Varför är svärmors jobbiga?

Jag vet varför hon beter sig sådär. Det är jättesvårt att förklara i en kort text dock. Men det här är något som har att göra med hur dåligt hon utvecklades, altså mogenheten i din svärmor.. och på grund av den, och att hon sedan själv blev förälder så använde hon den kapacitet hon hade för att uppfostra sitt barn. Men i verkligheten fanns det nog stora brister i vad hon kunde erbjuda sin son.. din partner.. och därför beter hon sig även konstigt nuförtiden, fastän han är vuxen. Hon förstår inte hur en relation kan vara stark eller trevlig, utan att konstant kanske kräva verbal bekräftelse eller göra andra saker som dramatiserar hur värdefull hon är.. Hon kanske också tror att hon är världens bästa mamma, och hon kanske inte ser att du och din partner har en bra connection till varandra (för hon är blind för den typen av connection kanske).

Du är inte galen. Det är knepigt att få bort sådana där svärmödrar, ex, systrar, osv.. Oftast brukar man behöva göra ett drastiskt klipp i relationen, och efter detta följer det ilska och aggressivitet, men efter en lång tid lugnar det ner sig och man kan bjuda på kaffe på stan och försöka bygga en ny relation utanför hemmet.. en mer ytlig kontakt utan att de ska bli inblandade i ens privatliv. Det är tråkigt att höra.. att det inte går att bli bättre än så, men det är oftast fallet.. antingen måste man tolerera det där tramset och det kan man inte om man ser igenom det.. eller så måste man få avstånd och ha tydliga gränser.. och vara smidig med kommunikationen i svåra situationer, för att inte skapa mer ilska när någon redan är arg över saker de inte har rätt att vara arga över.. t.ex. att bli förnärmad över att inte få ha nyckel hem till sin vuxna son och dennes sambo.. helt orimligt för någon som utvecklades väl och mogen, att bråka eller känna så.. men väldigt normalt för någon som inte själv fick lära sig om relationer från barnsbenen (från sin egen mamma och pappa)..

Vad intressant. Jag vet ju en del om hennes uppväxt och utan att nämna detaljer så var den lite annorlunda, jämfört med min. Föräldrarna var mer som polare där man inte satte särskilt mycket gränser. Hon blir ju sur när hon ser oss skratta med varandra när vi pratar på ett internt sätt då kan hon gå på mig och lägga någon spydig kommentar sen när han har gett henne uppmärksamhet blir hon glad igen. Jag är väldigt konflikträdd och har svårt att klippa kontakten men att ta avstånd har jag lättare för vilket vi har börjat göra mer och tyvärr är det ju kanske så man måste göra. Jag tog tillbaka nyckeln på ett fint sett då blev hon putt och säger att jag har tagit ?hennes? nyckel. Vi är inte riktigt helt hundra heller hur hon ens fick tag på nyckeln då min sambo säger att han inte har sagt att hon får ta en, jag litar på att han talar sanning.

Jag har totalbrutit med sambon mor, hon är definitivt ingen svärmor till mig.

Hon och jag är som olja och vatten och kommer så förbli.

Jag är ingen trulig ung tjej utan en kvinna runt 50. Den där människan är knappt ens gammal nog att vara min mor, och så tror hon att hon ska kunna läxa upp mig för mina personliga ståndpunkter i olika frågor.

Det kan hon glömma, och sambon har full förståelse.

Jag är även svärmor, min äldsta son är gift med en jättefin kvinna. Hon och jag passar varandra som handen i handsken och umgår ofta på tu man hand. I början av deras förhållande, innan barnen kom, umgicks vi som vänner och hittade på roliga saker ihop.

Numera har de småbarn och coronan ligger som en blöt filt över tillvaron. Så några större "äventyr" blir det inte. Men vi ses och lagar mat ihop eller tar en drink till helgen emellanåt.

Man måste nog passa ihop rent personlighetsmässigt tror jag.

Jätteskoj när svärmor kommer och tar över huset. Lägger sig i hur vi uppfostrar barnen och konstaterar att det är stökigt och börjar städa.

Jag kan ju tycka att hon är den sista människan jag kommer lyssna på när det gäller goda råd angående barnuppfostran. Men jag ser gärna att hon kommer och hälsa på mycket nu när vi ändå är hemma pga Corona. Jag kan till och med krama henne. Är det så att hon inte vågar åka hit kommunalt kan hon ju alltid ta kvasten.

Min fru uppskattar inte min humor för övrigt.

Känner igen mig om kommentarer... När vi fick barn försökte jag anstränga mig extra mycket för att få en nära relation till min svärmor för vårt barns skull, men efter hennes sårande kommentarer försöker jag nu undvika henne istället. Jag förstår inte vad det där beteendet handlar om, om det är något slags konkurrens dom känner? Eller som någon skrev att dom mår dåligt kanske?

Känner igen mig om kommentarer... När vi fick barn försökte jag anstränga mig extra mycket för att få en nära relation till min svärmor för vårt barns skull, men efter hennes sårande kommentarer försöker jag nu undvika henne istället. Jag förstår inte vad det där beteendet handlar om, om det är något slags konkurrens dom känner? Eller som någon skrev att dom mår dåligt kanske?

Har också en jobbig svärmor som tror att allt kretsar runt henne.

Alla högtider ska hon bjuda hem alla och hon har noll förståelse att vi kanske skulle vilja göra något själva exempelvis midsommarafton eller nyår.

Hon tror hon är expert på allt från matlagning till bilar och renovering.

Jag känner igen mycket av det beskrivna i min egen mamma. Tänker att det är en viss personlighetstyp (eller -störning) snarare än en svärmorsgrej.

Exakt!? Jag blir också sårad av kommentarerna och om inte sårad så arg. Jag förstår inte heller, en viss konkurrens är det nog helt klart vilket är ganska sjukt då det är en sons partner, vad finns det att tävla om?? Uppmärksamhet? Vem som är bäst? Är hon kär i sin son? Helt allvarligt. Jag ska aldrig bli en sådan svärmor den dagen jag skaffar barn.

Jag har bara haft jättefina svärmödrar. Den jag har nu är fantastisk och en jättefin farmor. Visst vi är inte överens jämt och tycker olika men så är det ju i alla relationer. Hon och hennes son (min man) har en jättefin och nära relation som jag är noga att inte störa utan snarare uppmuntra.

Är du säker på att du är en drömmig svärdotter? Kan ofta tänka att lika många tokiga svärmödrar som det finns matchar det nog upp med antalet knäppa och tråkiga svärdöttrar...

Nej jag förstår inte heller, hennes beteende slår ju bara tillbaka mot henne själv eftersom man undviker att träffa henne och då blir det ju att hon inte får träffa barnbarnen heller.

Jag tror att en sådan person inte förstår att det är hon problemet sitter i och istället finner någon annan att skylla på. Exempelvis, endast exempelvis.. i ditt fall så är du problemet som håller henne borta från att träffa barnbarnen inte att det är hon som är anledning till varför man undviker det.

Hur hanterar du det? Är nyfiken på vad tex familj eller vänner tycker om det beteendet?