Felprioritering?

Hej,

Jag har en fundering som slår mig av och till, i synnerhet när jag ser på exempelvis Lyxfällan eller läser i tidningen om familjer som har det knapert.
För tydlighetens skull vill jag säga att avsikten med mina funderingar inte är att moralisera eller fördumma någon. Dock har jag ett genuint intresse för hur folk tänker och resonerar.

Okej, så här kommer det då. 

Varför bestämmer man sig för att det kan vara rimligt att skaffa fler barn om man redan befinner sig i en ansträngd situation. Jag kan förstå att livet händer, med arbetslöshet, skilsmässa och sjukskrivning som mer eller mindre kan vända upp och ner på ens tillvaro. Den förstår jag jag och kan relatera till hundra procent.

Men de som redan är arbetslösa och knappt har råd med sig själva. Tänker man att situationen blir bättre om man skaffar barn, eller lever man i ett förhållande där man inte har något att säga till om i frågan? Jag kanske är en dålig människa, men jag har så svårt att känna empati med personer som, i min värld iaf tar beslut som uppenbarligen kan betraktas som grova felprioriteringar. 

Hjälp mig snälla att vidga mina perspektiv så jag kan förstå.