Uppfostrat 2 otacksamma, egotrippade barn. Hur vänder man det?

Hur har du uppfostrat dem då?

Bra att du kommit till insikt. Ibland tror man att man gör rätt, men det blir ändå fel.

Har du den andre föräldern med dig? Det är lättare om båda två har samma syn, då kan man stötta varandra. Nu vet jag inte exakt hur dina barn är, men börja med något/några områden och var konsekvent där. Finns ju även föräldrautbildningar där kan man få hjälp. Sedan kan det vara yttre faktorer som ställer till det, som man kanske behöver fixa.

Om du berättar lite mer så kan du säkert få hjälp här också. Lycka till!

Du börjar sätta gränser och regler och ser till att hålla dom. Slutar curla, skämma bort dom, ge med dig, köpa allt eller vad allt mest du nu håller på med. Inom rimliga gränser förstås. Allt ska ju vara med tanke på barnets ålder. Vårt äldsta barn är 4 år. Vi har satt några måsten på honom. Klä sig själv (utom vissa knappar och vissa skor), ta bort tallriken efter maten, plocka undan leksaker innan man lägger sig och lite till. Tacka när man får nåt. Vara snäll mot andra.

Vad har du gjort som fått dem såhär tänker du?

Det är en rätt så vanlig ålder att vara väldigt egocentrerad i. Det gäller att hitta de små impulserna till att vara tacksamma och hjälpsamma och verkligen kultivera dem. Förvänta dig inte att de ska kunna implementera det när de är ledsna, besvikna, hungriga eller trötta (då sätter du bara gränser), men öva när det går och förstärk det beteende du vill se.

Jag tror att det är viktigt att barnen får med sig i sin självbild att de är goda människor som kan dela med sig, vara tacksamma, hjälpsamma och allt det där andra. Hitta sätt som de kan öva på det. Kanske genom att få välja ut vad vi ska baka så att lillasyster ska bli extra glad eller låta din dotter välja ut en särskilt snygg t-shirt till storebror när ni handlar kläder. Låt dem hjälpa till med att städa eller göra saker som kommer hela familjen till godo och se till att visa dem att deras bidrag är värdefullt. Öva på att säga något snällt om andra i familjen, eller på att berätta det bästa som hände under dagen. Övning ger färdighet.

TS har fått en del bra tips tycker jag. Vill vara lägga till att glöm inte bort att vara goda förebilder hemma. Er vuxna emellan likaväl som mot barnen och mot andra omkring er.

Jättebra skrivet. Ts, ta till dig det Jenny skriver här.

Några grundregler:

Nej betyder nej.
Det som serveras är det som fås.
Den som tjatar får vara utan (om godis, leksaker från affären etc).
Godis och snacks på helgerna (om de äter sånt).

Och sedan måste du lära dem att vänta på sin tur och att turas om.
Man hjälper till hemma med hushållssysslor, var och en efter sin förmåga, för det gör man när man bor tillsammans. Ju äldre de blir desto mer ansvar för sina privata sysslor, som att tvätta, och dessutom hjälpa till med matlagning en dag eller två i veckan.

Att hjälpa till hemma har vår äldsta gjort sen han var drygt 1. Då var det typ att trycka på knappen som startade tvättmaskinen eller räcka mig tvätt som skulle hängas. Han fullkomligt älskar att få olika uppgifter!  Tom att rensa ogräs på sommaren.   Knäcka ägg, baka, slänga sopor eller kompost, duscha blommor. Duka inför middagen.

Hur gammal är han nu då?

Dom allra flesta barn vill hjälpa till, känna sig delaktig. Vad händer om du säger 6-åringen att du verkligen skulle behöva hjälp med att tömma diskmaskinen? Vad händer om du ber 4-åringen att ta fram mjölken till maten? Börja med några små saker och se vad som hämder? Och det ska vara vid tillfällen då barnen inte är superhungriga eller trötta, för alla vet hur det går när barn (och vuxna) är hungriga och/eller trötta

Nyligen fyllt 4.

Är nog lite för tidigt att använda "jag har uppfostrat" och låta som dom skulle 
vara tonåringar :)
Det löser sig nog ska du se :)

Barn är ofta väldigt intresserade av att hjälpa till när de är väldigt små och vill imitera det deras föräldrar eller äldre syskon gör. För en del barn håller det i sig men för majoriteten barn kommer det andra perioder när det är mycket som är jobbigt, tråkigt och sådant de verkligen inte vill befatta sig med. För en åttaåring kan det ibland vara trist att lyfta de egna fötterna. 

Man ska vara försiktig med att basera sina uttalanden om hur tjänstvilligt det egna barnet är på erfarenheter av hur det varit medan de varit väldigt små. 

Men barnen är ju 4 år och 6 år gamla. De är små barn ännu och de är inte som vuxna eller tonåringar. De är egocentristiska, de ska vara det. Hjälpa till, skriver du? Så små barn får man göra saker tillsammans med och acceptera att de inte har vidare styrfart eller exekutiva förmågor. Barn är egocentriska. Låter mer som att du skulle behöva någon att bolla med, du låter trött- också det förståeligt. Det finns ofta väldigt bra föräldrastöd och föräldragrupper att bolla med i kommunerna. Mitt tips till dig. Kram. Barnen växer hela tiden. Det som är tungt nu förändras, men då blir något annat tyngre ett tag. Att vara förälder? är inte helt lätt Alltid. 

TS skrev ett inlägg 2021 som du nu dragit fram. TS brydde sig inte nog att återkomma då så vad gör att du tror att hon kommer dyka upp nu? ;)