• Nojjig

    Extremt illamående, vad hjälper?

    Är gravid med 3:e barnet och mår som tidigare gånger fruktansvärt illa. Är bara i v.6 och kräks redan.

    Provat primperan, postafen, b6-vitamin, sea-band.. äter lite och ofta.. salta kex.. dricker mycket vatten.

    Känner mig desperat, eftersom jag vet att jag förmodligen kommer må så här i flera månader. Det är som att vara konstant magsjuk fast värre, för här finns ingen lindring efter kräkning.

    Någon som provat akupunktur? Hjälper det?

    Jag vet inte hur jag ska stå ut i detta...

  • Svar på tråden Extremt illamående, vad hjälper?
  • Anonym (HG)

    Har du testat Postafen (åkjuketabletter som finns receptfritt på apoteket)? Hjälpte mig lite med första barnet men inte med andra.

  • Nojjig
    Anonym (HG) skrev 2021-02-28 10:26:50 följande:

    Har du testat Postafen (åkjuketabletter som finns receptfritt på apoteket)? Hjälpte mig lite med första barnet men inte med andra.


    Ja jag tar en varje morgon men kräks ändå tyvärr. Känner mig så ledsen och deppig. Inget är roligt. Jag orkar knappt gå upp ur sängen, nu har jag börjat gå ner i vikt också, men bara 0,5 kg än sålänge. Förra grav gick jag ner två kilo innan det vände med vikten.

    Svårt att dricka när man mår illa av allt. Usch vad ynklig jag känner mig.
  • Anonym (HG)
    Nojjig skrev 2021-02-28 10:56:50 följande:

    Ja jag tar en varje morgon men kräks ändå tyvärr. Känner mig så ledsen och deppig. Inget är roligt. Jag orkar knappt gå upp ur sängen, nu har jag börjat gå ner i vikt också, men bara 0,5 kg än sålänge. Förra grav gick jag ner två kilo innan det vände med vikten.

    Svårt att dricka när man mår illa av allt. Usch vad ynklig jag känner mig.


    Jag gick ner 10 kilo med minsta innan det vände vid vecka 20 någonting. Men jag låg från vecka 4 till vecka 24 i sängen med solglasögon och Ikea-mörkläggnings gardin. Efter det kunde jag vara uppe kortare stunder. Det gick bättre och bättre men jag kräktes till och med under förlossningen. Det är asjobbig och helt jävligt. Men det går tack och lov över (även om det inte är en tröst nu).

    Vi förberedde ingenting inför lillasyskonet. Det var enbart fokus på att överleva. Lite sorgligt så här i efterhand men det går det med. Vi är evigt tacksamma för lille krabaten oavsett hur svinjobbigt det var.
  • Nojjig
    Anonym (HG) skrev 2021-02-28 11:05:12 följande:

    Jag gick ner 10 kilo med minsta innan det vände vid vecka 20 någonting. Men jag låg från vecka 4 till vecka 24 i sängen med solglasögon och Ikea-mörkläggnings gardin. Efter det kunde jag vara uppe kortare stunder. Det gick bättre och bättre men jag kräktes till och med under förlossningen. Det är asjobbig och helt jävligt. Men det går tack och lov över (även om det inte är en tröst nu).

    Vi förberedde ingenting inför lillasyskonet. Det var enbart fokus på att överleva. Lite sorgligt så här i efterhand men det går det med. Vi är evigt tacksamma för lille krabaten oavsett hur svinjobbigt det var.


    Oj låter som du hade det ännu jobbigare. Svårt att föreställa sig. Fick du ingen hjälp? Det jobbigaste för mig är att jag gått från att vara en engagerad glad mamma till sängliggande vrak på kort tid och jag har så dåligt samvete, pappan får ta allt ansvar, hushåll jobb heltid och mycket aktiv trotsig tvååring. Jag bara ligger i sängen och mår SKIT. både psykiskt och fysiskt. Inget känns kul. Är bara rädd och mår illa.
  • Anonym (HG)
    Nojjig skrev 2021-02-28 11:18:57 följande:

    Oj låter som du hade det ännu jobbigare. Svårt att föreställa sig. Fick du ingen hjälp? Det jobbigaste för mig är att jag gått från att vara en engagerad glad mamma till sängliggande vrak på kort tid och jag har så dåligt samvete, pappan får ta allt ansvar, hushåll jobb heltid och mycket aktiv trotsig tvååring. Jag bara ligger i sängen och mår SKIT. både psykiskt och fysiskt. Inget känns kul. Är bara rädd och mår illa.


