Hur hantera ett barn som inte kan bestämma sig?

Nu har jag sagt att eftersom han var med sin pappa två veckor kommer han även vara hos mig två veckor för att återställa vårt ursprungliga schema då jag även jobbar varannan helg på mina BARNFRIA helger.

När jag sa det till min son blev han arg och ville inte prata mer med mig.

Vad gör jag??

Prio ett: skit fullständigt i vad pappan anser!! Sluta försvara dig, sluta förklara dig! Svara bara att det inte är så och han behöver inte tro på dig, end of discussion.

Att sonen blir sur är kortvarigt, han får helt enkelt bara ta det. Varför ska sonen vara hos pappa två veckor i sträck? Jag förstod inte riktigt det av texten. Och i fortsättningen så är det bra om ni håller på tiderna så bra som möjligt, om det är ok för er vuxna kan sonen så klart komma och gå en dag tidigare men man ska i princip hålla på de överenskommelser som finns, för allas skull.

Sånt här kan vara oerhört svårt och han är ändå bara 9 år. Jag kan tycka det blev lite fel med några olika saker, både från deras sida och från din sida. 

Jag tänker mig att du och sonen får sätta er ner och prata, inte så mycket som förälder-barn utan mer bara två personer som ska lösa ett problem. Förklara att du förstår att man kan längta när man är borta och vice versa, men att ni måste ha en plan för hur han då ska göra. Sedan tycker jag inte att du som förälder ska hålla på "rättvisan" om fasta veckor hit och dit om det är emot vad barnet verkligen vill. Men det måste du också prata med barnet om- hur det ska fungera om han i så fall vill ändra på någon vecka.

Att han fick vara med morfar för att du arbetade är ju sådana lösningar man kanske behöver ta till då, men att det blir fel om sonens pappa ska skälla ut dig. Det här behöver barnet förstå, och om det hade varit bättre att han stannade hos pappan den veckan så hade det varit en lösning istället för morfar. 

Han behöver hitta en strategi att hantera hemlängtan, samtidigt som han behöver förstå att om ni gör byten så står man för dem efteråt. Om han tycker det här är väldigt svårt så kan det vara så att ni föräldrar behöver bestämma åt honom, pga hans ålder/mognad, men förklara i så fall det för sonen så att det inte blir tjafs igen, trots detta samtal. Sedan kanske han är mer mogen nästa sommar osv. Det här är ju erfarenheter för er alla som kanske är nya, så man behöver ta steg för steg. 

Ev. tar du och pappan och sonen detta snack alla tre tillsammans. 

Det kräver träning, och att man liksom fångar det i stunden att "Nej, jag behöver f*n inte stå här och försvara mig".

Aha det var så det blev! Jag misstänkte nästan att det måste ha varit en resa. Sonen kommer över det där, ingen fara. Men är pappan sur för det också alltså? För ni ska så klart hålla era veckor på plats, det kan påverka allt möjligt, t ex ditt jobb då. Ordning och reda så alla vet vad som gäller. Det är ju han själv som börjat mixa runt med veckorna, då får han acceptera att det ska återställas också. Skit i honom. Hans känslor spelar faktiskt ingen som helst roll längre. Det som är viktigt är att ni kan komma överens kring barnen och annars resonera som vuxna, och kan inte han så måste du. Och funkar det inte ändå så finns Familjerätten man kan be om hjälp att medla. I värsta fall alltså.

Det blir bra det där ska du se :)

Du vill vara till lags och möts utav en pappa som kränker dig och läxar upp dig...

