Jag dräper mig ekonomiskt medan sambon lever livet...

Javisst, det bästa är förstås att spara innan. Men tänk dig att du HAR sparat kanske 100-120000 som ska täcka upp inkomstbortfallet under din föräldraledighet. Sen när de pengarna är slut och det är dags för dig att börja jobba igen kommer maken på att det här med barn var ju jobbigt och tråkigt och inte sover de, så nej, sin del kommer han minsann inte ta. Då har du kanske 4-6 månader kvar innan barnet kan börja förskola och du behöver ju ha tak över huvudet och mat på bordet åt ditt barn och din familj även under den tiden. Då kan det ju vara lite svårt att trolla fram 100 lax till bara sådär.

Ja? Och eftersom man inte kan leva på luft under det året, måste ju pengarna tas någonstans ifrån. Att vara hemma MER än ett år har aldrig varit tal om, det handlar om att spara och snåla för att på något sätt finansiera boende och mat till barnen och mannen, och i sista hand även till sig själv, under det året (eller halvåret om mannen tar sitt ansvar)

Återkom när du själv provat att vara utan lön ett år samtidigt som räkningarna ska betalas som vanligt och mannen kräver ny hemelektronik, fler streamingtjänster och dyra hobbies.

För att det är väldigt dyrt såklart! Den exakta kostnaden beror dels på hur stort inkomstbortfallet blir, och dels på om mannen tar ut sina dagar eller låter mamman lösa det bäst hon kan genom att spara på dagarna. Ett inkomstbortfall på 20000 i månaden är inte ovanligt om mamman måste klara sig på 3-4 fp-dagar i veckan för att få det att räcka tills barnet kan börja förskolan. Det blir en kvart miljon. Det kanske du kunde hosta upp utan problem men många kan inte det.

Jag har tagit upp detta med honom många gånger. Blir ingen förändring. Som jag skrivit tidigare är han av synen att jag får väl köpa på kredit om jag inte har råd, han tycker kläder till barnen är onödigt så länge deras kläder inte är trasiga. Är byxorna för korta kan man dra strumporna utanpå.

Blanda aldrig in svärmor i något.

Blanda aldrig in svärmor i något.

Håller med till 100%

Varför måste man ränna till mamsen / svärmor för att få medhåll?

Jag börjar bli arg här någonstans!

För det första skulle jag kräva att gemensamma kontot låg på Din bank eller så att det var lika tillgängligt tillgängligt dig. Annars slutar du stoppa in pengar där.

Sen tänker jag mig flera olika sätt att få honom att förstå att barn som växer behöver kläder istörre storlekar.

En är att engagera nära och kära. Avslöja honom. Åtminstone tala förtroligt med svärmor, eller vem det nu kan finnas som kan hjälpa dig att ändra hans syn på det. Var beredd att visa upp svart på vitt hur det ser ut med ekonomin:: hur mycket pengar har du lagt på kläder och skor till barnen, hur många plagg osv, att det är normalt och rimligt. Jämför gärna med andra föräldrar så att du har exempel att dra. Berätta att han inte betalat sin del på många år. Låt honom inre slingra sig med att du överdriver problemet, visa svart på vitt.

Den andra planen är att du börjar sno av hand kläder. Sy in och sy upp dem så att de blir lite för små. Se till stt vara med när han tar dem på sig igen, och se till att använda hans argument för barnen emot honom! Bara att dra upp strumporna, bara att in böja sig fram så lång att för korta tröjan visar magen. Eller håll in magen i trånga skjortan

Jag hoppas så på andra planen!

Alltså, de flesta vuxna dör nog hellre än att vända ut och in på sin relation och sin ekonomi inför föräldrar. Det finns en anledning till att man går till utomstående för råd, som även har utbildning i att hantera konflikter och inte är partiska per default.

Är så ojämt ekonomiskt hos oss.

Jag tjänar mer än min sambo men har ändå aldrig pengar kvar. Jag får betala för både mitt barn och hans barn. Köpa kläder, skor etc för att han aldrig gör det. De går i för små kläder och skor tills jag handlar. Sedan lovar han att swisha men gör det aldrig. Barnen bor heltid hos oss och han får ut både barnbidrag och underhållsstöd plus omvårdnadsbidrag för ena barnet. Han har ca 7500:- bara för det för barnen fast det är jag som handlar allt och sköter allt den omvårdnad han får bidrag för.

Detta har lett till att jag har en ganska stor kredit hos Klarna jag får betala varje månad. Lägger ca 4000:- dit varje månad. Men den fylls ju på på nytt..

Jag har i princip 0:- på kontot när räkningar är betalda så får tigga pengar av sambon till att tanka bilen så jag tar mig till jobbet. Jag betalar försäkring för vårt gemensamma barn. Betalar kläder till alla barn. Det faller oftast på mig att handla varje gång då jag slutar senare än sambon och han hämtar på förskola. Vi har ett matkonto som inte räcker varje månad så jag lägger nog 3000:- extra där varje månad på mathandling.

Känns som en ond cirkel. Jag står för alla presentinköp. Köper i princip alla julklappar. Köper presenter till konpiskalas osv.

Han själv säger att han inte har några pengar men råkade se hans telefon när han skulle kolla sitt saldo och då hade han närmare 60 000:- på ett sparkonto. Han kan utan problem köpa dyra verktyg eller prylar för 5-6000:- när han känner för det. Häromdagen gick diskmaskinen sönder och han beklagade sig hur vi ska ha råd. När jag sa att vi får ta den på kredit åkte han och köpte den och sa att han betalade hela direkt, att det kostar så mycket med krediter. Jag kan inte ta fram 5000:- från ingenstans som han. Jag har 0:-. Det är nu 9/5 och jag har 10:- på kontot.

Han säger jämt att han inte kan fatta hur vi har så lite pengar. Samtidigt som han dagen efter går och köper en bubbelpool för 4000:- eller en robotgräsklippare för 8000:-.

Jag tycker detta känns så orättvist. Jag fick använda upp alla mina dagar till föräldraledighet för att ha råd. De flesta krediterna drog jag på mig då, för att ha råd med allt under föräldraledigheten. Medan han nu ska vara ledig hela sommaren och ta ut fp då. Jag får ta all vabb både för mina och hans barn. Får ta tandläkarbesök, sjukgusbesök och BVC besök. Han jobbar alltid. Klämdagar och dagar som förskolan har stängt får jag ta ledigt utan betalt.

Jag känner att jag hade velat separera. Men med min ekonomiska situation funkar det inte. Jag har inte råd att betala flera tusen på krediter och en hel hyra etc. Kommer ta år innan jag betalat bort allt...

Känns som ett djupt svart hål. Vad gör man!?