    Jag fick hjälp! Jag testade två olika mediciner på recept (kommer inte ihåg namnen) men de fungerade inte. Det fungerade ganska bra när jag låg stilla och jag fick i mig vaniljglass och vaniljyoughurt. Därför beslutade läkaren att jag skulle vara sjukskriven och vara stilla för då gick det hyfsat och jag slapp bli inlagd. Det är begränsat vad sjukvården kan göra i det läget. Jag fick träffa läkaren en gång i månaden. Fick gå på extra ultraljud för de trodde barnet var litet (men det var hen inte visade det sig efter förlossningen). Jag gick de sista 20 veckorna upp 30 kg från invägningen så jag tog in allt på sluttampen. :)

    Allt går att göra sig igenom! Gäller bara att ge sig fan på att klara det.

    Nu har jag för övrigt ett litet barn som nästan enbart vill ha vaniljglass... ;)
  • Nojjig
    Anonym (HG) skrev 2021-02-28 11:26:19 följande:

    Jag fick hjälp! Jag testade två olika mediciner på recept (kommer inte ihåg namnen) men de fungerade inte. Det fungerade ganska bra när jag låg stilla och jag fick i mig vaniljglass och vaniljyoughurt. Därför beslutade läkaren att jag skulle vara sjukskriven och vara stilla för då gick det hyfsat och jag slapp bli inlagd. Det är begränsat vad sjukvården kan göra i det läget. Jag fick träffa läkaren en gång i månaden. Fick gå på extra ultraljud för de trodde barnet var litet (men det var hen inte visade det sig efter förlossningen). Jag gick de sista 20 veckorna upp 30 kg från invägningen så jag tog in allt på sluttampen. :)

    Allt går att göra sig igenom! Gäller bara att ge sig fan på att klara det.

    Nu har jag för övrigt ett litet barn som nästan enbart vill ha vaniljglass... ;)


    Ok lergigan och primperan troligen. Hjälper inte mig heller.

    Jag känner mig så klen, vill bara fly bort från detta men det går ju inte. Bara att försöka stå ut. En dag i taget.

    Ja de vänjer ju sig vid smaker i magen sägs det
  • Anonym (Mår illa)

    Står i fass om ondansetron; "Du bör inte använda Ondansetron Teva under graviditetens första tre månader (första trimestern). Anledningen är att Ondansetron Teva kan öka risken något för att ett barn föds med läppspalt och/eller gomspalt (öppning eller delning i överläppen eller gommen). Om du redan är gravid, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du tar Ondansetron Teva. Om du är en kvinna i fertil ålder kan du få rådet att använda preventivmedel."

    Så vågar inte heller äta den, får försöka stå ut i illamåendet

  • Anonym (D)
    Anonym (Mår illa) skrev 2021-03-01 10:57:50 följande:

    Står i fass om ondansetron; "Du bör inte använda Ondansetron Teva under graviditetens första tre månader (första trimestern). Anledningen är att Ondansetron Teva kan öka risken något för att ett barn föds med läppspalt och/eller gomspalt (öppning eller delning i överläppen eller gommen). Om du redan är gravid, tror att du kan vara gravid eller planerar att skaffa barn, rådfråga läkare eller apotekspersonal innan du tar Ondansetron Teva. Om du är en kvinna i fertil ålder kan du få rådet att använda preventivmedel."

    Så vågar inte heller äta den, får försöka stå ut i illamåendet


    Min dotter fick inte det. Och min läkare hävdade att risken var högre om jag inte fick Ondansetron då min kropp hade gått in i svältläge, men det beror ju på vilken grad hyperemesis man har.
  • Anonym (HG-syster)

    Ondansetron. Från start.

    Inläggning - vätske- och näringsdropp.

    Piggelin o nyponsoppa ibland (enda sakerna jag fick i mig).

    Bra BM-kontakt.

