Hej
Jag är 30 år och har en dotter på snart 4 år. I två år har vi försökt att få ett andra barn men det går inte. Har tagit tabletter, inseminerats osv men jag blir inte gravid, har tagit snart två år.
Vi är i tankarna på IVF, och då det kostar 60 000 kr för tre försök kommer det ta evigheter för oss att spara till det. Hur gjorde ni som går igenom IVF eller har gått igenom Ivf? Tar en del banklån? Eller sparar?
Längtar så jag går sönder.. :(
Förstår precis. Det är otroligt tufft! Om ni inte har möjlighet att låna av familj (som vi gjorde) och inte orkar vänta tills ni sparat ihop pengarna finns något som heter Human finans där man kan ansöka om räntefria lån till just ivf. Vet inte alls om det är bra och hur det fungerar (har inte använt det själv) men tänker att det kan vara värt att kolla upp.
Håller helt med dig. Många i tråden väljer att misstolka dina svar, ingen idé att du svarar dem. De vill helt enkelt inte förstå, för det betyder att man måste inse att man har ett eget ansvar över sin egen ekonomi och att det kanske inte alls är allas andras fel att man inte har en helt normal buffert (som råder säger minst 6 månader till ett års inkomst i buffert).
Hahaha visste att den kommentaren skulle komma. Ja jag förstår att det är lätt att kläcka ur sig sådana kommentarer när man själv inte i sin vildaste fantasi kan föreställa sig hur det är att veta att man pga komplicerad hjärtsjukdom inte kan bära,föda och amma sitt egna barn. Men vilken tur för dig att du aldrig behövt tänka i dom banorna eftersom du förmodligen är frisk och kunnat pippat till och föda ut egna ungar. Att man utnyttjar andras kroppar stämmer ju inte heller riktigt. Du vet ju knappast hur vi ska gå till väga i våran surrogatprocess. Det finns dem som använder sig av vänner, släktingar ect som ställer upp och ger denna möjlighet som en gåva frivilligt men det kostar pengar oavsett då detta måste ske utomlands.
Tack! Håller med om storleken på bufferten. Motsvarande 1, 2 eller 3 månaders inkomst kommer man ingenvart med när oväntade utgifter dyker upp, om man blir av med jobbet eller blir sjuk. Skulle personligen inte kunna sova gott i alla fall. Sedan kan det förstås ta tid att bygga upp en sådan, men det borde vara prioriterat före resor, fint hus eller bil (förutom på landet).
Själv skulle jag inte vilja leva ett liv utan resor, hus och bil. Jag sparar, men långsamt. Jag lever under tiden. Jag har sjukförsäkring och ett jobb jag inte kommer bli av med (och lätt kan få nytt om det behövs). Jag behöver en buffert, men för mig är det viktigare att använda mina pengar än att lägga dem på hög.
Tack! Håller med om storleken på bufferten. Motsvarande 1, 2 eller 3 månaders inkomst kommer man ingenvart med när oväntade utgifter dyker upp, om man blir av med jobbet eller blir sjuk. Skulle personligen inte kunna sova gott i alla fall. Sedan kan det förstås ta tid att bygga upp en sådan, men det borde vara prioriterat före resor, fint hus eller bil (förutom på landet).
Vad innebär "spara långsamt" för dig?
Det är dock rådet jag fått av flera olika ställen.
Det boende jag valt är också en god investering som jag nu ett antal år efter investeringen har vunnit mycket mer på än om jag bott kvar i min billigare lägenhet, även trots att jag maxade lånet. Hade jag avvaktat med det köpet hade jag kanske inte kunnat köpa något sådant alls pga hur bostadsmarknaden utvecklats. Att kunna handla hem mer mat och bo nära naturen har också sänkt mina matkostnader jämfört med förr och minskat behov av andra aktiviteter.
Så hade jag prioriterat att spara först innan jag gjorde den investeringen hade jag nog riskerat att långsiktigt få sämre livskvalitet.