Det är oacceptabelt. Jag undrar om han vill framstå som bättre än dig, som den bättre föräldern, det får honom att kanske döva sitt samvete för skillsmässan på bekostad av dig. Jag kan tycka att föräldrar bestämmer och att barnet inte ska välja, för att din fråga är hur gör man för att hantera ett barn som inte kan bestämma sig. Då tänker jag om han är 9 år att man bestämmer åt honom. För både du och din exman har ju arbeten etc som ni måste planera kring. Det går väl att ha kontakt ändå. Att din son direkt berättar om att han varit med farfar tyder på att han  vill söka bekräftelse hos sin pappa, synd att det ska bli en tävling om vem som är bästa föräldrern som jag ser det.  Jag kan tycka att det är okej att ändra veckor om någon vill göra en semester, som att moster och pappa och sonen är i väg. Men du har ju rätt också säga nej... Du behöver hjälp att sätta ner foten när din exman är respektlös...ta inte åt dig av kritiken, och ge inte igen.Tycker han att barnet ska bestämma eller ni vuxna om vem barnet ska vara hos..har ni olika åsikt där....Då kanske han inte bekräftar sonen som har hemlängtan till dig för att han vill hålla på det som är bestämt. Man kan bekräfta saknaden utan att ändra dagarna tänker jag....Lycka till... Som med 16 åringen tänker jag, det blir enklare när barnet klarar sig mera själv, kan planera och ta mera eget ansvar så att det kommer bli bättre framöver tänker jag...

Du ska sluta lyssna på pappan, säg att om han fortsätter komma med påhopp så kontaktar du familjerätten som får sköta avlämningar och hämtningar.

Samma gäller sonen, du är mamman och sonen får finna sig i att nät det är mammas veckor så bestämmer mamma och när det är pappas veckor bestämmer pappa, att sätta sina barn först och lyssna på deras vilja är inte samma ska som att låta dom domdera och bestämma allt själva, speciellt när man bara är 9 år, rutiner är viktiga.

Tyvärr har det blivit så här för att du låtit 'karlarna¨bestämma. Sätt ner foten var konsekvent och begär samma respekt som du ger.

Tycket det låter som ni har ett rörigt upplägg. Om sonen saknar någon mitt i veckan så får han hux flux bryta den ena veckan för att åka till den andra. Självklart saknar barnet förälder 1 när den är hos förälder 2. Kanske låter elakt men frågan är om man verkligen ska ga hänsyn till det. För väl hos den andra föräldern saknar man den andra igen. Barn har sådana känslor och frågan är om de känslorna verkligen ska få styra.

Jag och mitt ex håller ganska hårt på vartannat vecka. Vi ändrar bara vid enstaka tillfällen tex pga av jobbresor och sånt. Inte för att barnen plötsligt ändrar sig. Det gör se ju hela tiden. Lättast för alla vuxna o alla barn att hålla sig till veckorna. Då lär sig barnet att det är så det funkar. Mina barn kan också sakna pappan på mina veckor o tvärtom. Men de vet ju att de får träffa den föräldern när det är dennes tur. Varannan är rättvisats för alla.

Saknar man den andra föräldern olidligt mycket kanske man kan göra något annat arrangemang. Den föräldern kanske kan komma och hälsa på. Eller skulle det passa er bättre att ha färre dagar mellan bytena. Vissa har ju 3/3/2. Men vad ni än bestämmer er för. Håll er till det.

På sommaren tycker jag inte att det är konstigt att göra lite annorlunda. En stor del av sommaren kör vi varann som vanligt men resten av 5oden blir lite beroende på hur man har semester. Vi brukar föröka ha barnen 2 veckor i rad. Då hinner man göra större/längre grejer med barnen också. Men samma här. Bestäm i början av sommaren hur ni ska göra och håll er till det. Informera barnen också att det är så det kommer bli.

Inget barn har dött av att sakna sin förälder i några veckor. De kan ha det bra ändå. Finns barn som aldrig träffat sina ena förälder eller inte nån av sina föräldrar.

Det ska vara varannan vecka som gäller. Vi har gått utifrån hur sonen har känt saknad men inser att det såklart inte funkar. Man får stå på dig och som du säger , sonen klarar det.

Vi hade förut 3/3/2 men det blev ännu mer rörigt