• Monmoi

    När sonen är..

    Jag och min 5 åriga pojke lever väldigt ensamma. Han är hos sin pappa varannan helg (+2 dagar) - så 5 dagar i sträck.

    Jag som mamma har inga nära vänner och ingen stor familj. Min son känner sig väldigt ensam. Han är ensambarn och har inga kompisar. På förskolan leker ingen med honom, ingen vill gå hem med honom eller att han får gå med hem till nån.

    I vårt privata liv har vi ingen att gå till, ingen som kommer hem till oss. Min son har ingen att leka med. Han säger ofta till mig, mamma jag vill ha någon att leka med. Det gör så ont. Häromdan sa han, mamma kan jag inte få ett syskon som jag kan leka med?

    Det känns som jag inte har ansträngt mig tillräckligt men jag är väldigt blyg och introvert. Jag vill ha fler barn men då ska man hitta rätt person som man vill leva med. Att tillägga: jag är snart 36 år.

    Vi lever gott och har det bra ur alla perspektiv men vi är ensamma. Min son lider av den ensamheten av att sakna vänner. Vi sitter hemma och han leker ensam varje dag. Vad ska jag göra?

    Min pojke har separerade föräldrar som inte pratar med varandra. Han är ensambarn och dessutom saknar kompisar. Känns så orättvist och hjärtskärande.

  • Svar på tråden När sonen är..
  • Tow2Mater

    Prata med förskolepersonalen, de har ansvar att se till att han kommer med i de andra barnens lek och gemenskap.

  • Anonym (C)

    Hur bor ni? Om det inte finns grannungar kanske ni kan flytta till tex radhusområde eller annat område där det kryllar av barn. Min son var alltid ute och lekte med grannungarna när vi bodde i ett barntätt område. Väldigt trevligt!

  • Monmoi
    Anonym (C) skrev 2020-12-19 13:53:11 följande:

    Hur bor ni? Om det inte finns grannungar kanske ni kan flytta till tex radhusområde eller annat område där det kryllar av barn. Min son var alltid ute och lekte med grannungarna när vi bodde i ett barntätt område. Väldigt trevligt!


    Vi bor i lägenhet med endast medelålders och pensionärer runt omkring. Jag vet inte om ett radhus komplex hade löst problemet. Hur vet man ens i förväg om det finns barn i området, i rätt ålder? :( Jag kan tänka mig att flytta men då vill man veta lite om det hade funkat..
  • Tow2Mater
    Anonym (C) skrev 2020-12-19 13:53:11 följande:

    Hur bor ni? Om det inte finns grannungar kanske ni kan flytta till tex radhusområde eller annat område där det kryllar av barn. Min son var alltid ute och lekte med grannungarna när vi bodde i ett barntätt område. Väldigt trevligt!


    Nu i Covidtider ska inte barn leka med andra ungar hur som helst.
  • AnnaSthlm

    Det här är något du själv kan välja att ändra på. Vilka vill umgås med dig om du har denna attityd tror du? Du kommer att känna dig övergiven och lära ditt barn att känna sig övergivet om du fortsätter så.

  • Anonym (Mamma)

    Du ska uppmuntra honom till att knyta kontakter med andra och vårda de vänskaper han har via fsk. Det du INTE ska göra är att skaffa ett till barn som nån slags lekkamrat! Det är inte fel att skaffa fel barn, men man ska inte göra det av fel anledningar heller. Även om du får ett barn till om 9 månader så kommer de två inte ha nåt gemensamt förrän de är i vuxenålder eftersom det skiljer så mycket i ålder. Nej, bättre då att satsa på jämnåriga. Det är så klart jättesvårt nu under corona men nästa sommar kanske läget är bättre. Nästa höst kan ni skriva in honom på några aktiviteter där han träffar andra barn. Kanske något sommarläger till o med.

  • Anonym (J)

    Gå till den lokala parken de helger han är hos dig så han kan knyta kontakter med barn som bor i området.. om ni fortsätter så under flera månader kommer han säkert tillslut hitta någon kompis som även bor i närheten som han kanske även kan leka med vid något annat tillfälle.

  • Hellishen

    Så jobbigt för er! Men eftersom din son är så ung så tänker jag att det fortfarande går att tussa ihop honom med andra barn, men då behöver ju du utöka ditt kontaktnät av kompisar med barn som ni kan hänga med.

    Och jag kan säga direkt att du måste jobba på och vara beredd på nederlag men fortsätta kämpa. Till slut kommer det lösa sig!

    Kan du umgås med någon från ditt jobb? Har du syskon? Testa appen Gofrendly och eftersök någon att playdatea och gå till parken med!

    Tänker också att ni kan börja med någon aktivitet, fotboll för sonen? Dans? Kyrka? Scouter?

    Lycka till från en annan ensam själ.

