Anonym (Anonymus123)

Thu 18 Feb 2021 09:22

17 svar

MA upptäcktes i v15+6, känsliga varnas.

Jag har precis fått genomgå en så kallad abort i graviditetsvecka 16 (enligt sista mens), men mitt foster/barn hade dött redan i v12+? (oklart vilken dag då dom skriver olika i journalen).
Tar allt från innan mitt foster påståtts ha dött i magen.
Nipt testet gjorde jag i v12+1 (enligt uträkning från Vul) den 25 januari, någon dag senare ska mitt foster ha dött men jag har känt mig lika gravid med illamående till nu när allt är klart efter aborten.
Den 8 februari ringer min bm mig och ber mig och sambon komma in på möte ang Nipt testet, jag förstår ju att det visar avvikande. och det gjorde det med Turners syndrom (en flicka får vi då veta att jag bär på). Läkaren och en annan bm har redan bokat fostervattenprov till oss den 10 feb på ett annat sjukhus i länet. Vi åker därifrån helt vilse, med resultatet från nipt som jag upplever att informationen va vag från läkaren.
I två dagar är vi vilse i våra tankar, och förbereder våra andra två bar på 5 och 7 år att bebisen i magen kanske inte mår bra.

När den 10 feb kommer så åker vi till sjukhuset på annan ort. där ska man gå igenom ett ultraljud innan man gör fostervattenprovet, läkaren trycker och bökar runt rejält i magen/livmodern på mig.. han mäter barnets mått till v12+2, v12+4, och då förstår jag, att mitt efterlängtade barn inte längre lever, sambon fattade inget men alla funderingarna han hade haft innan fostervattenprovet bara blev klara att vi skulle slippa genomgå ett beslut för att avsluta själva eller behålla beroende på vad resultatet hade sagt. En rejäl chock blev det sen ska jag börja behandling direkt med piller som ska avstanna graviditeten..

Två dagar senare 12 feb så ska jag genomgå en medicinsk abort, får tid till gyn på samma sjukhus som vi får reda på att bebisen inte lever.
Jag behöver bara en dos av cyctoec kl 9 innan jag får ut hela fostret kl 12.50 osv.
Jag känner ingen fysisk smärta mer än lite dov mensvärk och mår relativt ok psykiskt vid detta tillfället. Vår bm frågar om vi sen vill se fostret, jag svarar ja och sambon tycker vi ska gå igenom allt tillsammans så han kommer också titta.

Vårt lilla gryn, ser helt perfekt ut för att vara i graviditetsveckan som grynet dog i. Men jag ångrar att jag tog en bild för senare och för min bearbetning. Sambon har kvar bilden i huvudet och han fick sig en rejäl känga i magen av att se fostret. På något sätt så förstår han att detta lilla gryn har blivit en del av mig, en efterlängtad flicka.
Tankarna går fortfarande ok här och vi blir erbjudna kontakt med kurator/präst osv, vi nekar kontakt. Allt annat flyter på bra och vi får lämna sjukhuset mot kvällningen.

I lördags 13 feb börjar mitt helvete, med gråt attacker och en enorm tomhet, detta fortsätter fram till tisdagen 16 feb ,då jag har bokat tid med kuratorn. Hon berättar för mig att jag går igenom flera kriser från början till slut.. Gråten har lagt sig något men jag söker svar, svar som jag aldrig får veta om varför jag inte fick behålla mitt gryn.. Jag har försökt göra mina vardagliga saker men har rätt ont i huvudet i emellanåt (stress)? Och efter igår onsdag så har jag haft lite ont i magen, som mensvärk och blödningen har ökat något igen, någon som har gått igenom samma? Efter abort menar jag då? Jag sa till sambon att jag skulle höra av mig till sjukvården om det blir sämre men det har det inte blivit utan det är lite bättre.

Jag vill gärna få läsa andras upplevelser med sent missfall / abort.. Hur man kan bearbeta sorg och krisen? Och om ni valt att försöka igen sen eller lagt ner det helt på hyllan? (Sambon tvekar och säger att jag ska må bra först men jag tror inte jag kommer må bra förens jag väl får min lilla bebis).

