Han hotar med att lämna

Tack för alla svar!! Känns så skönt att ni bekräftar att det är han det är fel på i den här situationen.. Men precis som era svar - verkar som ett hälften skulle behållt och hälften tagit bort - exakt så är mina känslor också. Jag vill verkligen inte göra abort, skulle vara så otroligt ledsen och det känns inte rätt. Samtidigt så känns det piss att skaffa barn med en man som beter sig som han gör.. 

Vi har haft det väldigt bra och roligt när det har varit bra men vårt förhållande startade inte på bästa sätt vilket ledde till tillitsproblem redan från början, från bådas håll. Men just för att vi haft det bra i stora delar av förhållandet så tror jag ändå nånstans att det kanske kan bli bra, men jag vet inte... Allt känns väldigt förvirrande och jag har ingen aning om vad som blir bäst 

Hej!

Skriver här för att ni kanske kan komma med råd för jag vet verkligen inte vad jag ska göra..

Jag är tjej, 26 år. Jag och min kille har varit av-och-på-tillsammans i drygt 4 år. För 5 veckor sen blev vi tillsammans igen efter att inte ha varit tsm på 8 månader. 2 veckor efter vi blev tillsammans så blev jag gravid fick vi precis reda på. Jag har varit tydlig med min kille att jag aldrig vill göra abort, vi båda ville vänta ett tag med barn, mest för att vi inte varit ihop på länge och vi har nästan bara bråkat sedan vi blev ihop så det kändes inte stabilt, men nu hände det ju ändå, pga att vi inte var tillräckligt noga (jag tar inget preventivmedel vilket han vet så vi har försökt vara noga med att han inte ska komma i mig runt ägglossning men alla vet ju att det inte är en jättesäker metod).

Min kille har 2 barn sedan innan (han är 40år) men har alltid vetat att jag vill ha barn och sa i början att han inte ville men efter ett tag ändrade han sig och ville det, men bara för att få vara med mig och inte för att han egentligen ville. Nu när han fick veta att jag är gravid och (som jag sagt innan) inte vill göra abort så tycker han att det är egoistiskt av mig, att han är hjälplös för att han inte kan göra något åt situationen. Han säger att det känns som att han har förstört sitt liv och han hatar sig själv för att han lät detta hända och han ska sterilisera sig. Jag förklarar att om han verkligen inte kunde tänka sig barn så får han väl se till att inte komma i mig, logiskt. Han säger att det han vill minst i hela världen är att ha ett barn till och jag känner mig lurad. Lurad som i att han försökt få mig stanna hos honom genom att säga att han ville ha barn, och lurad som i att han är en annan person nu, en mycket sämre person än den jag lärde känna.

Han säger att han inte vet om han vill försöka med mig, eller om vi ska ha det kommande barnet vecka-vecka eller om han ska betala underhåll (?!). Jag vill ju verkligen ha "familjen" och inte vara ensamstående. Men jag vet inte om det är värt att försöka mer, han är bara negativ och otrevlig. Jag känner mig ensam i detta och vet inte vad jag ska göra. Har ni något tips eller tankar om min situation och om killen?

Behåll barnet och se till att barnet får bra relation med sin pappa i framtiden.

Ja för det lär ju säkert hända när han inte ens vill ha barnet och redan har två? 

Varför lever så många kvinnor i landet fantasi och kedjar fast sig själva vid hopplösa situationer som förstör deras barns liv redan innan de är födda?

Mina föräldrar var gifta och jag var önskad sa de men min pappa var ändå otrogen och drog när jag var fem år. Det har haft konsekvenser för min uppväxt och i förlängningen för hela mitt liv. Ibland har jag tyckt att det vore bättre om jag inte fanns alls, så dåligt som jag har mått av en pappa som inte gör något för mig och aldrig visar att han älskar mig.

Visst, livet kan vända och saker kan hända men hur man kan välja att ställa sitt barn utan en engagerad förälder och utan halva sitt möjliga kontaktnät redan från början kommer jag aldrig att förstå. Det är inte att göra det bästa för sin avkomma, alls.