  • Monmoi

    Känns som jag har kört fast med idéer eftersom jag är ganska sluten och har lärt mig att leva med ensamheten. Julafton är vi ensamma som vanligt, nyår likaså. Det blir att vi lever i vår ensamma bubbla. Min son är väldigt social, han kan börja leka i affären när han ser någon i sin ålder. Han tar kontakt och slukar varje tillfälle någon pratar med honom eller tar någon kontakt. Det är väldigt synd att se att han i slutändan är så ensam.

    Det värsta är att han har börjat förstå att vi är utan vänner.

  • Anonym (Du)

    Du får nog faktiskt ta och anstränga dig för att din son inte ska behöva vara ensam. Åtminstone när det börjat ordna sig med Corona. Att du själv är introvert ska ju inte gå ut över honom om han är en social person. Hitta sammanhang där han får leka, ordna lekträffar, låt honom börja på aktiviteter... kolla familjenätverk på Facebook etc.

  • Anonym (Bara jag)

    Hej

    Jag känner igen mig. Jag är själv introvert så jag måste tänka på att hitta kontaktytor för min 5 åring. Tänkte dela med mig av vad vi brukar göra så att hen ska få träffa andra barn (förutom förskolan):

    Lekland

    Museum

    Simlektioner

    Dans

    Fotboll

    Lekparken

    Gymnastik

    Konståkning

    Scouterna om något år

    Vi fick även dessa tips av BUP. Naturligtvis kanske man inte kan göra allt på en gång, men vi försöker ta några varje termin och museum samt lekland varje helg. Det blir också något hen kan prata om på förskolan.

    Nu går det ju inte att göra allt pga Covid men det kommer ju fler dagar framöver om du förstår vad jag menar.

    Lycka till!

    Kram

  • Anonym (Mia)
    Monmoi skrev 2020-12-19 17:32:12 följande:

    Känns som jag har kört fast med idéer eftersom jag är ganska sluten och har lärt mig att leva med ensamheten. Julafton är vi ensamma som vanligt, nyår likaså. Det blir att vi lever i vår ensamma bubbla. Min son är väldigt social, han kan börja leka i affären när han ser någon i sin ålder. Han tar kontakt och slukar varje tillfälle någon pratar med honom eller tar någon kontakt. Det är väldigt synd att se att han i slutändan är så ensam.

    Det värsta är att han har börjat förstå att vi är utan vänner.


    Flytta medan sonen är liten, alltså inom det närmsta året. Jag har tre barn. Vi flyttade när vi fick trean. I vårt område nu har yngsta kompisar då barn dras till varandra. Med de nu stora barnen bodde vi i en villa som låg lite ensamt till. De fick anstränga sig mycket mer med bokade lekdejter. Jag inser nu vad de missat. Kolla på radhusområden och lekplatser o direkt anslutning till gården. Det måste finnas en naturlig samlingsplats. Reka i området. Åk och besök området på helgen, vilken typ av människor rör sig ute. Småprata lite om någon är ute. Går ju att hålla distans. Om ni inte kan eller vill flytta så sätt sonen på innebandy och eller fotboll i den lokala klubben det gynnar kompisrelationer. Svårt med lekdejter på förskolan så här i Corona tider. Min yngsta är sex år nu och får bara leka ute med grannarna i denna pandemi. Finns det grannar där du bor nu som du kan småprata med om du ska bo kvar? Bara att träffas ute o fika lite (kanske till sommaren) gör att man känner sig mindre ensam. Har du möjlighet att ha tid för någon social hobby?
  • Anonym (ensam mamma)

    Det skulle kunna vara jag för ett par år sedan som skrev just det där. Jag löste mitt barns behov av kompisar genom att skriva en "annons" i en lokal grupp på facebook att mitt barn behövde en lekkompis och beskrev hans intressen. Jag förtydligade också att jag var introvert. Vi fick tag i en kompis där vi alltid sågs på lekplatser, vilket funkade bra. Mamman och jag blev verkligen inte "bästisar" men vi konstaterade krasst att om våra ungar hade roligt, så var vi nöjda, så vi satt där på samma bänk och ungarna hade hur roligt som helst under en lång period (ett halvår eller så) även om vi aldrig kom riktigt nära varandra.

  • Monmoi

    Tack för alla fina idéer. Jag ska genast prova och anstränga mig mer för att sonen ska få en chans att umgås med andra. Det är viktigt att han inte blir ensam redan nu. Jag tror att det ger en sorg i livet.

  • Mrs Moneybags

    Jag tror också på att flytta, om de flesta runt omkring er är gamla osv. Jag flyttade till ett lägenhetsområde med gårdar när min son var 3 och det var väldigt lyckat. Bara att springa ut så finns det barn där. 

    Sedan stannade jag ofta kvar utanför förskolan någon timme i en lekpark där andra barn från samma förskola också brukade leka efter förskolan. 

    Bjud hem något eller några barn från förskolan ibland på "lekdejt". 

Svar på tråden När sonen är..