Anonym (Anonymus123) Trådstartaren

Thu 18 Feb 2021 15:30

#1

upp

Anonym (Mamma till 5)

Thu 18 Feb 2021 17:51

#2

Inte riktigt samma meb upptäckte i somras i v 12 att fostret hade dött i v 8+. Begärde att bli skrapad för att inte behöva vara med om att blöda ur mitt foster. Tyvärr drog det ut på tiden så jag började blöda av mig själv. Hade inte särskilt ont men jag blödde enormt och blev inlagd på gyn med blodtransfusion.

Blev erbjuden kuratorkontakt men tackade nej då det just då mitt i all trauma som blev kändes som jag skulle kunna bearbeta det hela själv.

Nör jag väl kom hem och allt ståhej lagt sig så kom sorgen, jag pendlade mellan att gråta ögonen ur mig, vara likgiltig och arg tillslut ringde jag till psykologen vilket var mitt bästa beslut då.

Jag beklagar verkligen er förlust och sorg och jag tucker att du ska överväga att ta emot hjälp att bearbeta det hela.

Anonym (L)

Thu 18 Feb 2021 18:19

#3

Beklagar verkligen det du gått igenom!

Jag fick missfall i vecka 9, men fostret hade troligen dött i vecka 7. Jag hade inte gått förbi v12 så jag förstår att det måste vara många gånger värre för dig.

För mig blev missfallet en djup sorg i att livet inte kommer bli så som jag hade föreställt mig och gjort mig redo för, ena dagen var jag gravid och nästa dag ska jag inte alls ha en bebis. Jag blev nästan besatt av att bli gravid så snabbt som möjligt igen, men med tiden gick gravid-hormonerna ur och då mådde jag bättre. Jag tror det är svårt att hantera när både kropp och psyke tror att det ska komma en bebis. Jag hade också mycket huvudvärk när jag fick missfall, jag vet inte om det är kopplat till att blodmängden minskar snabbt eller att man spänner sig för att man mår dåligt.

Jag tänker att det inte finns några rätt eller fel här. Vill du försöka direkt igen så gör det, men vänta tills du slutat blöda helt och eventuellt också en första mens, som ju många rekommenderar.

Anonym (Anonymus123) Trådstartaren

Thu 18 Feb 2021 18:33

#4

Tack för att du har delat med dig!
Jag går hos kurator nu, första träffen va i tisdags och efter så kände jag att jag kunde börja bearbeta händelserna. Det är inte en kris utan 3 menar kuratorn, Nipt testet, MA och sen "aborten". Nästa träff är på tisdag igen.

För sambons del går det bra och för våra barn går det bra. Det är bara jag som mår skit och funderar hela tiden om jag hade kunnat göra något annorlunda så utgången inte hade blivit så här..

Fått nya graviditetssymtom dock sedan aborten och det gör mig lite knasig, brösten ömmar enormt och läcker.. Dom läckte inte innan aborten..

Anonym (Anonymus123) Trådstartaren

Thu 18 Feb 2021 18:52

#5

Anonym (L) skrev 2021-02-18 18:19:44 följande:

Beklagar verkligen det du gått igenom!

Jag fick missfall i vecka 9, men fostret hade troligen dött i vecka 7. Jag hade inte gått förbi v12 så jag förstår att det måste vara många gånger värre för dig.

För mig blev missfallet en djup sorg i att livet inte kommer bli så som jag hade föreställt mig och gjort mig redo för, ena dagen var jag gravid och nästa dag ska jag inte alls ha en bebis. Jag blev nästan besatt av att bli gravid så snabbt som möjligt igen, men med tiden gick gravid-hormonerna ur och då mådde jag bättre. Jag tror det är svårt att hantera när både kropp och psyke tror att det ska komma en bebis. Jag hade också mycket huvudvärk när jag fick missfall, jag vet inte om det är kopplat till att blodmängden minskar snabbt eller att man spänner sig för att man mår dåligt.