Har såklart också bra försäkringar, och ett tryggt jobb (plus en utbildning som bör kunna ge mig jobb på annan plats om det helt kör ihop sig).
Så att bara vänta och bygga buffert först innan man gör något annat är inte heller alltid nödvändigtvis det bästa valet, men man ska såklart tänla igenom val först så man har en plan för vad man gör OM man blir sjuk, tappar jobbet eller måste flytta igen.
Det var väl tur att det blev så, men innan köp har man ingen aning om hur bostadsmarknaden kommer utvecklas. Du hade lika gärna kunnat gå med stor förlust och ha skulder för livet. Risken går åt båda håll, framförallt när man lånar mycket. Men det beror förstås på område också, vad ett stort procentuellt lån innebär i kronor.
Jag påstår absolut inte att man bara ska vänta och bygga buffert, men investera/låsa pengarna på en rimlig nivå så man har något över och utrymme i ekonomin. Men det kan också vara en förklaring på frågan jag faktiskt ställde, om man exempelvis sparat intensivt, slagit till på en lite för dyr bostad med sin stora kontansinsats för att tillfälle fanns eller för att komma ut på bostadsmarknaden, och har dyra månadskostnader av den anledningen. Iofs ett val, men ett förklarligt sådant. Undrar dock om detta verkligen är orsaken till att så många sparar dåligt, tror mer på konsumtion och andra höga utgifter utifrån vad jag upplevt/sett i alla fall.
Jag förstår att det är svårt att spara till ivf.
Själv har jag ensam försökt spara då min särbo inte har ekonomi till det som studerande. Jag har tänkt långsiktigt och började först med de gratis försök som man blir erbjuden 3 st. Då började jag spara under den tiden ca 1 år och köpte sedan ett 3 paket för 80 000 kr.
Så jag skulle ändå rekommendera att köpa ett 3 paket för det blir mycket billigare om man behöver fler försök.
Vi lyckades inte på de 3 försöken heller och jag fick betala ytterligare 40 000 kr utöver de tre försöken. Då lyckades det, efter totalt 7 ivf-försök och 120 000 kr.
Tipset är att tänka långsiktigt och försöka spara för framtiden, flera månader (ett år) framöver och lägga upp en budget och se vad man kan dra in på. Ett lån är ju ok förstås men inte roligt om man inte lyckas och står med ett lån men inget barn.
Nej, det var inte TUR. Jag hade inte kunnat gå med stor förlust då jag övervägde köpet extremt noga, undersökte områden etc. Det boende jag köpte var billigare än en något större lägenhet inne i city, vilket hade varit en större risk att sitta på. Hade jag varit tvungen att sälja hade det ändå varit under kontroll. Men jag undersökte marknaden i över ett års tid, bevakade, tittade på utvecklingsområden, planer etc. Mitt lån var också inte extremt, och väl genomräknat.
Alla som inte gör samma val som du gör inte dåliga, chansartade eller ogenomtänkta beslut.
Så du menar att en historisk värdeökning garanterar en framtida värdeökning? Ingen kan se in i framtiden, så visst krävs det tur att lyckas med bostadsköp eller aktier.
Nej, men hade boendet inte ökat i värde hade jag kunnat bo kvar livet ut med min lön och trivts bra. Hade boendet ökat i värde hade jag kunnat sälja det om jag velat. Men just en tid hade jag inte den största bufferten kvar.
Hade jag inte sålt och köpt boende när jag gjorde hade vinsten jag gjorde på försäljningen däremot inte räckt till att köpa ett motsvarande boende. Och då hade jag varit kvar i ett boende jag inte trivts i och fått spara på okänd tid.
Så det var väldigt välgenomräknat.
Ja, det låter välgenomräknat. Vilken tur att det blev som du planerat.
Om det inte gått som planerat, med maxat bolån och ingen buffert i kombination med en oförutsedd händelse så du behövde få ut pengarna från lägenheten, då hade du fått sälja med förlust och bli skyldig banken ännu mer. Och då inte haft insatsen till en annan lägenhet, då hade du blivit hemlös. Som sagt, tur att det inte blev så!