Anonym (Kräkis) skrev 2021-07-01 12:18:13 följande:
Jag hade hyperemesis med mina två. Låg inlagd större delen av tiden med första, och fram till vecka 28 med andra. Vätskedropp och näringsdropp.
Rätt vård från början och kontinuerligt, skulle jag säga var det viktigaste för att överleva. Vätskedropp så att du inte torkar ut. Näringsdropp för att slippa pressen att få i dig mat. Tandvård så att inte tänderna tar för mycket stryk.
Jag tror min medicin var Zofran/Ondanseteron (stavning får jag återkomma med). Något av dem var på licens, vet inte vilken.
Smält piggelin kunde jag få i mig. Ibland banan. De gånger jag låg hemma hade jag en kylbag vid sängen med kall nyponsoppa. Ibland gick det att svälja det, men framför allt gick det att kräkas upp utan att det var för hemskt.
Själv mådde jag som allra bäst om jag fick ligga själv i sängen utan syn- eller hörselintryck. Jag kunde kräkas av att en bildörr smällde igen utanför fönstret och balansen i mig rubbades? Så möjlighet till ro, skulle jag säga. Med tre barn hemma låter just det svårt, men om nöden kräver det, kanske det går att ordna så att det ändå går, på ngt sätt?
All omtanke till dig, hyperemesis är fruktansvärt, och jag har ännu inte hämtat mig egentligen. Efter två barn gick det inte mer, även om jag hade velat få fler? Starkt av dig!
Nej men fy vad kämpigt. Och jag tycker att jag är dålig, jag har åtminstone sluppit sjukhus. Jag vet inte hur dock. Jag brukar vara totalt slut. Allt kommer upp men jag fortsätter tvinga i mig tills något stannar. Jag har också behövt lungt. Är det mycket runt mig eller om jag är stressad så blir det värre. Förmiddagarna är jobbigast när man inte fått någon balans än. Då måste det vara lungt.
Tack. Jag har sagt aldrig mer varje gång. ????
Tack för tipsen. Kommer skriva ner allt.