Jag tänker att det inte finns några rätt eller fel här. Vill du försöka direkt igen så gör det, men vänta tills du slutat blöda helt och eventuellt också en första mens, som ju många rekommenderar.

Tack, det är så otroligt tufft att gå igenom.. och tack för att du delar med dig!
Precis, ena dagen supergravid nästa dag inte gravid längre.. Kroppen och knoppen hänger inte med riktigt. En sorg är bara förnamnet och nu i sorgen är jag rädd att sambon inte vill ha en till..

Anonym (Anonym010821)

Fri 19 Feb 2021 17:47

#6

Fick reda på om mitt ma vid kub testet 12+5 nyligen. Kändes som att hela världen rasade och att tiden stannade samtidigt. Fick genomgå cyotec hemma. Blödde I 3 veckor. Skulle genomgått en skrapning idag, men jag slutade blöda.ä så Valde att avboka. Väntar på en ny undersökning i nästa vecka. Hade valt skrapning från början, men där och då hade jag svårt att säga något när man är som ett vrak.

Första veckorna grät och sov jag bara. Nu försöker jag tänka att det inte var meningen. Att när jag förhoppningsvis för genomgå en lyckad graviditet och har sitt barn i sin famn, att det helt enkelt var detta som var värt smärtan och vänta på.

Valde ingen kurator, kändes inte rätt för mig.

Anonym (Anonymus123) Trådstartaren

Fri 19 Feb 2021 18:40

#7

Anonym (Anonym010821) skrev 2021-02-19 17:47:37 följande:

Fick reda på om mitt ma vid kub testet 12+5 nyligen. Kändes som att hela världen rasade och att tiden stannade samtidigt. Fick genomgå cyotec hemma. Blödde I 3 veckor. Skulle genomgått en skrapning idag, men jag slutade blöda.ä så Valde att avboka. Väntar på en ny undersökning i nästa vecka. Hade valt skrapning från början, men där och då hade jag svårt att säga något när man är som ett vrak.

Första veckorna grät och sov jag bara. Nu försöker jag tänka att det inte var meningen. Att när jag förhoppningsvis för genomgå en lyckad graviditet och har sitt barn i sin famn, att det helt enkelt var detta som var värt smärtan och vänta på.

Valde ingen kurator, kändes inte rätt för mig.

Tack för att du berättar!
Gråten har lagt sig mycket för mig, men hjärnan spelar mig spratt ibland. 1 vecka sedan jag genomgick medicinsk abort.. Min BM har en bokad tid för mig i slutet av mars (som vi bokade innan allt detta), den tiden ligger kvar på 1177.. undra om det är ett återbesök eller om den försvinner inom kort..

Man ska göra precis det som känns bra för en själv

Anonym (Usch)

Fri 19 Feb 2021 18:46

#8

Hej! Beklagar verkligen, så fruktansvärt. :( Jag har haft två MA men tidiga, v.6 typ. Idag var den första bebisen beräknad. Ta dig tid att vara ledsen! Mitt kom också så där efteråt. Men sen när väl hormonerna gick ur kroppen kändes det sååå mycket bättre. Jag blev liksom klar i huvudet igen. Fortfarande ledsen förstås men på ett annat sätt. Huvudvärken minns jag också, den var hemsk, satt i många dagar.

Anonym (Synd)

Fri 19 Feb 2021 18:49

#9

Anonym (Anonym010821) skrev 2021-02-19 17:47:37 följande:

Fick reda på om mitt ma vid kub testet 12+5 nyligen. Kändes som att hela världen rasade och att tiden stannade samtidigt. Fick genomgå cyotec hemma. Blödde I 3 veckor. Skulle genomgått en skrapning idag, men jag slutade blöda.ä så Valde att avboka. Väntar på en ny undersökning i nästa vecka. Hade valt skrapning från början, men där och då hade jag svårt att säga något när man är som ett vrak.

Första veckorna grät och sov jag bara. Nu försöker jag tänka att det inte var meningen. Att när jag förhoppningsvis för genomgå en lyckad graviditet och har sitt barn i sin famn, att det helt enkelt var detta som var värt smärtan och vänta på.

