"Hur känns de att vara gravid?"

Misstänkte att diabetes var i bilden. Jag blev diagnoserad med graviditetsdiabetes så dom följer ju noga med växten. Hittils har hon växt normalt, till å med ca "2 dagar under snittet" men de var ca 2 veckor sedan dom måtten, om 1 vecka kollar dom igen man vet ju aldrig.

Jag har inte behövt insulin (än iaf) fick ner blodsockret med tabletter som jag tar morgon och kväll, har funkat bra ! :) dom få gånger blodsockret är lite högt har alltid vart efter frukosten nu, men händer inte ens varje vecka som tur är. :)

Men det är ju skönt :) Ja tyvärr är man mer insulinresistent på morgonen och får lite påslag av olika hormoner på morgonen vilket gör att det höjs lite extra. Förmiddagarna är med mitt problem och jag tar så mkt insulin och har slutat äta frukost.

Men skillnad är det i blodsockret nu ligger jag max på 13,5 på morgonen och med första flög det upp till 22,0 ibland.

Är lite nervös över om insulin kommer in i bilden senare, men antar att man vänjer sig med det också. Tyckte till å med att se var jobbigt att sticka mig själv i fingret i början, men blev van med de efter 1 dag typ. Barnmorskan sa att många behöver insulin efter vecka 26, nu har iaf mina blodsocker vart bra men kan ju ändras fort. Efter måltid max 7 så antar att tabletterna plus ändrade matvanor hjälper en del för mig. Men som sagt man vet ju aldrig.

Kan säga såhär att oj vad mycket man lärt sig om diabetes nu. Förtstod efter detta va litr jag visste om diabetes och fel jag hade om saker.. Som många vänner också, tex jag hade högt blodsocker och en vän bara "oj men då kanske det vore bra att äta något, en banan kanske" njae , kanske inte så bra förklarade jag för henne:D :)

Ja man får ju höra en del lustiga saker, men dom menar ju väl som du säger, dom vet ju inte och jag visste ärligt inte heller innan detta :)

Min sambo har tagit detta hårt, eller nu är han lugnare men han var så orolig i början. Så fort blodsockret är 0,1 för högt så blir han lite orolig för de också, stackarn. Om han fick vara med om de din sambo vart med om då är bara trauma förnamnet.

Jag förstår dock inte riktigt allt än heller. Tex har läst att har man graviditetsdiabetes ska man inte känna av om blodsockret är högt, men när de är högt får jag plötslig stark huvudvärk och blir plötsligt så så trött, svårt att hålla ögonen öppna och skulle kunna somna sittandes, men å andra sidan dom symtomen fick jag ganska ofta innan jag blev gravid så har funderat på detta om jag hade doabetes innan , vet faktiskt inte. Just de ibland känns de som jag är "full" svårt att förklara :D men de var mer innan medicinen och rätt dos.

Ja ni sitter ju i den sitsen att det är helt nytt för er. Vilket måste vara väldigt stressande för honom. Min man är ju van men just så lågt att jag inte varit kontaktbar var helt nytt för honom. Nu övervakar både min mamma och han mig. Har så de kan se mitt blodoscker var 5:e min i deras telefoner. Ska bli skönt när jag kan ta bort det haha.

Klart att du kan få symtom. Kroppen är inte van vid de höga värden du får och då reagerar den och rätt kraftigt. Den tröttheten och huvudvärken du beskriver kan man få när man är gravid med och vanligt vid diabetes. Eftersom du reagera redan innan du blev gravid kan det vara så att du har påbörjan på diabetes typ 2 eller Lada. Har du berättat detta för din bm?

Jag vet precis vad du menar, blir ännu mer speciellt när man är gravid.

Bra att dom kan hålla koll, men förstår även din känsla, jag hade också väntat på att dom kan ta bort de och sluta kontrollera, även om de såklart är bra och välmenande, men känslan av de ..

Dom där huvudvärks och trötthets symtomen kom ofta lite efter jag ätit , speciellt lunch/middag. Dessa symtom hade jag alltså innan graviditeten och före medicinen med nuvarande dos. Tänkte varje gång "får jag ett till anfall så kontaktar jag vården" men blev aldrig av, sköt bara upp de. Nu på sista mötet nämnde jag de, 2 st barnmorskor var med och ena tyckte inte de var något farligt/konstigt men den andra som är en diabetesbarnmorska hon tycker vi gör glukos testet igen efter jag födit. Vi har diabetes typ 1 i pappas släkt så de var därför dom gjorde mitt glukos test tidigt i graviditeten, vilket var bra. Fast jag minns hur arg jag var när jag fick diagnosen, fast jag visste på ett sätt att jag kommer få den, kände de på mig. Jag va så arg och tog ut de på min sambo och sedan brast jag ut i gråt. Alla reagerar väll olika.

Nu tänker jag faktiskt inte så mycket på det. Ända jobbiga är att när man är på besök hos någon och måste kolla blodsockret, känns "pinsamt" och lite jobbigt ibland, konstog känsla för jag tycker inte de är konstigt om någon annan gör de ..

Får jag fråga hur gammal du var när du börja med insulin? Är de super jobbigt och "svårt"?

Ja är nog mest för de ser minsta lilla man gör och ibland vill jag kunna leva "fritt" utan någon ser det haha.

Ja där ska du lyssna på diabetesbarnmorskan och bra att hon tycker du ska ta ett nytt test efter födslen.

