Pappan var onykter vid förra förlossningen- hur ska det kännas vanligtvis?

Det du beskriver låter ju inte vidare normalt alls. Blev det ingen anmälan till soc från bb/bvc? Hoppas du och din son mår bra trots det jobbiga ni gått igenom.

Första tiden med nyfödd. Ja, ni kommer vara trötta båda två. Ni kommer få turas om att ha den lilla på bröstkorgen då de gärna vill vara nära och ha hud mot hud. Kanske att du kommer känna ett behov av att ha den lilla nära dig mer för att få igång amning (om du vill amma).

Önskar dig en bättre och mer normal tillvaro med man och bebis!

Jag kan bara utgå från mig själv, jag kände en stor lycka när våra barn föddes. Trött, men lycklig. Första gången kändes det mer allvarligt också, nu hade vi ansvaret för ett litet knyte, som var helt  beroende av oss.

Jag tycker inte du ska oroa dig, du verkar ha klarat mycket här i livet, och klarat det bra, du var ju i princip ensam med sonen.

Det kommer att bli helt annorlunda för dig denna gång, du behöver inte skämmas för din kille, utan ni kommer att vara lyckliga och stolta när bebisen kommer.

Lycka till!

Det beror på förlossningsskador, bebisens skick och hormoner. 

När jag födde vårt första barn så var jag lycklig men sprack väldigt, en kirurg fick sy ihop både muskler och hud. Sedan hade bebisen mycket gulsot och åt dåligt. Det var många som födde och trångt, jag låg i en sal med många andra, vars bebisar också hade gulsot. Mannen fick inte vara där. Bebisen var tvungen att sola solarium för gulsoten och amningen kom inte igång och jag var tvungen att ge ersättning istället. Men jag var lycklig men hade väldigt ont. De glömde ge mig smärtstillande och jag vågade inte säga till om det för alla var så stressade. Jag var orolig att sova med bebisen bredvid mig och fick skäll av en sköterska för att jag frågade om en egen bädd till bebisen (du är väl ingen gris heller, det är bara grisar som ligger ihjäl sina bebisar). Sedan skrek ändå bebisen mest de första två dygnen så det blev inte mycket sömn ändå. Så jag hade det bra och var lycklig men lite rädd och ensam. 

Andra bebisen så fick jag återigen skador, fick återigen sys av kirurg och bebisen hade återigen gulsot. Men denna gång bedömdes gulsoten inte som så allvarlig så jag fick vara på patienthotell och då fick mannen stanna och sova, men han gjorde ju inte det, eftersom storebror behövde honom hemma. Men det var jätteskönt att sova på eget rum med bebisen och kunna ringa på en klocka om det var något bara. Så jag hade det bra och var lycklig och inte rädd och kände mig heller inte särskilt ensam.