Varför öppnar sig alla för mig?
Jag vet inte varför, men av någon anledning tycks jag inge förtroende för människor omkring mig, vilket ju är väldigt smickrande. Ibland kan det dock nästan bli lite obekvämt när kollegor på jobbet, som jag verkligen bara har en yrkesmässig relation med, plötsligt öppnar upp och vill prata om sina innersta bekymmer.
Jag har varit med om det ett antal gånger nu och vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Bland annat var det en manlig kollega, som jag tidigare bara haft samtal kring jobbet och lite ytligt snack på fikarasten med, som en dag knackade på min dörr och ville prata om sin psykiska hälsa. Han var nära att gå in i väggen och sa att han kände förtroende för mig och därför ville prata. Vi hade ett jättefint samtal men det blev ganska djupt och det kändes surrealistiskt på något sätt att helt plötsligt få veta så mycket om hans "privata jag". Han sa att han ville prata med mig för att jag inger ett sånt lugn och det är ju jättefint att han känner så.
Nu har en annan kollega, denna gång en kvinna i min egen ålder, börjat ta kontakt på ett mer personligt plan och berättade bl.a. att hennes man ville skiljas osv. Vi har tidigare också bara pratat jobb med varandra.
Å ena sidan är det väldigt smickrande att flera vänder sig till mig, för uppenbarligen förmedlar jag något som får folk att känna förtroende. Om jag kan hjälpa någon att må aningens lite bättre i ett pågående kaos är det ju fantastiskt. Men, å andra sidan gör det dels att jag får en märklig relation till mina kollegor (jag känner till saker som ingen annan gör typ) och det blir svårt att upprätthålla en strikt "jobbrelation" efter dessa djupa samtal. Och det tar en del energi från mig så klart, att försöka lyssna, stötta och vara förstående.
Jag har inte hjärta att säga ifrån - kanske har de gått länge utan någon att prata med och så vänder de sig till mig som sista utväg? Men hur 17 gör man för att inte själv gå under?
Kan tillägga att jag har ett rent administrativt kontorsjobb, så jag har ingenting i min yrkesroll som skulle signalera att jag är nån man kan vända sig till när man mår dåligt eller har problem.
Hur skulle ni göra om någon ytlig bekant vill prata om svåra saker och du slits mellan viljan att hjälpa till och önskan att inte behöva bära andras tunga "hemligheter"?