Ett barn till?

Det är trots allt 5 barn. Redan ganska mycket att hantera. Nu vill jag inte vara den, men har ni bra resurser till det här? Har alla fem egna rum? Javisst kan man slå sig fram om man är träffad, att barn inte behöver egna rum, nya saker, etc och låtsas att barnen inte alls är bittra över att inte ha samma standard som sina vänner. Nej visst, men det vore optimalt, ellerhur? Och överskrider det viktiga i ett till barn er pott av kärlek, pengar och andra resurser som redan ska fördelas på fem personer samt er själva två som ett par? - så kör. Men ett nytt barn skaffar man väl när man redan känner att man kan och faktiskt fyller allas glas i familjen som redan existerar. Gör ni det, kör på då. Men gör ni inte det utan tänker att det löser sig så tycker jag åtminstone att det är en riktig dålig idé. Lite för mycket önsketänk.

Alltså nu har vi ju inte ensamt ansvar ekonomisk då alla barnen har en familj till som delar det ekonomiska. Men nä praktikskt är det ju inte såklart. Det har ju med känslor att göra. Det känns som jag missar den resan med honom.

Tänk på de barn som redan finns. Jag är mamma till tre barn, vars pappa blivit ihop med en kvinna med två barn. De har just fått ett gemensamt barn. Mina barn är där varannan vecka och mitt mellanbarn är ofta väldigt ledsen för att hennes pappa inte har tid för henne. Hon uttrycker allt oftare att hon bara vill bo hos mig, för att där är stökigt och för att hon känner sig åsidosatt. Hennes pappa är en bra pappa som säker gör så gott han kan, men tiden som finns är ju begränsad och det blir inte lättare med fler barn. Så fundera lite över hur era nuvarande barn kommer att påverkas.

Tack för kloka ord!

Låter som en dålig idé, ärligt talat. En sak om ni helt 110 % säkert ville det, båda två, från djupet av era hjärtan. Allt praktiskt fanns där med rum till alla barnen i den enorma villan ni bor i. Båda har enormt höga löner, så ni har råd att arbeta typ 40 % vardera för att hinna med alla barnen, deras aktiviteter o.s.v.

Men så låter det ju inte riktigt som att det är.

Din partner vill inte, men du kan eventuellt få honom att ändra sig. Det i sig låter ju inte som en jättebra grund. Sedan verkar du själv inte ens känna att det är SÅ viktigt, kanske mer att du har lite smått ångest kring att fertiliteten snart är förbi?

Du pratar om att du är ledsen att ni inte får göra DEN resan tillsammans - men det i sig gör ju att ni får möjlighet för en helt annan resa tillsammans. Och ni har mycket större möjligheter att fokusera på de barn som faktiskt finns.

En annan sak som är en eventuell varningsklocka. Du har dina barn nästan helt, andra föräldern varannan helg. Varför? ...din nya verkar ju ha haft sina barn varannam helg, tills du kom in i bilden, varför...? Du har inte råkat falla för en dålig och oengagerad pappa? Så hamnar du i slutändan ensamstående med ännu ett barn och en pappa som vill vara lekfarbror varannan helg......