Valde ingen kurator, kändes inte rätt för mig.

<3

Anonym (Anonym010821)

Sat 20 Feb 2021 17:19

#10

Anonym (Anonymus123) skrev 2021-02-19 18:40:39 följande:

Tack för att du berättar!

Gråten har lagt sig mycket för mig, men hjärnan spelar mig spratt ibland. 1 vecka sedan jag genomgick medicinsk abort.. Min BM har en bokad tid för mig i slutet av mars (som vi bokade innan allt detta), den tiden ligger kvar på 1177.. undra om det är ett återbesök eller om den försvinner inom kort..

Man ska göra precis det som känns bra för en själv

Jag förstår dig verkligen! Detta är en sorg, men jag tyckte det kändes lite bättre nu när gravidhormonerna börjar försvinna. Det tyckte jag var bland det värsta att känna sig gravid och samtidigt genomgår en abort. En sådan enorm tomhet som du tidigare skrev. Jag avbokade aldrig min tid jag hade bokad hos bm, men det hade nog fått svar från sjukhuset som hjälpte med aborten om vad som hänt. För hon hörde heller inte av sig ens?! Har haft så dåligt bemötande av dem genom denna graviditet att jag kommer gå till en annan.

Fick nämligen lite blod på.pappret några veckor tidigare ultraljudet och ville så gärna komma in för Fick en känsla av att något är fel, fast det kan vara "normalt" men det vägrade göra ett ultraljud fast jag ringde fler gånger för mådde så dåligt psykiskt. Så kommer inte gå tillbaka dit.

Angående att försöka bli gravid igen, hade jag samma känsla som dig .. kommer jag ens kunna bli lycklig igen utan att vara gravid?!Vi kommer ta det lite som det kommer. Vet ej om jag haft ägglossning än. Hade vad det kändes som en ägglossning igår tog ett test som visade positivt men var negativt 2 dagar innan. Så jag vet inte om det är det eller fortfarande hcg i kroppen, dock har jag tagit ett gravtest som visar negativt så lite osäkert. Men vi kommer ta det lite som det kommer till en början innan vi försöker igen. Vill inte ha för mycket stress om att bli gravid just nu. För kommer bara bli förstörd om mensen kommer.

Hur tänker du inför nästa graviditet? Kommer du begära fler ultraljud?

Anonym (Beklagar)

Sat 20 Feb 2021 17:33

#11

Beklagar allt du varit med om TS!

Jag har bara gått igenom ett tidigt missfall i v9 så det gör mig ont att höra hur tufft och hemskt det är för er andra som har gått längre i graviditeten.

Vill bara säga att Turners Syndrom är en mild kromosomavvikelse för de allra flesta flickor som föds med det. När jag gjorde min d-uppsats så kom jag i ?kontakt? med ett trettiotal flickor med detta syndrom. Deras största problem tycktes vara barnfrågan då många av dem saknade hela eller delar av det kvinnliga reproduktionsorganen. Karaktäristiskt var att dom alla var korta. Men i övrigt levde nästa alla helt normala liv.

Ville bara inflika det eftersom många är rädda för detta syndrom.

Jag önskar så att du får läka och må bra. Att ni sedan får er efterlängtade trea.

ZipZ87

Sat 20 Feb 2021 18:12

#12

Anonym (Anonym010821) skrev 2021-02-20 17:19:06 följande:

Jag förstår dig verkligen! Detta är en sorg, men jag tyckte det kändes lite bättre nu när gravidhormonerna börjar försvinna. Det tyckte jag var bland det värsta att känna sig gravid och samtidigt genomgår en abort. En sådan enorm tomhet som du tidigare skrev. Jag avbokade aldrig min tid jag hade bokad hos bm, men det hade nog fått svar från sjukhuset som hjälpte med aborten om vad som hänt. För hon hörde heller inte av sig ens?! Har haft så dåligt bemötande av dem genom denna graviditet att jag kommer gå till en annan.