    Legat inlagd sammanlagt veckovis med Hyperemesis medan jag väntade båda mina barn. Vätskedropp var det som hävde illamåendekänslan mest tror jag, för det tog bort feberkänslan som jag fick i samband med uttorkningen...

    Det borde finnas stödgrupper för det i dag. De var min livlina till att behålla ngn form av mod uppe...

  • Anonym (Mår illa)
    Anonym (HG-syster) skrev 2021-03-01 12:39:51 följande:

    Ondansetron. Från start.

    Inläggning - vätske- och näringsdropp.

    Piggelin o nyponsoppa ibland (enda sakerna jag fick i mig).

    Bra BM-kontakt.

    Legat inlagd sammanlagt veckovis med Hyperemesis medan jag väntade båda mina barn. Vätskedropp var det som hävde illamåendekänslan mest tror jag, för det tog bort feberkänslan som jag fick i samband med uttorkningen...

    Det borde finnas stödgrupper för det i dag. De var min livlina till att behålla ngn form av mod uppe...


    Jag ska beställa tid på vårdcentralen i morgon, jag får i mig hyfsat med vatten så jag tror inte inläggning blir aktuellt tyvärr.. hade varit skönt på nått vis eftersom jag har sådan ångest av illamåendet, det ligger så nära för mig.. gråter om nätterna och ligger i sängen på dagarna och bara försöker överleva.. men samtidigt vill man ju undvika sjukhus pga covid.

    Jag känner mig precis som jag har feber, fast jag inte har det, kallsvettas om nätterna. Får panik och vill bara fly men det går ju inte. Ingen förstår hur jobbigt det är. Jag ska kolla upp stödgrupper tack för tips!

    Hur länge mådde du så extremt illa? Jag har mått illa från plus men blir värre och värre är i v.8 nu.
  • Anonym (HG-syster)
    Anonym (Mår illa) skrev 2021-03-10 16:07:09 följande:

    Jag ska beställa tid på vårdcentralen i morgon, jag får i mig hyfsat med vatten så jag tror inte inläggning blir aktuellt tyvärr.. hade varit skönt på nått vis eftersom jag har sådan ångest av illamåendet, det ligger så nära för mig.. gråter om nätterna och ligger i sängen på dagarna och bara försöker överleva.. men samtidigt vill man ju undvika sjukhus pga covid.

    Jag känner mig precis som jag har feber, fast jag inte har det, kallsvettas om nätterna. Får panik och vill bara fly men det går ju inte. Ingen förstår hur jobbigt det är. Jag ska kolla upp stödgrupper tack för tips!

    Hur länge mådde du så extremt illa? Jag har mått illa från plus men blir värre och värre är i v.8 nu.


    Jag är så ledsen att berätta det, men med första mådde jag illa fram till förlossningen och med andra orakade det i vecka 26. Jag kräktes upp till trettio ggr/dygn fram till dess ungefär med båda, därefter minskade kräkningarna vid första graviditeten medan de faktiskt upphörde gradvis under andra. Det är utan tvekan det absolut värsta jag genomgått i hela mitt liv, o jag har tyvärr inte riktigt återhämtat mig än, såhär ett decennium senare...

    Jag var som extremt åk-/sjösjuk oavbrutet och minsta lilla fick mig att kräkas. Det kunde vara ngt så enkelt som ett ljud eller skiftning i ljus. Allt som störde min zon jag behövde hålla mig i för att inte kräkas. Nätterna var vidriga och ångesten på max. Med andra tiggde och bad jag om abort, men läkarna på KK var faktiskt väldigt hjälpsamma i det o sade att de inte utförde det på nätterna, och när gryningen kom kändes det lite lättare igen...

    Feberkänslan var påtaglig hela tiden pga uttorkning. Nu fick jag knappt i mig vätska, men ändå, uttorkning kommer snabbt, så var ändå observant på det!

    Önskar dig all, all lycka till. Verkligen. Önskar jag kunde hjälpa dig, för jag minns så fruktansvärt väl hur förfärligt det var!
  • Nojjig

    Jag fick missfall i v12! Fostret hade inte utvecklats efter v.5-6 så låg och spydde 8 veckor i onödan. Efter det blev jag gravid en gång till inga symtom och även då missed abortion, fördröjt missfall i v.8

Svar på tråden Extremt illamående, vad hjälper?