För oss 35+ som försöker bli gravida

Tack för omtankarna Valkyrian och Lillkroken! Jag behöver hålla mig lite härifrån just nu, men vi är iaf inne på att försöka vara optimistiska och ge det några försök till nu när vi ju faktiskt blivit gravida. Jag har ju hört att man ska ha något ökad chans efter ett missfall så hoppas att så kan vara fallet för oss den här gången. Om en vecka ska vi på utredning så får se om jag hinner få ägglossning innan dess. Jag har faktiskt skaffat hem ägglossningsstickor nu för att hjälpa mig att se hur kroppen kommer igång igen.

Ultraljud idag, självklart gick den här graviditeten också åt skogen, den hade stannat omkring v7. Hatar att sitta fast i den här jäkla karusellen, att det ska vara så svårt?

Så otroligt tråkigt! Kram! 

Åh nej, jag beklagar ❤️ kramar 

Hej!
Så tråkigt att höra för er där det inte blev ngt 😪
Skickar styrkekramar!

Jag har varit med om ngt märkligt.
Har cb ultratidigt hemma, hade två paket o i denna omgången hafe jag en från varje paket kvar. 
Testa med en dpo 8 (tror jag) med ett jättesvagt streck och idag dpo 11 med ettmkt tydligare streck. Dock är strecken på fel håll !?! Båda två trots olika paket, och de andra testerna har varit blanka vid tidigare test i andra cykler. Det ska vara ett streck i testrutan o ett i den andra rutan enligt instruktionerna vid positivt, men åt samma håll.

Blir helt förvirrad, det syns inget på vanliga stickor men det är ju eventuellt för tidigt för dem. 

Blev helt hysterisk när det tydliga strecket dök upp imorse så jag tappade den i vatten så då blev det lite mer utsmetat  hahaha! 

Jag vill absolut inte få förhoppningar men kan inte låta bli????

Ngn som varit med om detta?

Så ledsamt att läsa! Beklagar verkligen. Det är så otroligt orättvist. Hur mår du och ni i allt detta?

Jag vet ärligt talat inte, just nu känns det mest så himla frustrerande att ingen kan ge några svar på varför. Orättvist att "alla andra" lyckas få barn utan några komplikationer. 

Någon rättvisa finns ju inte i detta, det är något som man tyvärr blivit tvungen att inse.

Jag kan liksom inte längre känslomässigt fatta hur folk kan få barn av misstag/oförsiktighet. Det känns som att det är ett stort planerings- och optimeringsarbete som ligger bakom och blir man gravid så ska det mycket till för att få behålla. Som att det är större chans att förlora graviditeten än att det blir ett barn för så har det ju varit för mig. Alltså förstår rent logiskt hur det funkar, men känslomässigt så är det svårt att förstå numera hur de som inte vill lika mycket kan få barn bara så där, när vi vill och längtar så väldigt mycket.

Hej! 

Jag har inte skrivit så mycket i den här tråden (har inte varit 35 så länge) men har läst ikapp lite nyss. Vad omtumlande det är med allt hopp och förtvivlan. Jag känner så med er som fått mf/ma här på slutet, vad förjävligt det är! Fy, önskar ingen det!

Det är i alla fall fint att se att några av er verkar ha en lyckosam graviditet, det ger hopp! 

Vi ska påbörja en privat fertilitetsutredning imorgon efter en strulig resa till försök till syskon. Har de senaste 2,5 åren varit gravid 3 gånger, men tyvärr haft två MA i v 13 och ett avbrytande i v 15. Har ett barn på några år där det gick problemfritt innan dess. 
Känner mig nervös inför utredningen, vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Har ni andra gjort någon utredning? Har man hittat nåt då? Jag tror ju inte att man kommer att hitta nåt som är fel så skulle faktiskt bli lite chockad om man gör det. 

Idaho åh jag beklagar ❤️ 

Här tuffar det på.. sambon var bortrest under äl.. så jag har också väldigt liten förhoppning för november månad. 

skickar lite pepp till er andra ❤️

Hej!

Vi påbörjade vår privata utredning i förrgår. Läkaren tyckte väl lite grann att eftersom vi nu precis haft ett missfall så vet man ju att det ändå är mycket som fungerar och att vi ju får ta ställning till vad vi vill göra vad det gäller undersökningar osv med tanke på att vi ju får betala allt själva. Jag trodde att om man redan hade gemensamt barn så fick man stå för allt själva oavsett, men tydligen så hade vi fått utredningen genom allmänna vården om jag varit under 40 år. Lite surt när man fyllde för två månader sedan, men men.

Iaf så kollade de sköldkörteln på mig och det såg bra ut. Gjordes även en vaginal undersökning med ultraljud och det såg bra ut. Konstaterades att jag precis haft ägglossning i helgen (vilket var vad jag trodde) och att det fanns 4-5 äggblåsor på vardera äggstock så det såg bra ut. Jag är inte på väg in i klimakteriet än iaf. Vi har bokat in spolning av äggledaren (bara en kvar) efter nästa mens och det kanske också blir aktuellt att ta progesteronprov 7 dagar efter ägglossningen. Denna gången gick det inte eftersom jag haft ägglossningen under helgen. Lite risk att det blir samma nästa gång tyvärr. Min sambo ska lämna spermaprov, men det var lång väntetid på det så inte förrän i februari.

Så inte jättemycket klokare, men ändå skönt att de inte hittade något uppenbart fel och att det ändå är ett positivt tecken att vi lyckats bli gravida nyss. Om jag blir gravid igen tyckte hon att jag kunde höra av mig och få recept på progesteron att stötta upp med.

Hoppas att det går bra för er idag! Skriv gärna och berätta vad ni fick göra för undersökningar osv.

Hur många dagar efter ägglossning är du? Om man fått till det ett tag innan så kan det ju ändå finnas några starka simmare kvar. Håller tummarna för det.

Skönt att allt man kunde titta på såg bra ut i alla fall ☺️ jag hoppas ju ändå på samma!
Ja på ett sätt är det ju lite samma för oss, vi vet ju också att det går att bli gravid. Men vi har nog en tanke om att gå vidare med IVF om det inte händer nåt på några månader så då är det här ett första steg. 

Haha det var inte så jättespännande idag. Vi fick lämna blodprov (sköldkörtel, AMH, D-vitamin och infektionsprover typ). Min man fick lämna spermieprov. Sen var det lite allmän info om IVF typ. Nästa gång får vi provsvar och ska göra ultraljud, så då kan vi nog få lite mer svar.