6-månaders missnöjd med det mesta..

Hej kära ni!

Jag är nog inte ute efter så mycket tips egentligen.

Mer bara, en kram? Lite igenkänning? Som får en att känna sig lite mindre ensam förhoppningsvis.

Jag hoppas, och tror, att vi alla som är nyblivna föräldrar respekterar att man är rätt skör vad gäller sitt föräldraskap, och ingen mår bra av att bli nerklankad på eller få syrliga kommentarer. Var vänlig respektera det ??

Obs LÅNGT INLÄGG!

Jag älskar min 6-månaders dotter över allt annat på jorden. Men sen den dagen hon föddes har hon varit missnöjd med i princip allt. Och då menar jag allt... byta blöja, bada, åka bil, ligga ner, sitta i knät, åka vagn, sitta vaken i bärsele eller bärsjal osv... listan kan göras lång.

Tackolov har både jag och min sambo varit hemma hela tiden tillsammans, annars vet jag ärligt talat inte hur någon av oss hade klarat det utan att bryta ihop.

Bland mina vänner vågar jag inte riktigt poängtera exakt hur kämpigt det är periodvis, för är så rädd att framstå som någon som låter naiv och typ ?trodde du det skulle vara lätt att få barn?.

Jag vill säga att jag verkligen, hur oförberedd man än är när det väl kommer till kritan, verkligen hade en ganska realistisk bild av hur livet med bebis kan se ut. Jag såg inte framför mig att jag skulle kunna flänga runt överallt o dricka latte o vara pigg direkt. jag var tex inställd på att bebis säkert vill bli buren, kanske dissa vagnen osv.

Mycket riktigt så har vår dotter sen dag 1 velat sitta i bärsele och sova.

Detta är fortfarande det enda sättet vi föräldrar kan få henne att sova om dagarna,

Försöker vi med nåt annat blir hon rasande.

Sen 3 månader tillbaka kan hon ligga ner på natten i sitt babynest. De första tre månaderna fick vi bära henne hela nätterna eller så sov hon på en (inte så konstigt, förstår deras närhetsbehov)

Jag är ödmjuk inför att det första året är tufft med mkt utvecklingssprång som sker osv.

Men trots att vi båda är hemma hinner man knappt gå på toa vissa dagar känns det som.

Att tex diska två använda flaskor (hon äter ersättning) kan ta typ EN TIMMA om man har henne själv pga sätter vi eller lägger henne ner blir hon oftast rasande.. det börjar bli lite bättre nu när hon lärt sig att sitta bra och kan vara ?nöjd? i kanske fem min... men då får man ju prioritera att tex hinna värma mat och få i sig.

Då kan man ju tänka att det låter praktiskt med bärsele eller sjal så man har ?händerna fria? som alla säger.

Men hon blir SÅ ARG om hon sitter i den när det inte är sovdags. Det går liksom inte att bara gå omkring med henne i den... så det går ju bort.

Kvällarna de senaste .. två månaderna? Har varit fruktansvärda. Jag får nästan ångest av att tänka på det. Vi har tålmodigt testat allt. Ändå tar det ofta minst två timmar innan hon kommer till ro.

?Lägg barnet innan det blir trött!? Läser man .. ja då blir hon rasande istället

.. vi försöker då lägga henne när hon visar första subtila trötthetstecknet - rasande

Lägga när hon är tydligt trött - rasande

Osv.

?Ha tydliga rutiner!? Läser jag någon annanstans. Jag vet jag inte hur jag ska förklara men det går inte att ha några rutiner med vår dotter på det sättet. För en kväll är hon jättenöjd med något man gör och nästa kväll blir hon arg och ledsen över samma sak.

Vi uppfinner hjulet flera gånger i veckan känns det som.

Både jag och min sambo uppfattar vår älskade dotter som väldigt nyfiken och viljestark. Som om hon har så mkt att upptäcka att hon inte vill missa en sekund.

Hon blir ofta nöjdare när någonting händer, man åker iväg på en utflykt osv.

Men där har vi ju problemet med att transportsträckan istället blir fruktansvärt jobbig.

Hon skriker alltid alltid i bilen.

Samma där har vi försök att åka när hon är nyvaken o glad - funkar inte.

När hon är lagom trött - funkar inte

När hon är jättetrött så hon borde däcka gott - funkar inte

Det är verkligen alltid vredesutbrott, har man tur somnar hon efteråt men har man otur gör hon inte det.

De få gånger vi åkt längre än 1 timma så måste vi stanna så fort hon vaknat igen (om hon somnar) och ta upp henne i kanske en halvtimma. Annars blir hon... otröstlig.

Jag vill säga att självklart så gör man ju allt detta, man uppfinner hjulet och vaggar och bär och tröstar för det absolut viktigaste är att vår dotter får känna sig trygg och nöjd. Men själv håller man halvt på att gå under.

Att inte ens kunna lägga sig båda två raklånga på sängen i 15 min tillsammans .. vi gör det mesta i skift. Äter oftast i skift för det är inte alltid hon har tålamod att sitta i knät eller stol vid matbordet.

De gånger vi varit hemma hos någon (är ju en pandemi...) så är det inte så mkt ?umgås tillsammans? utan oftast får nån av oss stå o vagga i bärselen i ett annat rum med white noise på

Vi misstänker hon precis klivit in i halvårssprånget nu då hon vaknar ca 1 gång i timman ca 22-03... och nu senaste två veckorna har jag och min sambo varit sjuka i covid. Så ni förstår att energin ligger på minus..

Jag vet inte vad jag vill säga med denna tråden... jag skulle kunna ta upp säkert tio exempel till på när hon är så missnöjd att vi blir helt förtvivlade.

Jag behöver nog bara en kram. Och inte så mkt tips och råd tack...