Blivit kär i en "missbrukare"

Han är väkl ingen skit? Opassande för ts visst. Men det är fortfarande en människa och du vet inte ett skit om hans bakrund. Sluta ha sådana fördomar. Annars kan du ju börja titta på hur många kvinnor som brukar tram och mdma eller alkohol. Väldigt många gör det faktiskt. Är dom skit också de eller?

Betee dig.

Du också.
Varför gör du detta till en könsfråga och börjar skriva om kvinnor som missbrukar?
Genus har väl inget med tråden att göra? Håll dig till ämnet.

Jag har inte skrivit att han är en skit. Knark är skit.

Ett tips är att inte hetsa upp dig över dina egna antaganden.

Jag har inte skrivit att han är en skit. Knark är skit.

Ett tips är att inte hetsa upp dig över dina egna antaganden.

Måste tyvärr hålla med alla de i tråden som varnar dig om att lämna så fort du bara kan. Även om Du är kär i en missbrukare (för det finns inget annat sätt att uttrycka det på) så är inte dina barn det, och Ditt absolut största ansvar här i livet just nu är dina barn och att inte utsätta dem för denna mycket stora risk han och hans missbruk utgör.

Du är den vuxna här och du är den ENDA som kan skydda dina barn mot det som hans beteende och missbruk kan leda till. Det finns inga MEN eller OM här. Ditt enda ansvar är dina barn! Punkt, slut, finito, The End!!

Du nämner opioider... Vet inte om du är medveten om detta men i t.ex. USA så är de mitt uppe i en opioidepidemi (utöver Corona). Det dör folk som flugor i samband med opioidmissbruk där sedan ett antal år tillbaka. Att ta sig ur ett opioidmissbruk är OERHÖRT svårt. Man drar paralleller med den dödliga missbruksvåg av Crack cocaine som drabbade USA för ca. 30 år sedan.

Han, och bara han, är den som eventuellt kan ta sig igenom detta om det är så att han vill ha ett drägligt liv. Du kan inte vara den som försöker ändra på honom eller tro att du ska rädda honom ur detta. För det är det tyvärr ingen annan än han själv som kan, om han över huvudtaget vill.

Som sagt, tyvärr är ditt enda ansvarsfulla alternativ att helt klippa banden med honom och göra ALLT i din makt för att dina barn inte ska ha något som helst samröre med honom. Gör du inte det kan detta sluta väldigt väldigt illa för er alla.

Måste tyvärr hålla med alla de i tråden som varnar dig om att lämna så fort du bara kan. Även om Du är kär i en missbrukare (för det finns inget annat sätt att uttrycka det på) så är inte dina barn det, och Ditt absolut största ansvar här i livet just nu är dina barn och att inte utsätta dem för denna mycket stora risk han och hans missbruk utgör.

Du är den vuxna här och du är den ENDA som kan skydda dina barn mot det som hans beteende och missbruk kan leda till. Det finns inga MEN eller OM här. Ditt enda ansvar är dina barn! Punkt, slut, finito, The End!!

Du nämner opioider... Vet inte om du är medveten om detta men i t.ex. USA så är de mitt uppe i en opioidepidemi (utöver Corona). Det dör folk som flugor i samband med opioidmissbruk där sedan ett antal år tillbaka. Att ta sig ur ett opioidmissbruk är OERHÖRT svårt. Man drar paralleller med den dödliga missbruksvåg av Crack cocaine som drabbade USA för ca. 30 år sedan.

Han, och bara han, är den som eventuellt kan ta sig igenom detta om det är så att han vill ha ett drägligt liv. Du kan inte vara den som försöker ändra på honom eller tro att du ska rädda honom ur detta. För det är det tyvärr ingen annan än han själv som kan, om han över huvudtaget vill.

Som sagt, tyvärr är ditt enda ansvarsfulla alternativ att helt klippa banden med honom och göra ALLT i din makt för att dina barn inte ska ha något som helst samröre med honom. Gör du inte det kan detta sluta väldigt väldigt illa för er alla.

Som fd missbrukare själv så ger jag dig rådet att glömma honom. Det är såklart svårt men du har barn att ta ansvar för. Denna resa måste han göra själv. Han är välkommen åter när han är ren. Och det bör han vara iaf ett år innan han ger sig in i en relation. Så orkar du vänta? Det kan ju dessutom ta ett par år innan han kommer dit.

Jag vet att man kan sluta om man vill, tyvärr är det många som inte klarar det. Viljan finns liksom inte, det är svårt som fan att sluta. Gå vidare nu. Barn och knark är ingen bra blandning.

