Finns det situationer som dessa?

Jag har varit med här på familjeliv sedan 2001 med olika nick. Det här var en av de märkligaste frågorna hittills. 

Nej, det är inte fel om tonåringen är med på det.

Om det skulle vara fel, så ja, då rör det ju enbart ditt barn och då får du tänka ett varv till, men det innebär inte att det är fel ändå.

Det är i te så långt mellam de andra städerna heller (längre dock) vilket ju var själva poängen. Man får väl utgå från att ts i te menar att hon bor vid en gräns och pappan bor i närmaste staden på andra sidan gränsen. I så fall är det ju inga större konstigheter

Är väl inga konstigheter, beror på hur långt bort och hur länge. Och hur vettig pappan är!

Men barnet är ju nästan vuxet. Tycker inte det är skandal.

Precis.

16-aringar kan fortfarande behova sina foraldrar. De gor fortfarande ogenomtankta saker, som att folja med killar hem efter fester (och naivt tro att de bara ska snacka och forsent inse att killen, nar de val kommit hem till honom, insisterar pa sex). De kan falla for grupptryck och komma i fel sallskap. Kanske borjar roka? Dricka pa fester och kanske inte kunna hantera det? Kroppshetsen kanske gor att nagon overvager att operera brosten? Man har sina forsta riktiga forhallanden (och kanske behover stod eller bara prata om det?). Tonaringar kan ocksa sla bakut nar de forsoker hitta sig sjalva. Har da pappan en ny kan det skara sig mellan dem (och aven med pappan, trots att han kankse inte har nagon ny). Da hade den dar extra foraldern, som rymt och overgivit en, varit bra att ha (men den mojligheten finns da inte).

Sen alla minnen man gar miste om sasom jular, midsommar, pask, fodelsedagar och annat. Den foraldern kommer inte att vara en del av barnets roliga minnen fran dessa helger. En kompis, vars ena foralder ar utlandsk, sa en gang att hon skulle aldrig valja en partner fran ett annat land eftersom hon sorjde att hon inte hade lika bra kontakt med sin farmor som sin mormor. De akte och halsade pa flera veckor varje ar, men hon kande anda att den nara kontakten, att kunna traffas oftare osv. blev forstord pga avstandet, sa hon skulle aldrig vilja utsatta sina egna barn for nagot sadant.

Sen har det viss betydelse varfor foraldern vill overge och inte vara en del i barnets vardag. Som nagon annan skrev, att bygga upp en lonsam verksamhet i London och dessutom endast vara en kort flygresa bort, det kanske gynnar familjen (och barnet) pa sikt. Men att svansa efter nagon utlandsk kille till hans hemland for att man ar saaaaa kaaaar, det hade varit att overge barnet for att "nagot roligare" dok upp. Det visar att man inte bryr sig om barnet, utan den nye tillfallige karleken ar viktigare an ens eget barn. Valdigt stor skillnad.

Tank dig for innan du gor dina val. Har du val varit borta kan du sen inte forvanta dig att barnet star med oppna armar och tar emot dig den dagen du bestammer dig for att komma tillbaka eller halsa pa. Du ar helt enkelt inte i barnets liv och barnet tanker inte pa dig sasom du tanker pa barnet. Tank over konsekvenserna ur alla aspekter innan du gor ditt val.

Känner likadant. Många pappor jag vet vår utomlands medan mammorna tar ensam vårdnad i vårat land. De är skilda.

Då kan väll mammor vara utomlands likaså?

Spyr alltså. Du svarar bara på de som håller med dig lite. Du har redan fått massor av svar på varför du inte bör flytta utomlands medan du har ett omyndigt barn. Vad ska du göra utomlands som är viktigare än din dotter? För gissar att det är du som haft dessa skrämmande trådar tidigare. Fattar att du tröttat på din situation, men din dotter ska väl ändå inte behöva betala ett sådant dyrt pris för det? Du tror inte att hon kommer att känna sig fruktansvärt övergiven? Oälskad? Men du kanske tycker att det är värt det så att du får känna lite fri och resa runt?

Det är klart att det förekommer, men helt normalt tycker jag inte att det är. Barnen är för unga, när de går på gymnasiet, för att mamma ska flytta iväg. Det geografiska avståndet måste inte vara fel, men initiativet ska komma från barnet i den åldern anser jag, om det t.ex. vill läsa ett år utomlands, eller vara au pair eller något. Mamma ska finnas därhemma, och barnet ska alltid veta att det kan komma tillbaka till föräldrahemmet när som helst. 

