När hjärtat värker och solen skiner

Sommar... en efterlängtad tid för många men en påfrestande tid för oss med obearbetade trauman. Känner att detta är sommaren jag Möter mig själv och verkligen lyssnar in vad jag behöver. Med det sagt gömmer jag mig för solen och folkrika platser då det stressar. Jag klarar av att jobba men inte mer än så i nuläget. All energi går åt till att överleva och jag har landat i det. Känner mig tacksam och förväntansfull. Något inom mig säger att jag läker för att jag är medveten, lyhörd och varken känner skam eller skuld över att välja ensamtid och ro före allt "brus". Någon här som relaterar? 

Jag vill dela med mig utav mina bästa strategier för att hantera sina hjärndemoner varma sommardagar

- mjuka kläder.
- mycket vatten.
- regelbundna måltider, mycket broccoli, gott och stärkande! Även choklad eller glass är bra, endorfiner i alla dess former, balans är a och o.
- en rask promenad i naturen, gröna träd tröstar, vägleder och dömer aldrig. Jag uppskattar kvällspromenader då det är lite lugnare tempo utomhus och något svalare.
- lugn musik, gärna långsam och tillåtande att vila till.
- en bra serie att bara koppla av och bort till.
- att ringa en person du litar på och känner dig trygg med, samhörighetskänslor sker i samspel med folk som ser dig.
- kalla duschar som svalkar, vatten är renande och badrummet är en trygg plats.
- att ta itu med praktiska angelägenheter, för mig är det skönt att ha en praktisk syssla varje dag att knyta an till och känna att jag får göra något vettigt som lyfter fokus från hjärtesorg till meningsfullhet Det kan vara allt från att jobba, ta itu med städ, tvätt, mathandling, rensa kläder eller kolla upp något specifikt jag länge har funderat över. Det ger mig både välbehag och en känsla av kontroll i livet.
- snälla tankar om mig själv och framför allt en Nyfikenhet på varför jag tänker, känner och gör som jag gör. Istället för att döma ut mig själv för att jag struntade i något viktigt, tröståt eller undvek en situation försöker jag Förstå och Lära mig. Det är utmanande men stärker mig också  i att det är Tillåtet att vara mänsklig.
- snälla tankar om min omgivning, försöka förstå människors handlingar istället för att döma ut. Detta ger mig insikt om att jag inte är ett offer utan att det i själva verket handlar om en människas smärta som denne av olika skäl inte kan härbärgera. 

Må väl!