Jag har tre barn sen innan, försöker få ett fjärde. Fyller 39 i år, min minsta blir snart 4. Är inne på tredje försöket med bim i augusti :) Jag fick komplikationer vid min senaste förlossning som kan göra att det är svårare denna gången.. Innan har jag blivit gravid väldigt lätt.
Vore kul om vi var fler!
det låter ju som att ni har goda chanser 🤗☺️
Det låter jätteskönt att inte hålla på och testa, tycker mest att tiden bara försvinner när man håller på sådär.. men ändå gör jag det och ser månad efter månad glida förbi!
Ja kroppen är bra märklig 🤭 Jag hoppas såklart att du får ett plus när du testar efter Bim då!
Numera är ju testerna väldigt billiga 🤭 jag köpte 40 öl test och 25 gravtest för under 200:- så det hjälper Inte att tänka att dom är dyra.. ja valde test istället för den där donken burgaren som det kan bli ibland på språng.
Ja varför ska man jaga besvikelsen med tester, den kommer ju ändå så småningom med mensen 🙈🤭
hoppas på plus i tråden!!
Hello!
Min kurva har gjort en sväng neråt vilket jag inte ska övertolka 😆 men hoppet ökar! Tänker unna mig testa tidigt i helgen!
Fick en känsla och köpte ett testa tidigt test (BIM är nu i helgen) och det blev positivt direkt? Är i chock!
Verkar inte få upp bilden, men det var starkt positivt 😅
Fick en känsla och köpte ett testa tidigt test (BIM är nu i helgen) och det blev positivt direkt? Är i chock!
Verkar inte få upp bilden, men det var starkt positivt 😅
Fick en känsla och köpte ett testa tidigt test (BIM är nu i helgen) och det blev positivt direkt? Är i chock!
Verkar inte få upp bilden, men det var starkt positivt 😅
Jag har ÄL idag, 9/3 enligt senaste mensen som var 23/2..
Vi har haft sex 4, 7 och 8/3.. får se om det kan ha tagit sig.
Har inte haft ont i äggstockarna eller liknande denna månad men känt av lite mensvärk och haft väldigt blöta flytningar i början av denna vecka och även äggvite-liknande.. Får se vad som händer, vill försöka att inte stressa utan bara njuta när vi väl håller på.. 😅
Jag försöker ju landa lite mjukt i vår sekundära barnlöshet och har inte varit inne och läst på ett tag så jag läste ikapp nu. Jag har haft mycket fint stöd i den här tråden, men det triggar ju också besattheten och den vill jag komma ifrån. Inte att vi är redo att sluta försöka, men att jag vill fokusera på annat i livet också.
Tack till er som delade med er av tankar kring IVF! Jag känner nog mer och mer att det skulle inte vara värt det. Absolut om chanserna till graviditet och barn hade ökat mycket av det, men så ser det ju inte ut för vår del. Det är ju deppigt när man inser hur låga chanserna är för graviditet i min ålder och hur många försök som vi har bakom oss. Samtidigt så länge man fortsätter försöka, och klimakteriet inte har kommit, så finns ju chansen.
I lördags, på vad jag tror är dpo 7, så fick jag en liten spotting och igår började jag få ont i brösten så bestämde mig för att testa imorse. Ibland har jag tyckt att det är skönt att testa så här tidigt så att man inte får upp hoppet alltför mycket när kroppen spelar en spratt med diverse symtom. Samtidigt när man testat så tidigt så får man ju ha lite lite hopp var och det är ju också ganska skönt. Och vet ni vad! Där var en liten skugga av ett sträck. Jag är ju inte sån som brukar se några spöksträck så är ganska säker på att där är något på riktigt. Är bara på dpo 9 (cykeldag 21) så är ju väldigt tidigt, så är väl bara att vänta och se vad det blir av det.
Senast kunde jag släppa all oro och bara vara glad, vilket jag var så tacksam för. Sen började jag blöda en vecka senare och jag tror ju liksom inte att jag hade blivit mindre ledsen om jag oroat mig mer och inte glatt mig lika mycket, men det känns ändå inte riktigt lika lätt att släppa fram glädjen denna gång. Det kanske kommer om en graviditet faktiskt utvecklas.
Ursäkta uppsatsen! Jag behövde nog bara skriva av mig lite.
Här har vi en till som försöker 🙋?♀️
Jag är 38+ och vi har gjort de flesta testerna, så denna veckan blir det läkarbesök! Så nervös 🙈
Jag försöker ju landa lite mjukt i vår sekundära barnlöshet och har inte varit inne och läst på ett tag så jag läste ikapp nu. Jag har haft mycket fint stöd i den här tråden, men det triggar ju också besattheten och den vill jag komma ifrån. Inte att vi är redo att sluta försöka, men att jag vill fokusera på annat i livet också.
Tack till er som delade med er av tankar kring IVF! Jag känner nog mer och mer att det skulle inte vara värt det. Absolut om chanserna till graviditet och barn hade ökat mycket av det, men så ser det ju inte ut för vår del. Det är ju deppigt när man inser hur låga chanserna är för graviditet i min ålder och hur många försök som vi har bakom oss. Samtidigt så länge man fortsätter försöka, och klimakteriet inte har kommit, så finns ju chansen.
I lördags, på vad jag tror är dpo 7, så fick jag en liten spotting och igår började jag få ont i brösten så bestämde mig för att testa imorse. Ibland har jag tyckt att det är skönt att testa så här tidigt så att man inte får upp hoppet alltför mycket när kroppen spelar en spratt med diverse symtom. Samtidigt när man testat så tidigt så får man ju ha lite lite hopp var och det är ju också ganska skönt. Och vet ni vad! Där var en liten skugga av ett sträck. Jag är ju inte sån som brukar se några spöksträck så är ganska säker på att där är något på riktigt. Är bara på dpo 9 (cykeldag 21) så är ju väldigt tidigt, så är väl bara att vänta och se vad det blir av det.
Senast kunde jag släppa all oro och bara vara glad, vilket jag var så tacksam för. Sen började jag blöda en vecka senare och jag tror ju liksom inte att jag hade blivit mindre ledsen om jag oroat mig mer och inte glatt mig lika mycket, men det känns ändå inte riktigt lika lätt att släppa fram glädjen denna gång. Det kanske kommer om en graviditet faktiskt utvecklas.
Ursäkta uppsatsen! Jag behövde nog bara skriva av mig lite.
Jag hoppas det blir din månad ❤️ ❤️
Besattheten känner jag igen, även fast man försöker ta det lugnt och njuta av annat är det lätt fastna i evigt googlande o läsande av samma grejer om o om igen 😅