Fick nämligen lite blod på.pappret några veckor tidigare ultraljudet och ville så gärna komma in för Fick en känsla av att något är fel, fast det kan vara "normalt" men det vägrade göra ett ultraljud fast jag ringde fler gånger för mådde så dåligt psykiskt. Så kommer inte gå tillbaka dit.

Angående att försöka bli gravid igen, hade jag samma känsla som dig .. kommer jag ens kunna bli lycklig igen utan att vara gravid?!Vi kommer ta det lite som det kommer. Vet ej om jag haft ägglossning än. Hade vad det kändes som en ägglossning igår tog ett test som visade positivt men var negativt 2 dagar innan. Så jag vet inte om det är det eller fortfarande hcg i kroppen, dock har jag tagit ett gravtest som visar negativt så lite osäkert. Men vi kommer ta det lite som det kommer till en början innan vi försöker igen. Vill inte ha för mycket stress om att bli gravid just nu. För kommer bara bli förstörd om mensen kommer.

Hur tänker du inför nästa graviditet? Kommer du begära fler ultraljud?

Skriver utan att vara anonym nu...
Visst känns det något bättre när hormonerna lämnat kroppen.. jag testade med hcgsticka igår och den är blank. Alltså ska gravidhormoner vara borta. Jag tänker att tiden kanske försvinner från 1177 när det är 1 månad kvar? För RUL tiden försvann när det va 1 månad kvar.

Tycker också att min BM skött detta uruselt,
först boka möte ang nipt och inte ens medverka utan det va en annan bm.. det tyckte jag va konstigt. Sen inte hört av sig alls.. Men antar att detta kanske är rutin? Vilken region tillhör du? Jag tillhör Blekinge.. Förstår att du inte vill gå tillbaka till samma kvinnohälsomottagning... här finns det inte mycket att välja mellan tyvärr..
Tycker det är fel att neka en koll om man är orolig, om det nu kostar skjortan så hade jag gärna betalat som ett hälsobesök på vårdcentralen..

Jag tänker spontant att jag ev vill göra moderkaksprov eller fostervattenprov istället för nipt.. men jag vet inte hur dom ställer sig till kostnaden ang det.. beroende på hur allt med kurator går osv. Är osäker i allt helt enkelt.. Hur tänker du?

ZipZ87

Sat 20 Feb 2021 18:19

#13

Anonym (Beklagar) skrev 2021-02-20 17:33:56 följande:

Beklagar allt du varit med om TS!

Jag har bara gått igenom ett tidigt missfall i v9 så det gör mig ont att höra hur tufft och hemskt det är för er andra som har gått längre i graviditeten.

Vill bara säga att Turners Syndrom är en mild kromosomavvikelse för de allra flesta flickor som föds med det. När jag gjorde min d-uppsats så kom jag i ?kontakt? med ett trettiotal flickor med detta syndrom. Deras största problem tycktes vara barnfrågan då många av dem saknade hela eller delar av det kvinnliga reproduktionsorganen. Karaktäristiskt var att dom alla var korta. Men i övrigt levde nästa alla helt normala liv.

Ville bara inflika det eftersom många är rädda för detta syndrom.

Jag önskar så att du får läka och må bra. Att ni sedan får er efterlängtade trea.

Tack! ${#emotions_dlg.flower}$

Vi fick så lite information från läkaren vi träffade, han sa ni får läsa på 1177.. informationen dom hade där kände väl jag att den gav inte svar på våra frågor och funderingar. Men innan vi skulle göra fostervattenprovet så hade vi ändå bestämt oss för att behålla om det hade visat Turners syndrom. Det vi läste oss till utanför 1177 va lättare att förstå.

tack, jag hoppas också det!

Anonym (...)

