Ger du din chef en present när du går på semester?
Funderar på fenomenet som fullständigt exploderat senaste åren med oskicket att ge present så fort det är terminsavslutning på förskola/fritids/skola. Vart kommer det ifrån egentligen? Och varför har det blivit sån hajp? Och varför har det blivit ett måste?
En hopskramlad pelargon från hela klassen/föräldragruppen känns numera snålt och som en förolämpning. Varför har det blivit så?
Och detta behov av personliga prylar. Det är smörknivar, kakrecept och ingredienser, fotomuggar, hemgjorda nyckelringar, cancerarmband, fröpåsar från trädgården, hemstöpta ljus, gjutna betongföremål ja you name it... Vad hände med 5 rosor i en vas från blomsteraffären?
Och detta eviga jagande. Facebook flödet just nu har hundratals inlägg från Kiruna till Malmö om tips på present till balettläraren, fritidspedagogerna, lärarna, mentorerna, dagisfröknar, extrapersonal, matbespisningen, fotbollstränare, and so on i evigheter. Om ett par månader är det dags igen inför julen...
När jag gick i skolan på 80-talet fanns inte detta. Då var det på sin höjd en enda insamling för varje avslutad skolstadium då man oftast bytte lärare och skola samtidigt. (dvs 3:an, 6:an och 9:an samt studenten) Det var allt. Visst var det nån enstaka gång en lärare fick en personlig gåva i form av ljus och matchande servetter eller en chokladkaka men det sågs udda och lite "märkvärdigt".
Så hur blev det så här?
Och ja jag undrar faktiskt om dessa personer ger sin chef en present till semestern för att man ju ses "till hösten"?...