Planera graviditet under pandemi?

Nu är jag redan gravid i första trimestern och jag tänker att ingen vet hur länge vi kommer ha en pandemi, och livet kan inte stanna bara för det. Man vet inte vad som väntar en och en graviditet kan lika gärna vara omöjlig senare.

Man beställer ju inte bara ett barn.

Gällande vaccin så kommer jag givetvis inte ta det under graviditeten då det inte rekommenderas, jag var påväg att få det innan jag visste att jag var gravid men tyvärr hann jag inte. Men å andra sidan gäller det att vara försiktig (oavsett om man är gravid eller inte) och följa de rekommendationer som finns så ska det förhoppningsvis gå bra.

Vi planerar att påbörja försök till graviditet i maj.

Vi har tidigare väntat av andra anledningar och vill därför inte vänta längre.

Jag har ingen oro inför att bli smittad som gravid då vi hittills i princip isolerat oss totalt. Den enda kontakt vi har med andra människor är antigen på avstånd utomhus eller andra som också isolerat sig. För oss är det inget problem att fortsätta leva så ett tag till pga graviditet.

Dock har jag ju hopp om att många är vaccinerade till hösten, och att jag av den anledningen som eventuellt gravid inte kommer behöva vara lite mindre försiktig.

Det jag kan känna oro inför är förlossning och läkarvård i ett akut läge (eventuell förlossningsskador som missas och behöver åtgärdas spelar inte så stor roll eftersom vårdskulden är så pass stor att jag måste vänta flera år med barn om jag skall gardera mig för det).

Gällande arbete så har jag inga problem att gå på gravpenning om jag skulle bli avstängd. Vilket inte är särskilt troligt.

Jag tänker att man helt enkelt får tänka att pandemin kan vara lika illa som nu hela graviditeten och första tiden med bevis. Känns det okej för mig? Om ja, kör, om nej, tänk efter ett extra varv.

Pandemin kan absolut pågå länge, men samtidigt kan man ju känna att det är värt att vänta in vaccinet. Samtidigt så kommer som sagt troligtvis de flesta andra vara vaccinerade.

Vi bestämde oss för att börja försöka i maj förra året, vilket vi bestämde innan pandemin. När den sedan slog till så körde vi på ändå eftersom vi är lite äldre. Två missfall hann vi med och nu är jag gravid igen, jättetidigt. Det fanns inte en tanke hos oss att vänta, just eftersom vi inte är jätteunga. Vi förstod också att pandemin inte skulle försvinna inom ett år. 

Jag hade heller inte planerat att ta vaccinet eftersom det hade betytt uppehåll på värdefulla månader. Nu hann jag bli gravid innan så nu är det ju inte mycket att fundera över, än så länge. 

Jag tar illa upp när en del säger att det är själviskt att planera barn nu. Alla har inte tiden på sin sida. Och som (Jag) här ovanför säger, man beställer inte ett barn. Vårdskulden kommer finnas kvar länge till, så det går inte heller att invänta.