Tack! Då har jag tänkt i rätt bana, jag har sagt till han att han måste koncentrera på sig själv först, innan han kan satsa på oss.
Jag har sagt jag stöttar honom- inte att vi är ett par, det ser vi efter hans resa.
Jag förstår själv jag har ansvar över mina barn, han ska vara ren innan han får med dem o göra.
Han har sagt han vill inte ha det så här med, det tänker jag är iaf första steget, är inte jag som tjatar om det, jag har bara satt ultimatum och erbjuder han stöd.

Som jag förstod det som:
Lämna skiten = lämna situation som innefattar knark/missbruk.

Kan du förstå att tråden inte handlar om hat mot män utan om missbruk...?
Du kan hata kvinnor någon annanstans men tycker du kan respektera vad denna tråd handlar om och hålla dig till ämnet om du ska kommentera.

Låter inte som att du har känt honom så värst länge. Och han är en aktiv missbrukare och du har egna BARN. Han ska inte komma nära dem och han ska inte heller ta bort ditt fokus från barnen. Han kommer inte bli frisk förens han själv väljer att bli det, ingen kan tvinga honom eller hjälpa honom om han inte vill ha hjälp. 

Jag har sett vad det gjort med barn som växt upp i familjer eller släkter där personer missbrukar, det räcker att se en missbrukare i en dålig situation någon enstaka gång tills det faktiskt fastnar i dem. Det är traumatiskt att se vissa möjliga konsekvenser. Så även om du säger att du bara ska stötta honom - till vilket utsträckning? Till utsträckningen där han kanske någon gång dyker upp i riktigt dåligt skick hemma hos dig där du har dina barn och de behöver se honom? Gå vidare, släpp honom. Han kommer inte lyssna på dig, missbrukare vilket han är, lyssnar på beroendet tills han själv väljer något annat.

Missbrukare drar alltid ner sina partners. Det kan bara sluta med katastrof.
Och eftersom du har barn så har du en skyldighet att se till deras bästa före ditt eget.

Om du inte klarar det, som jag kan föstå, hoppas jag att du har riktiga vänner. Vänner som verkligen bryr sig.

Du hade kunnat vara min bästa vän. Hon träffade också en "missbrukare". Han var ju inte missbrukare egentligen utan det fanns alltid en orsak till varför han behövde droga just då.
Jag orosanmälde barnen hos soc. I mitt eget namn, helt oanonymt.

Soc försökte tvinga honom till behandling. Han gick en gång.
Då sa soc att ok, välj mellan honom och barnen. Stannar han kvar tar vi barnen.
Då först vaknade vännen upp och såg hur allvarligt det var. Han flyttade men först efter att vi, alla hennes vänner som verkligen brydde sig, "flyttade" in till henne.

Vi ville inte att hon skulle vara ensam med honom så vi gjorde upp ett schema om vem som skulle bo där vilken vecka. Det var nämligen prat om att vräka honom, men allt sådant tar tid. Våran metod gick på två månader.

Barnen idag är djupt påverkade av den här episoden. Det har satt djupa, djupa spår ingen förälder någonsin kan önska sina barn.  Så sluta tänka på honom. Sluta tänka på dig. Sluta tänka på er. Börja tänk på dina barn.

Missbrukare är inte ?manipulativa psykopater?, som någon skrev. Det går inte att dra alla över en kam då det helt enkelt är väldigt många och olika typer av människor som missbrukar.

Mitt råd är att stötta honom till att söka till en substitionsmottagning så snart som möjligt (även kallat LARO-behandling). Där kommer han att få medicin som kommer göra honom frisk och ta bor bort opiatsuget helt, vilket är helt fantastiskt! Förr fanns tyvärr bara Metadon men numera finns även Buprenorfin vilket knappt har några biverkningar (annat än kanske lite trög mage ibland) men som är väldigt effektivt mot opiatmissbruk.

Jag ställer mig dock lite frågande till om han endast missbrukar opiater, om han tar Ritta också till exempel (vilket var min första tanke av det du berättade då jag känner igen det förändrade beteendet och otrevliga bemötandet man kan få av en partner som har tagit Ritta) och då är det genast lite svårare att tackla då det inte finns någon medicin mot det och endast mot opiatmissbruk. På opiater borde han inte komma hem med förändrat beteende, då detta missbruk är enklast att dölja av alla då personligheten är intakt.

