Era tankar om att komma ut och bli bekväm med sin sexuella läggning
Jag visste redan när jag kom upp i tonåren att jag förmodligen är lesbisk. Familjen och mina andra vänner vet inget, men jag tror att en del av dem har anat att jag är lesbisk.
Jag var kär i en vän under gymnasietiden, och min mamma frågade mig någon gång om det var så. Jag förnekade det då, och sa att jag bara tyckte mycket om henne som vän. Jag förstod nog inte heller riktigt själv just då att jag faktiskt var kär. Jag berättade aldrig för vännen, jag kände att jag inte fick några vibbar från hennes håll, så jag vågade aldrig.
Jag har förnekat min sexuella läggning i många år. Jag ville så gärna kunna känna mig attraherad av killar, bara för att det är det man "ska vara" som tjej.
Om jag kommer ut, så tror jag att min familj och vänner skulle ta det bra, men ändå tar det emot. Det blir något pinsamt över det, även om det inte alls behöver vara det. Jag har liksom svårt att prata om mig själv.
En annan sak som gör att det tar emot är nog att jag fortfarande inte vill erkänna det riktigt för mig själv. Jag vill ha det där vanliga Svensson-livet med man och barn. Missförstå mig inte nu, jag tycker det är jättefint med lesbiska par som är riktigt kära i varann, men av någon anledning har jag svårt att acceptera min egen läggning. Hur ska jag bli bekväm med mig själv, och hur gör man när man kommer ut egentligen?
.