inte kan lägga åt sidan.
Precis som alkoholisten gömmer sina flaskor, döljer din man sitt missbruk.

Kan inget om missbruk, men låter som han behöver avancerad vård för att kunna förändra sitt beteende.

Mänskligt, finns så mycket olika saker man kan fastna i.

På julafton märkte han att det var något med mig (att jag inte ätit på över en vecka och haft fruktansvärd ångest märkte han inte..) och vägrade ge sig tills jag sa vad det var, han började skrika o härja o väckte nästan barnen och då sa jag som det är, jag orkar inte mer och vill skiljas.

Han har flyttat in hos sin mamma. Gått till vårdcentralen och sökt hjälp, säger att han inte spelar mer och att han lommer att vara bättre. Jag sa till honom att jag inte har några känslor kvar och att han får bli bättre för sin egen och barnens skull.

Han tänker bara på sig själv, använder sig av barnen för att komma åt mig och försöker manipulera mig till att ta tillbaka honom.

Väldigt jobbigt just nu, får nästan whiplash av hans humörsvängningar, ena stunden brukar vi sedan nån timme senare skriver han o försöker skämta med mig..

Jag står på mig och tänker bara göra det som är bra för barnen. Kanske kan vi umgås i framtiden men just nu går det inte då han bara vill låtsas som att allt är som vanligt.

Skilsmässoansökan är inskickad. Känns som en sån lättnad att äntligen vara fri.

Tack för all stöttning , ni har hjälpt mig i mitt kliv ur denna dåliga relation.

Hej TS, det har gått ett år, hur har det gått för er?
Sitter i samma sits och har just börjat packa.

Hej! Jag är inte Ts men jag lämnade min man i somras. Så skönt nu i efterhand. vill du berätta lite om din situation?

Min sambo som jag har tre små barn med har i hemlighet tagit stora lån. När jag upptäckt det vägrar han prata om det och jag sa att om han inte berättar måste vi gå isär. Då ville han hellre gå isär 😔 jag vet att han spelat bort pengarna för vi hade samma problem för ett par år sedan. Nu ska vi alltså separera med 3 små barn och känner mig så förtvivlad.. 

Tänker på er alla som lever med en partner med missbruk.

Jag lämnade en partner med alkoholmissbruk. Så tråkigt att de väljer missbruket istället för relation men men. Det är ju el del av sjukdomsbilden att de för just det. Det spelade ingen roll hur mycket jag tjatade, gnällde, bönade, ställde ultimatum, hotade att lämna. 

Tillslut var det bara att lämna. Han var inte intresserad av att ändra sig. 

Att lämna var tungt men det bästa jag gjort. Nästan varje dag tänker jag på hur skönt det är att inte leva med den mannen längre. 

Är i precis samma situation. Min partner har tagit stora lån utan att berätta för mig. Det har gått till shopping, resor etc och jag borde definitivt ha sett detta istället för att blunda och tro att det var i sin ordning. Känner mig så dum som låtit detta pågå. Försöker fundera på om det finns något alternativ till att separera men har svårt att se det.

Alternativet skulle väl vara en strikt avbetalningsplan och förbund mot all form av kredit och avbetalningshandel från min partners sida. Men ska jag då vara en polis som kollar det. Dessutom kommer det ju då bli jag som tvingas vara den som säger nej till semesterresor, renovering, ny bil eller vad man nu vill drömma om. 

Känner mig så deprimerad.

Är i precis samma situation. Min partner har tagit stora lån utan att berätta för mig. Det har gått till shopping, resor etc och jag borde definitivt ha sett detta istället för att blunda och tro att det var i sin ordning. Känner mig så dum som låtit detta pågå. Försöker fundera på om det finns något alternativ till att separera men har svårt att se det.

Alternativet skulle väl vara en strikt avbetalningsplan och förbund mot all form av kredit och avbetalningshandel från min partners sida. Men ska jag då vara en polis som kollar det. Dessutom kommer det ju då bli jag som tvingas vara den som säger nej till semesterresor, renovering, ny bil eller vad man nu vill drömma om. 

Känner mig så deprimerad.

Vilket barn är viktigast, dina biologiska eller mansbäbisen du bor med?

Skilj dig, ta full vårdnad om barnen och sätt han i en hyresrätt där han får ansvara för sig själv. Det hjälper honom inte på något sätt att ni fortsätter rädda honom från hans misstag gång på gång.

Skaffa fram skiljsmässopapperna idag redan, med barn under 13år så har ni betänketid på 6 månader som du inte kommer ifrån, så du slipper honom inte så snabbt.

Min fd make hade spelmissbruk och har även idag fast det är 10 år sedan vi separerade.
Vi hade då en 12 åring. 
Idag bor han kvar i huset vi hade, han hade det innan vi träffades så det fanns inte i mitt intresse art ha det.
Han har pga dålig ekonomi onte kunnat sköta huset så det har blivit mögel och massa annat.

Mitt råd är SKILJ DIG NU!!
Skaffa eget lägg inte ditt liv på hans jävla skit.

Idag är vårt barn 22 år. Barnet har ingen kontakt med pappa längre pga hans missbruk.
Pappan har i detta fall gjort så mycket fel och lagt prio på spel istället för barnet.
Ta tag i ditt liv

För mig har det nu gått ca 6 månader sedan jag separerade. Det går inte att beskriva vilken lättnad jag har idag. Hade jag inte ställt krav så hade han inte behövt ta tag i sig själv. 

 

Hej ts (och alla andra) :) Hoppas det funkar bra för både dig, ditt ex och era barn!

Min story... Mina barns pappa är alkoholist! Jag tjatade, bad, grät, försökte få hjälp av hans familj, hotade, jag gjorde nog allt. Och han lovade och lovade! Men ändå så drack han. I smyg, vi hade tomburkar precis överallt (märkte jag i efterhand). Till slut gjorde jag allvar av mina hot och lämnade honom. Eller, det blev att han lämnade oss, sina barn och mig under fruktansvärda omständigheter. Full som ett as!

Men, sedan den dagen har han inte druckit! Han bor långt ifrån oss och träffar sina barn några gånger om året men de har videosamtal varje kväll och vanliga samtal däremellan. Att jag beslutade att vi skulle separera blev inte bara min räddning utan även hans! Och barnens <3

Hoppas din story också förde med sig annat än din lycka! 

Är i en liknande situation - och vi har tre barn 4, 8 och 12 år. Hon har ingen koll på pengarna - och det handlar om 10K + per månad i spel per månad för henne. Närmare 400K har hon dragit på sig i skulder med dåliga villkor, vilket hon ger mig skuldkänslor för att jag inte hjälper henne med. Har hjälp henne mycket men vi är nu i stadiet där jag har sagt att jag endast kan hjälpa henne om hon söker hjälp - något hon fortfarande inte vill.

Om det fortsätter så här så kommer hon förmodligen hamna i personlig konkurs,
och enda trösten jag har är att skulder är personliga även om man är gifta enligt lagstiftningen. Hennes beteenden mot barnen har även påverkas av detta, vilket lett till att det egentligen bara är pappa som gäller för dem.

Lever lite på hoppet fortfarande - men ska jag och barnen gå vidare?

Hej Mister, 
Ja - spring för livet. Man blir så vansinnigt medberoende och man mår så dåligt. Inte bara av lögnerna utan om det brustna förtroendet. Jag separerade förra sommaren, hade två barn under 5 år. Det kändes som ett helvete att ta steget, men det gick, det löste sig. Pga av skulderna sitter mitt ex där han sitter idag och det påverkar hans föräldrarförmåga. Men jag tänker inte normalisera det här beteendet för mina barn.