Jag är tillsammans med en man som liksom mig har ett förflutet som opiatmissbrukare, men som redan gick på substitutionsmottagning mot det (liksom jag) när jag träffade honom. Han var världens finaste i början men jag insåg snart när han började komm hem uppenbart påverkad och personlighetsförändrad av något annat, men detta nekade han ju såklart till varje gång detta hände. Enda sättet jag kunde få honom att berätta om Rittan och tjacket var att prata om det i en icke anklagande ton (snarare småskojade hur fantastiskt kul det var att han kom hem och skulle göra 100 grejer samtidigt och senare på kvällen började leta efter saker att bråka om som inte var någon issue alls för att sedan svara ?Ingenting!? på min fråga vad han hade tagit för något). Han berättade faktiskt då ärligt som det var och att han egentligen hatade Ritta men att det var väldigt beroendeframkallande även psykiskt ändå.

Jag började då umgås nästan all min tid med honom och ringde honom när jag inte kunde vara där för att bara prata. Då var vi fortfarande nykära och ingen av oss hade jobb eller barn då vilket gjorde att detta upplägget fungerarade hyfsat, men så fort jag var tvungen att stanna lite längre på min mottagning eller ta hand om något hemma i min lägenhet i staden jag bodde i och således var tvungen att ta tåget bort från honom så var resultatet att han träffat någon av sina ?kompisar? och hade tagit Ritta igen. Jag var så jävla less!

Till slut gav jag honom faktiskt ett ultimatum (något jag inte är glad för att ställa egentligen) och sa att jag flyttar hem till min stad nu och han kan få flytta med om han vill, men att jag inte har något intresse av att vara tillsammans med honom så länge han bodde kvar där eftersom han aldrig skulle kunna sluta när han hade sådana ?vänner? i sin närhet som uppmuntrade honom till att ta Ritta och tjack.

Idag har det gått ca 4,5 år och han valde att flytta med mig hem. Vi har två barn tillsammans och trots att allt inte gått riktigt friktionsfritt så har han faktiskt kunnat klara sig utan andra droger med endast ett fåtal återfall på dessa år. Något man självklart måste räkna med, men som icke desto mindre gör jävligt ont att se.

Varför skriver du missbrukare med citationstecken - "missbrukare" - som om han inte vore missbrukare på riktigt?!

Du har ansvar för dina barn i första, andra och tredje hand.

Han kommer inte att ändra sig på låååång tid, om ens någonsin.

Vi har nog alla sett missbruk i vår närhet. En missbrukare blir inte bättre förrän han/hon slår i botten och bestämmer sig för att bli bättre för sin egen skull och missbrukaren slår inte i botten så länge en "anhörig" finns där och stöttar.

Du enbart hjälper honom att fortsätta missbruka.

Det är dina barn som blir offret i det här.

Om du vore mitt ex och de vore våra barn skulle jag begära enskild vårdnad/boende om barnen med hänvisning til att det pågår ett missbruk i hemmet hos deras mamma.

Det kanske aldrig blir konstaterat via vården, och det behövs inte! Han ÄR missbrukare!!

Och det du ska läsa på om är inte anhöriga utan om MEDBEROENDE!

Du måste sätta dina barn först här och bryta umgänget helt tills han är bevisat ren!

Hoppas du mår bättre snart.

Jag är missbrukare själv och kan mycket väl föreställa sig hur han är.

Utan tabletter är man hemsk mot andra och tänker bara på nästa tablett. När man fått den blir man glad och energisk och mysig. En trevlig människa som är lätt att tycka om.

Men såklart är det livet inte för alla. Att missbruka kan vara ett heltidsjobb. Man måste arrangera en träff med langare, fixa pengar, hoppas att polisen inte ser en, och enorm ångest och abstinens när tabletterna är på väg att ta slut.

Är man abstinens en länge tid måste man vara hemma och instängd. Och beroende på hur missbruket ser ut så varar abstinensen olika länge, men så fort man känner sig något bättre så säger hjärnan åt sig att du måste belöna dig. Eftersom annan belöning än tabletter sällan är tillräcklig så faller man tillbaka.

Att du älskar honom och vill kämpa för honom betyder inte att han kan sluta eller vill sluta.

Du måste tyvärr lämna honom, du kommer att få bekymmer. Ju förr du lämnar dess mindre skada sker.

Mitt enda råd: lämna medans du kan! Jag har haft en otrolig fin man "före detta" missbrukare. Det är en kronisk sjukdom som är för alltid. Han var "frisk" när vi träffades och klarade detta i tre år sedan brakade helvetet loss. De kommer alltid ha återfall och förstöra allt för sig själva och andra. Samtidigt var min man en otrolig fin person som jag har älskat. Men det är ingen för en barnfamilj. Det är inte något någon barn förtjänar i sin närhet.