Jag tycker att man som mamma ska vänta tills barnen själva har valt att flytta hemifrån, och gärna så att man ser att de har ett stabilt boende också, innan man börjar flytta iväg utomlands själv. Eller ens  längre bort inom Sverige, för den delen. Denna kvinna prioriterar inte sina barn. 

Sedan känner jag även, att om det är på grund av en ny karl hon flyttar, så är det ännu värre än om hennes arbetsplats har flyttat och hon inte har så mycket val än att flytta med, om hon ska ha jobbet kvar. Det sista kan en gymnasist fatta, men knappast det förra. 

Jag ser ingen skilnad baserat på kön. Mitt svar hade varit det samma om du frågat om det äe ok av en pappa att göra så.. sen utgick jag från att det handlade om en närvarande förälder där barnet bott tex varannan vecka fram till flytten. Och jag har lite svårt att se varför föräldern ska välja att flytta långt bort just när barnet är 16, varför vill man det?

Stor skillnad i hur barnet är, hur boendesituationen ser ut idag samt hur kommunikationerna till landet ser ut/plan för att träffas.

En sextonåring kan vara väldigt omogen, instabil, känslig och i stort behov av sina föräldrar. En sextonåring kan även vara mogen, stabil och på väg att klara sig själv, flytta hemifrån osv. Det finns tex många som inackorderar sig på skolan eller i närheten av skolan hos tex en släkting.

Bor barnet växelvis idag, med lika mycket tid hos båda föräldrarna? Trivs barnet hos pappan? Då är det tänkbart att utgångspunkten är ok jämfört med om barnet idag bor heltid hos mamma med bara tex helgumgänge med pappan, eller om barnet inte trivs att bo med pappan. Det är även stor skillnad i att flytta till USA och till Danmark/Norge/Finland..

Som sagt är det en massa olika saker som spelar in, men jag tänker såhär.. om man behöver rättfärdiga sin flytt med "det finns massor av pappor som flyttar" och tänker ordet "skandal", ja, då är man nog INTE i en av situationerna ovan där det hade varit ok.

Man rättfärdigar inte något som är fel med att andra gör fel, man utgår från SITT barn och SIN situation...

Det finns många pappor som inte tar ansvar - det gör det INTE ok att göra likadant.

Det finns många mammor som motarbetar pappan och flyttar med barnet - det gör det INTE ok att göra likadant.

Det finns många föräldrar som pratar illa om den andra föräldern inför barnet - det gör det INTE ok att göra likadant.

Nej.
Nej, det är de verkligen inte. /gymnasielärare

Beror lite på orsakerna till varför man väljer att flytta utomlands och om man har haft andra alternativ att välja mellan.

Sedan är det väl inte mer skandal att en mamma "lämnar" sitt barn hos den andre föräldern på heltid än alla pappor som lämnar sina barn hos den andre föräldern.

Önskar ofta att fler mammor ibland kunde inse att deras barn faktiskt skulle ha det bättre hos sina fäder i vissa fall. 
Särskilt där mammor har dålig ekonomi och arbetslöshet/sjukdomshistorik osv. 

Det har ju inget med att göra om det är mamman eller pappan som ungdomen kommer att bo hos. Det har att göra med vem ungdomen är, vilken relation hen har med mamma och pappa, hur denna flytt är planerad, varför, var, när, hur länge och hur planen för framtida relation ser ut. Det kan gå bra och det kan gå åt skogen.

Ungarna bodde här (nu är bara en kvar hos mig) när de gick gymnasiet/universitet/började jobba.

Jag bor i stan, deras mamma utanför. Innan det hade jag varannan helg. Tre döttrar.

Vet inte om vi är så värst normala. Min exfru har lite speciell humor, hon var väldigt medveten om hur mycket de bråkade med varandra, så hon kunde skicka meddelanden med "Lite skillnad nu från varannan helg va?" med smileyface väldigt medveten om att det var bråk, skrik, gräl osv. Eller kunde ringa upp och säga hej osv. de vanliga trevligheterna och sedan säga åt mig att lyssna. Så gick hon runt i radhuset och filmade för att visa hur tyst och lugnt det var.

Men ja, en jäkla skillnad från varannan helg mot heltid.