Bulimi och gravid

Jag har inte haft bulimi men hade hyperemesis under min graviditet. Fick inte behålla mycket mat och förlorade 10 kg innan jag började gå upp. Jag var orolig för barnet och att barnet skulle få men men det är ingenting som visat sig än iallafall. Däremot så brukar sjukvården börja oroa sig runt vecka 20 (för lagren i mamman tar slut tillslut om hon inte får fyllt på).

Men med det sagt så är det självklart inte bra att kräkas. Barnet behöver sin näring och förtjänar att få de bästa förutsättningarna. Ditt mål om att sluta kräkas helt under graviditet (och du borde lägga till under amningsperioden om du tänkt amma) är absolut det du ska sträva efter! Sen tar du nästa delmål efter det.

Jag kräktes så mycket av graviditeten att jag inte orkade kråkas efter hetsätning som gravid. Till slut kom blev ångest mindre och jag lyckades med tiden hetsäta mindre onyttiga saker.

Jag blev gravid första gången för 9 år sedan och efter att jag lyckades bryta kräkandet under graviditeten har sjukdomen bytt fas. Jag överäter ofta, men har verkligen förbjudit mig själv att kräkas och ångesten efter hetsätning har blivit mildare. Det går lättare över och att vila i det ger mig någon slags tröst. Helst vill jag sluta hetsäta och kanske händer det någon gång. En skillnad på senare tid är att jag inte längre är sugen specifikt på socker utan bara känner ett allmänt tomrum som jag vill fylla genom att tugga. Även denna känsla går över. Ibland genom att bara vänta, ibland genom att städa lite eller borsta tänderna.

Hej,

Tack för ditt svar HG, det lugnar mig lite. Självklart är målet att inte kräkas något mer från och med nu. Jag äter och behåller mat varje dag och har jag en dålig dag, som idag kompenserar jag med en extra frukt eller macka och dricker mycket vätska. Jag är bara så jävla rädd vad jag kan ha utsatt mitt barn för...

Olyckssyster, men ditt barn föddes friskt och graviditeten gick bra i övrigt?

Ja, men båda var ganska små vid födseln. Det är dock alla bebisar i deras fars familj, så det kan ju ha varit genetiken.

Vad kan du se för vinster med att faktiskt prata med din barnmorska?

Du är inte hemsk och misslyckad men du har en hemsk sjukdom som får dig att känna så.

Jag tycker verkligen att du ska våga berätta för barnmorskan om dina problem. Eller någon annan du har förtroende för. Dels för att få stöd och hjälp med den mentala biten, men också för att det är så viktigt att de håller koll på dina värden, framförallt ditt kalium!

Du är inte den första gravida med en ätstörning som barnmorskan har träffat.

Grattis till bäbisen och hoppas du hittar strategier för att hantera den ångest som orsakat bulimin. Även för din egen skull!

Jag vet faktiskt inte varför det känns så hemskt att prata med min BM... Jag skäms bara så otroligt mycket för att jag låtit det gå så långt redan. Dock är det inte alls på samma nivå som före graviditeten och det är jag tacksam och stolt över. Jag har rutinultraljud om tre veckor ungefär och får väl veta då kan ifall bebis fortsatt ens lever eller så...

Tänker dock att det finns andra kvinnor som knappt får behålla mat under en hel graviditet, medan jag ändå äter varenda dag och behåller mat varenda dag. Jag har även gått upp omkring 5 kg än så länge, så undernärd bör jag inte vara...

Usch vad det tär på mig tankarna om mig själv och vad jag kan ha utsatt mitt eget barn för. Nya tag imorgon...

Som du säger så kan folk kräkas hela graviditeten och ändå få friska barn men...

Hur tänker du hantera ätstörningen efter förlossningen? Vad du än gör så lär du behöva hjälp i framtiden och för ditt barns skull så är det nog bäst att söka hjälp nu. Det kan vara lång kö.

Tror inte att du skadat barnet men det tär ju på din kropp ändå. Som ska vara stark nu och senare.

Jag vet faktiskt inte... Jag har tidigare inte förstått hur sjuk jag är förrän graviditeten. Jag har före graviditeten gått ner massor i vikt, men inte reflekterat desto mer hur det påverkar mig. Det är först nu i graviditeten som jag har insett vad fan jag gör mot mig själv..

Nej, idag är min sista ?dåliga dag?. Jag kommer ta det dag för dag, men nu räcker det...

Uppdatering dagen efter: det går över förväntan bra. Jag och sambon ska precis ut och promenera efter middagen, vilket jag tror kommer lätta ångesten. Haft jättejobbiga tankar och ångest, men mitt mål är satt och jag har en sån stor motivation i form av bebis som behöver en frisk mamma. Jag håller i och håller ut

Det är en be strategi att aktivera sig enligt min erfarenhet. Bara få tiden att gå så lägger sig ångesten. Jag har kört med promenad, meningslöst tittande på svtplay, ringa någon och prata om vad som helst etc

Olyckssyster, ja verkligen. Jag har haft en jättebra dag helt ärligt, trots jobbiga tankar. Jag har hållit igång med något hela dagen, allt från städning till trädgårdsskötsel till promenader. Har ett helt annat fokus än igår och det känns som att det finns hopp framåt. En dag i taget, idag var en bra dag.

Bra jobbat! <3