Gammal otrohet, hur ska man tänka ?

Tja, om man hela tiden projicerar sin skuld på den man bedrar och rättfärdigar det med att "han är säkert minst lika svinaktig" så är det ju inte så konstigt om man inte känner någon ånger... man intalar ju sig själv att man hade "en god anledning", att den anledningen är påhittad spelar nog ingen större roll, det känns bra att tänka så och då får det vara så... Klassisk rationalisering / projicering

Förstår att det känns tungt att få reda på detta. Men handlar det om en enda grej som hände då hon var strax 19 år, och hon har varit trogen under alla år efter detta, så tycker jag att du kan vara lugn. Släng inte bort allt det fina ni delat genom åren. Hon ångrar ju sig, på riktigt.

"Bekräftelse och uppvaktning, tjejer, som tonåring eller 18åring. Är detta möjligt att man blir så uppvaktad att man tom ligger med någon för det? När självkänslan inte är jättebra? Frågan är helt seriöst ställd vill verkligen veta för att hjälpa mig tänka."

Haha, oja! Jag skulle nog säga att risken för att man är otrogen som tjej är ganska hög om man har låg självkänsla och någon erbjuder självkänslan en snabb fix genom ihärdig uppvaktning. Så döm inte din fru för hårt. Som sagt, har hon varit trogen i alla år efter detta så var bara lugn. Hon älskar ju dig, var den större människan och förlåt henne, älta inte detta.

Fortsätt gärna raljera. Du är duktig på det. Du har rätt i allt och otrohet borde vara straffbart, även för en 18-åring.

Tja, straffbart står som sagt för dig....det enda jag sagt att det är upp till TS fru att återställa det skadade förtroendet, men det verkar ju du tycka är alldeles för mycket att begära och ett ofattbart hårt straff 

Men för fanken släpp det. Ni är fortfarande tillsammans och verkar ha det bra. Det där är preskriberat sedan länge. Hon har ju stannat hos dig och säkerligen inte gjort om det. Så du är beredd att äventyra hela ert förhållande genom att fronta henne? Det kommer bara att leda till en massa dynga. Du väljer själv. Strunta i att ett svek är ett svek även om det var 100 år sedan och en händelse i ungdomligt oförstånd.

Men för fanken släpp det. Ni är fortfarande tillsammans och verkar ha det bra. Det där är preskriberat sedan länge. Hon har ju stannat hos dig och säkerligen inte gjort om det. Så du är beredd att äventyra hela ert förhållande genom att fronta henne? Det kommer bara att leda till en massa dynga. Du väljer själv. Strunta i att ett svek är ett svek även om det var 100 år sedan och en händelse i ungdomligt oförstånd.

Varför har du ångest över det? Gå till botten med varför det framkallar så mycket av just den känslan och ta hand om det. Ibland reagerar vi för att samhället säger att vi bör reagera på ett visst sätt (typ som grupptryck). Ibland är det för att vi faktiskt känner på ett visst sätt på riktigt. Sök svaren inom dig själv, arbeta med dem. Men tänk också på att väga noggrant.

Min åsikt är att det som händer nu är viktigare än vad som hänt tidigare. Gjort är gjort och i den här situationen finns ingenting att laga egentligen. Kanske fick du reda på detta nu för att ni var på glid och behövde öppna upp er för varandra (igen), så som

man gör vid en förälskelse?

Eller så är det kanske ganska naturligt att reagera så på svek och det är precis därför det oxå är norm i samhället? Eller menar du att otrohet, svek och lögner är normen och att må dåligt över ett det är det onormala?

Vad är det du tycker TS ska "rannsaka" sig själv över? Att han ska ändra uppfattning om svek och lögner och försöka förmå sig själv att tycka det är helt ok?

Hänt är hänt ja, men det förtar liksom inte att det var HON som gjorde fel och bär HELA ansvaret för situationen just nu. Att försöka vända det till att det är TS fel att han inte "kan ta det på rätt sätt" och borde rannsakka sig själv och bli mer accepterande för svek och lögner är ju helt fel.

Jag funderar också på om det är konstigt och onormalt, som det verkar på en del här, att känna sig krängt av att man fått reda på att man har blivit sviken redan i början av förhållandet. Man har blivit lurad, och om det kommit fram då hade man kanske valt en helt annan väg, som inte nödvändigtvis varit sämre, utan kanske t.o.m. bättre, med någon som inte hade det bagaget.

Ja märkligt det där, här på FL verkar det alltid vara den som blir bedragen som ska tänka om och lära sig ta otrohet på "rätt sätt", aldrig den som varit otogen, det är bara mänskligt

Jag skulle nog försöka släppa det och gå vidare i en sån situation, just för att det hände när ni fortfarande var tonåringar. Din fru var ju troligtvis inte mogen för en såpass seriös relation vid den åldern. 

Men jag säger inte att det hon gjorde är okej och att hon inte bär någon skuld. Inte alls. Behöver du gå i parterapi för att bearbeta det här är det okej. Om du känner att du inte kan lita på henne igen är det okej det med, men då behöver ni nog gå skilda vägar.