Separera trots alla känslor kvar..
Vi var tillsammans i två år. Haft det fint tillsammans.
För tre månader sen diskuterade vi, och kom fram till att allt eftersom förhållandet framskridit har våra olikheter blottats.
Första halvåret kändes det mest som vi inte hade annat än likheter. Men sedan har olikheterna kommit ifatt oss.
Egentligen i allt är vi helt olika. Hon älskar natur, jag trivs bättre i stadsmiljö och puls. Hennes dröm är hus på landet, min är en fin lägenhet centralt. Hon värdesätter inte jul.och andra högtider, jag tycker de har en given plats i mitt liv. Så här fortsätter det i oändlighet.
Vi kom fram till att det klokaste för bådas del är att vi går vidare på varsitt håll, vi är helt enkelt för olika.
Med det sagt, både hon och jag har alla känslor kvar för varandra. Idag flytttade vi till våra nya boenden. Det gör så ont, jag saknar henne så att det går att ta på känslan.
Tårar hela dagen från båda. Känns som att en del av mog själv tagita ifrån mig. Hon känner linadant.
Vi har bestämt att inte klippa allt direkt, utan göra det mjukt och försiktigt. Vi ska ses ibland, ha kontakt på telefon, även fortsätta vara intima tillsammans. Dock är båda medvetna att det kan inte fortsätta för alltid, utan det måste få tona ut.
Min fråga till dig/er som gjort nåt liknande är, kommer det sluta göra så fruktansvärt ont, dör känslorna ut med tiden? Det.är tortyr mot båda oss att behöva vara ifrån varandra på det här viset, trots att jag är medveten om att det.är första dagen.