Jag förstår du reagerade så faktiskt <3.

Jag var 5 år och mamma tog mig till sjukhus efter ca 1 vecka då jag hade börjat sova massa, sluta äta, rasa i vikt och börjat dricka och kissa mängder. Då kollade de och jag hade ingen insulinproduktion kvar alls och fick insulin direkt.

Alltså det är ju lite blandat, ta sprutorna är jättelätt. Jag tar både vid måltid och höga värden(kortidsverkande) och har en spruta jag tar 1 gång per dygn(långtidverkande).

Jag hatar att räkna kolhydrater för att kunna beräkna insulinmängden som behövs. Har lättare att räkna hur mycket jag behöver för att sänka blodsockret. Men det är jag och jag har hatat det sen jag var liten.

Nu höftar jag oftast och vet hur mycket som behövs till det jag äter dock är jag nu gravidkorkad så glömmer jag behöver ta det ca 30 min innan jag ska äta haha.

Vet inte hur känslig du är men mitt blodsocker reagerar även vid årstider, stress, hormoner och mitt humör med. Så man får vara snäll mot sig själv och acceptera att det blir fel ibland. Och även läkarna har stått och kliat sig i huvudet och inte vetat varför mitt blodsocker stiger i höjden. Dock så tror jag min erfarenhet ibland biter mig i röven för jag blir lat medans folk som precis fått det är nogranna och får finare värden.

Ja gud ja, jag är en sån som vill leva fritt utan "ögon i nacken" . Minns i början när jag fått diagnosen och sambons släkt var hos oss och fika och då säger sambons mamma när de är min tur att ta en bit av tårtan "men är de verkligen bra att du äter sånt här, de är väll förbjudet" jag kände ilskan i mig och tog en bit och sa bestämt "ja de är jätte bra!" Haha nu skrattar jag åt de hela, men i stunden fy vad arg å trött jag va på dessa "ögon i nacken". :D

Jaha du var så ung. Måste vart skrämmande för din mamma och jobbigt för dig då. Fy :/ men bra att de upptäktes i tid.

Jag är nervös över att behöva räkna kolhydrater , fy vad jobbigt. Antar att sprutorna blir man van med, men kan ju vara jobbigt dom första gångerna. Låter lite som dom redan planerar insulin eller ja för efter vecka 35 (tror jag de va?) så får man av någon anledning inte ta tabletterna längre,vet inte varför. Diabetesbarnmorskan har sagt att om/när tabletterna inte räcker längre börjar vi med insulin.

Ja jag har märkt att stress påverkar mitt blodsocker. Har hänt ett par gånger att jag inte kunnat sova eller sovit max 1 timma , då har jag har högt blodsocker på morgonen.

En annan grej som inte har med stress att göra men om jag äter kvällsmat för tidigt då har jag högt blodsocker på morgonen men äter jag mellan kl 21-22 är de okej. Berättade de för barnmorskan och hon sa att många upplever samma och föklarade vad de berodde på, man har ju lärt sig en del kan man säga.

Haha gravidkorkad är jag med.. händer varannan dag typ att jag funderar på att "tog jag medicinen eller inte" är liksom inte helt hundra, inget minne av de.. vågar inte ta en ny dos så de inte blir dubbel, antar att de inte är så bra. Men ibland som tur är säger sambon om han sätt att jag tagit medicinen att "ja du tog ju dom nyss" haha :D

Ja det är svårt att leva fritt just nu. Jag slipper dock sånna kommentarer för alla litar på att jag själv bestämmer och så länge det finns sockerfridryck åt mig är jag nöjd :) Man får trösta sig det är en kort period i det stora hela och man får en bebis i slutet :).

Jag brydde mig inte alls faktiskt utan var ett extremt accepterande barn när jag blev sjuk. Mamma har gjort sitt bästa och lyckats bra men det är slitigt att vara mamma till en diabetiker.

Jag har dålig koll där men har säkert med att om du behöver ett kejsarsnitt så skall man helst inte ta metformin (om det är de du har). Och då brukar de strama åt alla mediciner mot v. 35-36. Ja det är så tråkigt att räkna men man lär sig fort :)

Ja tyvärr så blir man ju lätt påverkad av allt som händer och tar ett tag innan man listar ut varför kroppen reagerar så.

Köp en dosett? :) Nej dubbla doser är inget bra då du kan få lågt blodosocker. Ja gravidhjärnan är spännande haha. Och blir inte lättare mot slutet. Min stackars man fick äta saltade semlor under en graviditet.

Tyvärr blir det mycket fokus på sjukdomen och man hinner inte riktigt med att känna sig gravid .

Jag är väldigt glad över att jag inte har cravings efter sötsaker nu som gravid, har hört och läst att de är väldigt vanligt under graviditet, skönt jag inte har de iaf.

I perioder är jag sugen på appelsin eller äppel saft men det får jag lätt högt blodsocker av. Även appelsinsaft man pressar själv, trodde faktiskt inte de skulle ge högt blodsocker, så mycket jag fortfarabde inte förstår, haha.

Ja precis, metformin är de jag tar. A det kanske beror på det då. :)

Min gravidhjärna planerade först ca 1 månad att köpa en dosett, nu har jag köpt den men ... har inte använt den.. asså gud haha. Men nu har jag ställt fram den och tånkte faktiskt att nu får de vara nog, så svårt kan de ju inte va att lägga in medicinen :D