Ser du din flickvän/pojkvän som din ägodel?

Ser man sin partner som sin ägodel så ÄR det en form av slaveri. Det är min åsikt, det är kanske inte din.

Sen är han min när jag pratar om honom... Det är liksom vettigare att säga "min partner" än att säga "en partner" :-P 

fast det är svårt att säga något annat om man menar att man kan se en människa som en ägodel. 

Ja det gör jag och vet att hon ser på mig på samma sätt. Det har inget med tvång eller slaveri att göra utan är en av ramarna för det förhållande vi har.

Nej,jag kan inte äga en människa och ingen kan äga mig.Det finns inga garantier att förhållandet blir livslångt,det enda man har på slutet är sig själv.

Absolut inte.

Hej egen person, ja jag är lycklig singel. Det jag pratar om att äga är inom dom och sub relation där ägande kan ingå i olika former. Senast var jag med ett par, där vi tillsammans dominerade henne på ett underbart sätt. Frågor på det ?

Vet man inte skillnaden på utlevnad och förhållanden kanske man skall låta bli både ock... Jag rör mig också inom BDSM världen... Och ja i utlevnad kan jag mycket väl vara min partners... Men det är något HELT annat än vårt pojkvän/flickvän förhållande..... 

Jodå, jag vet skillnaden. Roligt att alla tänker att inget vet nåt om någonting i alla dessa trådar... alltid nån som ska försöka tillrättavisa :(

Ni är alltid två om det känner han sig trygg med det

Inte så att jag skulle säga det rent ut på det sättet, men när jag var gravid var han ibland en multifunktionell "sak". Skohorn, kudde, krycka, ryggkliare och tom. fåtölj. Även bakmaskin, juicepress och vid något tillfälle var han en hel säng för att allt annat var obekvämt.

det intressanta är inte vilka ord man använder.. "Han/hon är MIN" etc.
Ordvalet kan vara uttryck för en känsla av samhörighet.

Människor som däremot, på riktigt, betraktar sin partner som en ägodel är obehagliga och potentiellt farliga. Det är utifrån den grundsynen som hederskulturen utgår.

betydelse av begreppet ägodel:
En ägodel kan inte själv bestämma sig för att lämna sin ägare (en cykel tex.). Det är alltid ägaren som avgör om man vill skiljas från sin ägodel.

I en sund relation kan man ha överenskommelser och tillit, vara överens om att relationen är exklusiv och olika förväntningar på varandra. Detaljerna varierar mellan olika relationer, vilket är rimligt eftersom vi vill/tycker olika.

Den dagen den ena parten inte längre vill vara med har han/hon rätt att avbryta överenskommelsen och lämna. Det kan vara surt, traumatiskt och jobbigt men man får acceptera och gå vidare.

Vore det en ägodel kan man helt enkelt säga; "nej, jag accepterar inte det. Jag släpper inte iväg dig. Du är min:"

Det är det som händer i hederskulturer. Individen har inte en egen rätt som person (oftast kvinna) utan är ett bihang/ägodel till mannen.

Så ni som anser att er partner är en ägodel - hur reagerar ni när er ägodel vill lämna er?

Ja vi båda känner oss trygga och älskade av varandra.

Vi frågar dels av respekt för varandra men också för att stämma av. Jag kanske har planerat något, en överraskning kanske, just den kvällen så därför är det bra att han frågar eller ja, säger till snarare, innan han bestämmer att träffa en kompis. Eller om vi inte vill att den andre ska göra en viss sak så får man chansen att protestera och diskutera det istället för att bli sur i efterhand.