Sat 20 Feb 2021 20:14

#14

jag blev tvungen till abort så inte helt samma sak men det slet hjärtat mitt itu. den riktiga sorgen kom en månad efter och jag låste in mig och grät i en vecka. sen har det behövts bearbetas några gånger efter det med sorg som kan komma plötsligt. trodde inte det skulle ta så hårt på mig men det var som något primitivt som bara ville skydda och älska det lilla livet men istället tvingades ta död på det. nu ett år senare har jag i stort kommit över sorgen. tillåt dig att känna allt o var ledsen <3 få ur det ur systemet o hindra inte dina känslor även om de kanske känns irrationella eller nått annat. o ta hand om dig själv och ge dig själv massor av kärlek.

Anonym (...)

Sat 20 Feb 2021 20:19

#15

glömde skriva, är nu gravid igen och det känns jättebra, som en ny chans! men inte helt dum ide att bearbeta och försöka komma över sorgen först o va helt redo för en ny resa! men gör precis som du känner. inget är fel!

ZipZ87

Sat 20 Feb 2021 21:00

#16

Anonym (...) skrev 2021-02-20 20:14:42 följande:

jag blev tvungen till abort så inte helt samma sak men det slet hjärtat mitt itu. den riktiga sorgen kom en månad efter och jag låste in mig och grät i en vecka. sen har det behövts bearbetas några gånger efter det med sorg som kan komma plötsligt. trodde inte det skulle ta så hårt på mig men det var som något primitivt som bara ville skydda och älska det lilla livet men istället tvingades ta död på det. nu ett år senare har jag i stort kommit över sorgen. tillåt dig att känna allt o var ledsen <3 få ur det ur systemet o hindra inte dina känslor även om de kanske känns irrationella eller nått annat. o ta hand om dig själv och ge dig själv massor av kärlek.

Tack för din text! Förstår vad du gick igenom delvis med att känna dig tvingad till abort. Trodde också att jag accepterade läget och att sorgen inte skulle bli så hård men ack så fel jag hade.
Det får ta tid nu helt enkelt, fysiskt så är jag väl redo med att påbörja bebisverkstaden, men jag måste bearbeta allt psykiskt också.. konstigt att säga är att jag på något vis känner mig redo redan psykiskt också..
Min sambo och mina barn tar väl hand om mig och ger mig kärlek <3

Stort grattis till graviditeten och jag önskar dig all lycka framöver

Anonym (Anonym010821)

Sun 21 Feb 2021 13:07

#17

ZipZ87 skrev 2021-02-20 18:12:31 följande:

Skriver utan att vara anonym nu...

Visst känns det något bättre när hormonerna lämnat kroppen.. jag testade med hcgsticka igår och den är blank. Alltså ska gravidhormoner vara borta. Jag tänker att tiden kanske försvinner från 1177 när det är 1 månad kvar? För RUL tiden försvann när det va 1 månad kvar.

Tycker också att min BM skött detta uruselt,

först boka möte ang nipt och inte ens medverka utan det va en annan bm.. det tyckte jag va konstigt. Sen inte hört av sig alls.. Men antar att detta kanske är rutin? Vilken region tillhör du? Jag tillhör Blekinge.. Förstår att du inte vill gå tillbaka till samma kvinnohälsomottagning... här finns det inte mycket att välja mellan tyvärr..

Tycker det är fel att neka en koll om man är orolig, om det nu kostar skjortan så hade jag gärna betalat som ett hälsobesök på vårdcentralen..

Jag tänker spontant att jag ev vill göra moderkaksprov eller fostervattenprov istället för nipt.. men jag vet inte hur dom ställer sig till kostnaden ang det.. beroende på hur allt med kurator går osv. Är osäker i allt helt enkelt.. Hur tänker du?

Jaha då förstår jag, så tråkigt att du även haft liknade bemötande. Men det är är väl så det går till. Men kan tycka man valt yrket som bm och bör ha någon form av bemötande och stöd.Jag tillhör västragötaland bor utanför Göteborg, så det finns ju fler att välja på, får åka längre bara, men det får nog vara värt. Tänker komplettera med en privat klinik också om man inte får den hjälp man vill ha. Här får vi betala nipt själva, så det är tanken att jag ska göra så tidigt det går. Tror säkert jag blir mer orolig om jag kan bli gravid igen.

MA upptäcktes i v15+6, känsliga varnas.

INNEHÅLL